Endodonti

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Endodonti är den del av odontologin som omfattar tandpulpans sjukdomstillstånd samt förebyggande, behandling och prognos av dessa. Det är också en klinisk specialitet där en specialistutbildad tandläkare, (endodontist), utför särskilt komplicerad rotbehandling.

Rotbehandling är en odontologisk behandlingsmetod som innebär att inflammerad, död eller infekterad vävnad i en tandrotskanal tas bort och ersätts med ett rotfyllningsmaterial, vanligtvis guttaperka. Huvudsyftet är att få roten fri från såväl bakterier som skadad pulpavävnad. Om detta lyckas kan tanden behållas, i bästa fall livet ut.

Tandpulpan kan inflammeras via ett djupt hål, en djup lagning i tanden eller via sprickor i tanden orsakade av hög belastning. Sådana skador i tanden gör att bakterier kan nå pulpan som då blir inflammerad. Ibland ger inflammationen smärta, som kan förvärras av kyla och i ett senare skede av värme. Om skadan i tanden är lindrig och pulpainflammationen begränsad kan den läka när tanden lagats, tanden behöver då inte rotfyllas. Om pulpainflammationen förvärras eller om pulpavävnaden dör och bakterier växer in i rotkanalssystemet med inflammation vid tandens rotspets som följd måste tanden antingen rotfyllas eller dras ut för att inte riskera att infektionen sprider sig ut i käkbenet och i omgivande vävnader.[1]


Behandling[redigera | redigera wikitext]

Av två behandlingsprinciper är endast en accepterad bland svenska specialister. I den används vanligen guttaperka som rotfyllningsmaterial och kalciumhydroxid som inlägg i rotkanalerna efter att de har rensats. I tekniken ingår kofferdam som är en operationsduk av gummi som läggs runt kringliggande vävnad och tänder för att förhindra att nya bakterier förs ned i rotkanalen.[2]

När tandpulpan är inflammerad, vanligen på grund av mycket djup karies, behandlar man tanden genom att avlägsna hela tandpulpan och fylla ut rotkanalerna med en rotfyllning. Bakterier finns i dessa fall sällan i rotkanalen. Om inflammationen i pulpan har gett upphov till vävnadsdöd (pulpanekros) tränger bakterier in och sprider sig i rotkanalssystemet med en inflammation utanför tandens rotspets som resultat. I dessa fall bekämpar man rotkanalsinfektionen huvudsakligen genom att avlägsna död och infekterad pulpavävnad men också med hjälp av rotkanalsantiseptika och med inlägg av antimikrobiella medel i rotkanalen innan den rotfylls. Inflammationen vid tandens rotspets läker när bakterierna avlägsnats ur rotkanalen och denna blivit tätt utfylld med en rotfyllning. Studier från specialist- och undervisningskliniker har visat att 83-89 % av de behandlade tänderna läker inom 2-5 år.[3][4]


En annan behandlingsmetod, kallad N2-metoden, utvecklades av italienaren Angelo Sargenti i mitten av 1900-talet. I denna metod desinfekteras rotkanaler och rotspets med hjälp av paraformaldehyd. Metoden anses av sina förespråkare vara tekniskt enklare och frekvensen misslyckanden uppges vara låg. Paraformaldehyd förekommer i flera vanliga livsmedel, och vi tillförs via födan ungefär 10 mg/dag, som i kroppen omvandlas till formalin, som snabbt bryts ned till koldioxid och vatten. N2-metoden var under många år förbjudet med motivering ”potentiell toxicitet av paraformaldehyd”. 1998 godkändes dock metoden inom EU. N2-metoden används över hela världen av tiotusentals tandläkare. Det finns inga rapporter som visar att metoden skulle ge mer skadeverkningar än någon annan metod.

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Rotfyllning. En systematisk litteraturöversikt. 2010. Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU (rapport nr 203)"
  2. ^ Textbook of Endodontology, 2nd ed. Wiley-Blackwell, Oxford UK, 2010
  3. ^ "Ng YL, Mann V, Gulabivala K. "A prospective study of the factors affecting outcomes of nonsurgical root canal treatment: part 1: periapical health." International Endodontic Journal 2011; 44: 583-609"
  4. ^ Ricucci D, Russo J, Rutberg M, Burleson JA, Spångberg L. "A prospective cohort study of endodontic treatments of 1369 root canals: results after 5 years." Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod 2011; 112: 825-842"