Elo-rating
Elo-rating används inom schack, och många datorspel, för att ranka spelares relativa styrka.
Metoden att beräkna Elo-rating utvecklades av den ungerskfödde amerikanen Árpád Élő, och kom i bruk under 1960-talet. Systemet bygger på att man mäter spelstyrka genom att beräkna en spelares vinstpartier i förhållande till motståndarens spelstyrka. Efter att ett parti spelats fördelas poäng från förloraren till vinnaren i en mängd som beror på ratingskillnaden innan partiet. Remier behandlas på samma vis, men ger i allmänhet mindre förändringar i ratingen.
Ibland ser man det uttryckt som "ELO", med versaler, men då beteckningen inte utgörs av en förkortning är detta felaktigt. Elo-rating skall ej heller förväxlas med rankning. Har man exempelvis en Elo-rating på 1900 betyder det inte att man är den ettusenniohundrade bästa spelaren, vilket skulle vara fallet om det istället rörde sig om rankning.
Elo och Schack
Elo-beräkningar sköts helt av världsschackförbundet FIDE.
Den högst uppnådda officiella Elo-ratingen en mänsklig spelare uppnått är den nuvarande världsettan Magnus Carlsens 2 872.[1] Den inofficiellt högsta ratingen någonsin hålls av schackprogrammet Rybka 4.0, som efter jämförande mätningar av tidskriften Computer Chess Magazine anses ha en rating motsvarande 3260+ i 40/40 partier (40 drag på 40 minuter), när denna körs i 64-bitars version på fyra kärnor.
Elo-rating och schacktitlar
Ungefärligt kan man sätta vissa riktlinjer mellan grader av rating:
- Mellan 2 400–2 499 är man sannolikt internationell mästare (IM).
- Över 2 500 är man sannolikt stormästare (GM).
- Över 2 600 tillhör man de 100 bästa spelarna i världen.
- Över 2 700 tillhör man de 48 bästa spelarna i världen.
Källor
- ^ FIDE, Chess rating progress chart: Kasparov, Garry
Se även
Externa länkar
- Elo-listan över Sveriges 100 högst rankade, från FIDE:s webbsajt
| |||||