Erik Ågren

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För boxaren med samma namn, se Erik Ågren (boxare).
För översättaren, främst av Franz Kafkas verk, född 1953, se Erik Ågren (översättare).

Erik Ågren, född den 4 augusti 1924 i Ytterjeppo i Nykarleby, död den 12 mars 2008 i Korsnäs, var en finlandssvensk författare och poet. Han var bror till författarna Gösta Ågren och Leo Ågren. Ågren var i sitt andra äktenskap gift med författaren Carita Nyström. Han hade tre döttrar och en son.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Tretton år gammal blev Ågren skogshuggare, sedan deltog han i kriget. Ågren hann arbeta i över trettio år som byggnadsarbetare, vaktmästare, landsvägsjobbare, gårdskarl och gjuteriarbetare innan han år 1971 tog slutlikvid från Wärtsiläs gjuteri i Jakobstad för att bli fri författare. I början av 80-talet bosatte han sig i Korsnäs och 1984 grundade han med sin hustru Carita Nyström förlaget Hantverk.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

År 1973 debuterade Ågren med romanen Sårad, en vidräkning med krig, hat och kadaverdisciplin. Arbetslust och Modellfilare bygger på livet i gjuteriet. Edvin skildrar hans egen och brödernas uppväxt. Olga är en skildring av modern. Han har också bidragit i samlingsverket Hurrarna (1974). ("Hurrare" kommer från ett nedsättande finskt ord för finlandssvenskar [1].)

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Sårad: en roman från fortsättningskriget, 1973
  • Arbetslust, 1975
  • Modellfilaren, 1982
  • Sången om byn, 1983 (lyrik)
  • Sivs äventyr, 1984 (barnbok)
  • Trollkarlen: pjäs för radio, 1986
  • Bockfliken: en fiskehistoria, 1987
  • Edvin: roman, 1991
  • Lappil och andra berättelser, 1994
  • Solvända: en drömd bok, 1997
  • Olga: historien om en mor, 2004

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Minnesskrift i SFV-kalendern 2008 av Anna-Lisa Sahlström