Explosionsgrupp
Explosionsgrupp är en indelning som görs av gaser och ångor som kan bilda explosiv atmosfär[a] samt av utrustning avsedd för riskområde med explosiv atmosfär.
(Även explosiva dammatmosfärer indelas i grupper. Där sker indelningen i grupp IIIA, IIIB och IIIC efter nominell storlek på dammpartiklarna och elektrisk ledningsförmåga.)
Gaser och ångor indelas (klassas) i explosionsgrupp (grupp) efter
- hur kylande effekt en spalt behöver ha för att en genomträngande flamma inte ska kunna uppstå
- vilken energinivå som elektriska kretsar behöver begränsas till för att en antändning med gnista inte ska ske
Hur bestämningen bör göras visas i standard "SS-EN 60079-20-1:2010, Explosiv atmosfär – Del 20-1".[2]
Indelning (klassning) efter maximalt experimentellt säker spalt (MESG)[redigera | redigera wikitext]
Gaser och ångor kan indelas (klassas) efter maximalt experimentellt säker spalt (MESG) i explosionsgrupperna I, IIA, IIB och IIC.[3]
Explosionsgrupperna för utrustning för explosiv gasatmosfär är:
- Explosionsgrupp I: utrustning för gruvor utsatta för gruvgas (metan).
- Explosionsgrupp II: utrustning för områden med explosiv gasatmosfär som inte är gruvor utsatta för gruvgas.
Utrustning av explosionsgrupp II kan underindelas enligt följande baserat på MESG:
- Explosionsgrupp IIA
- Explosionsgrupp IIB
- Explosionsgrupp IIC
Indelning (klassning) efter lägsta tändström (MIC)[redigera | redigera wikitext]
Gaser och ångor kan indelas (klassas) efter deras minsta tändströmmar i förhållande till metan.[4] Den standardiserade metoden att fastställa MIC-förhållanden ska vara med den gnistapparat som beskrivs i SS-EN 60079-11.
Utrustning av explosionsgrupp II kan underindelas enligt följande baserat på MIC:
- Explosionsgrupp IIA
- Explosionsgrupp IIB
- Explosionsgrupp IIC
Indelning (klassning) enligt MESG och MIC[redigera | redigera wikitext]
För de flesta gaser och ångor är det tillräckligt att göra endast en bestämning enligt antingen MESG eller MIC[5]. När värden hamnar nära gränsen anges i standarden när bestämning ska ske enligt båda metoderna.
Indelning av utrustning[redigera | redigera wikitext]
Utrustning indelas efter den farligaste explosionsgrupp utrustningen är säker med.[6][7]
Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ SEK, Svensk Elstandard (2017). SEK Handbok 426, utgåva 5, 2017. sid. Sidan 11, stycke 3.2 explosiv gasatmosfär explosive gas atmosphere.
- ^ SS-EN 60079-20-1:2010, Explosiv atmosfär – Del 20-1: Ämnens egenskaper för klassificering av gas och ånga – Provningsmetoder och data.
- ^ SEK, Svensk Elstandard (2010). SS-EN 60079-20-1 Explosiv atmosfär – Del 20-1: Ämnens egenskaper för klassificering av gas och ånga – Provningsmetoder och data. Explosive atmospheres – Part 20-1: Material characteristics for gas and vapour classification – Test methods and data. sid. Sida 7. 4.2 Classification according to the maximum experimental safe gaps (MESG)
- ^ SEK, Svensk Elstandard (2010-08-23). SS_EN 60079-20-1 Explosiv atmosfär – Del 20-1: Ämnens egenskaper för klassificering av gas och ånga – Provningsmetoder och data. sid. 4.3 Classification according to the minimum igniting currents (MIC). Sida 8.
- ^ SEK Svensk Elstandard (2010). SS-EN 60079-20-1 Explosiv atmosfär – Del 20-1: Ämnens egenskaper för klassificering av gas och ånga – Provningsmetoder och data. sid. Sida 8. 4.4 Classification according to MESG and MIC
- ^ Indelning av utrustning SIS, Swedish Standards Institute.
- ^ SEK, Svensk Elstandard (2012). SS-EN 60079-0 Explosiv atmosfär – Del 0: Utrustning – Allmänna fordringar. Explosive atmospheres – Part 0: Equipment – General requirements. sid. Sida 26. 4 Equipment grouping.