Hoppa till innehållet

Ensam i Berlin

Från Wikipedia
Version från den 31 mars 2014 kl. 17.55 av Sjundebot (Diskussion | Bidrag) (→‎Allmänt: clean up, rättar stavfel: med med → med med AWB)
Hans Fallada på tyskt frimärke från 1993

Ensam i Berlin är en roman av den tyske författaren Hans Fallada, pseudonym för Rudolf Ditzen.

Allmänt

Ensam i Berlin heter på originalspråket Jeder stirbt für sich allein (Var och en dör ensam med sig själv) och kom i något förkortad upplaga ut första gången på tyska på Aufbau Verlag i Berlin 1947 och i svensk översättning 1948 på Bonniers förslag under titeln En mot alla. Det fullständiga manuskriptet trycktes 2011 på tyska och utgavs 2012 i Sverige av Lind & Co under titeln Ensam i Berlin.

Romanen bygger på ett verkligt händelseförlopp i Berlin under andra världskriget, då makarna Otto och Elise Hampel under två års tid 1940-42 lade ut handskrivna brevkort i trappuppgångar med avståndstagande från den nazistiska regimen och uppmaningar till motstånd mot denna. Makarna avrättades i april 1943 i Plötzenseefängelset i Berlin. Hans Fallada hade tillgång till den tyska säkerhetspolisen Gestapos handlingar i ärendet genom sin vän, författaren och den blivande östtyske kulturministern Johannes Becher, vilken uppmanat honom att skriva en bok om fallet. Becher, som hade varit i exil i Sovjetunionen under nazitiden, hade i uppgift att bygga upp en ny antifascistisk kultur efter kriget. I detta syfte hade han gått igenom akter om avrättade motståndsmän och -kvinnor och sökte intressera författare att skriva uppbyggliga berättelser.

Manuskriptet på 866 maskinskrivna sidor skrevs under en intensiv period på fyra veckor hösten 1946 och blev färdigt en kort tid innan Hans Fallada dog i februari 1947. En slutlig bearbetning skedde då av förlagsredaktören Paul Wiegler, varvid texten genomgick viss nedskärning av politisk korrekthetskaraktär. Framför putsades bilden när det gällde tidigare medlemskap i nazistiska organisationer såsom partiets kvinnoförbund och arbetsfronten för vissa av romanens "goda" personer. Detta skedde i en tidsperiod och på en plats med avnazifiering under överinseende av den sovjetiska ockupationsmakten.

Boken var den första utgivna boken om motstånd mot den nazistiska regimen, som utgavs av en författare som levde i Tyskland under andra världskriget. Boken blev långt efteråt översatt till engelska och blev då, under åren 2002-09, en bästsäljare i Storbritannien,[1] Israel och USA.[2] Detta stimulerade till utgivandet av en andra, nu fullständig upplaga i Tyskland. I denna fullständiga upplaga från 2011 har ett bevarat originalmanuskript utnyttjats.

Bokens handling

Huvudtemat i boken är arbetarklassparet Otto och Elise Quangels motstånd mot regimen genom att lägga ut handtextade brevkort med kort regimkritisk text i trappuppgångar i Berlin och Gestapos efterforskningar efter dem. Detta ha utlösts av att de fått ett dödsbud om att den ende sonen stupat i kriget och då uppfattat att en skändlig regim är skyldig till situationen. De tar som en fortsatt livsuppgift på sig att på egen hand driva en stillsam privat proteströrelse. Som motstånd är utläggandet av brevkort utan effekt, men det gör att paret Quangels kan gå raka i ryggen i en omgivning av medlöpare och underkuvade människor. Under två års tid fortgår brevkortsskrivandet, innan den hemliga polisen äntligen kommer paret på spåret. Makarna Quangels döms av en så kallad folkdomstol och avrättas. Denna romanens huvudhandling följer relativt nära händelseförloppet för det verkliga paret Hampels protest.

Huvudpersonerna bor i ett hyreshus på Jablonskigatan med ett genomsnitt av berlinare. Många av dessas livsöden skildras. En gammal judisk kvinna drivs av statens och grannarnas förföljelse till självmord. En fanatisk nazistisk karriärinriktad yngling terroriserar sin egen familj, en fanatisk nazistiske slyngel terroriserar sin familj och huset, en rättrådig pensionerad domare försöker i tysthet göra en insats, en inställsam tjallaren misslyckas med det mesta i livet.

Mottagande och eftermäle

Primo Levi har uttryckt att Ensam i Berlin är det bästa som någonsin skrivits om det tyska motståndet mot nazismen.[1][3]

Scenbearbetningar

Fram till 2011 har tre filminspelningar skett av Falladas roman. I Västtyskland gjordes 1962 teveserien Jeder stirbt für sich allein, regisserad av Falk Harnack, på SFB, och i Östtyskland 1970 en miniserie regisserad av Hans-Joachim Kasprzik.

Den västtyska spelfilmen Jeder stirbt für sich allein från 1975 regisserades av Alfred Vohrer.

Det har också gjorts en serie i tre i Tjeckiska republiken 2004.

En bearbetning för teater av Luk Perceval och Christina Bellingen sattes upp av Thalia Theater i Hamburg i oktober 2012.

Källor

Noter