Hoppa till innehållet

Föräldraalienation

Från Wikipedia

Föräldraalienation eller FA (engelska: parental alienation eller PA) är en förklaringsmodell som påstår att ett barn, ofta i samband med konflikt mellan föräldrarna/vårdnadshavarna, tar avstånd från eller helt avvisar den ena av föräldrarna. Detta påverkar/drabbar en förälder som barnet tidigare haft en fungerande relation till, utan att det finns några faktiska grunder för avvisandet. Enligt förklaringsmodellen kan föräldralienationen bero på den andra förälderns (alienatorns) påverkan på barnet.[1][2][3][4] Förklaringsmodellen är omdiskuterad och beskylls ibland för att vara pseudovetenskaplig.[5]

Föräldraalienation (där det saknas faktiska grunder för ett avvisande) och berättigade avståndstaganden (där sådana, faktiska grunder finns) är olika saker. Professionella, inom till exempel socialtjänst, barnpsykiatri och rättsväsen, behöver ha kunskap om och redskap för att kunna identifiera och särskilja mellan föräldraalienation och berättigade avståndstaganden, ifall drabbade barn och familjer ska kunna få hjälp.[6][7][8][9]

Föräldraalienation är ett sammansatt socialt fenomen med vittgående effekter på familjens hälsa, barns biosociala utveckling och föräldrars livskvalitet. Det studeras tvärvetenskapligt ur flera ämnesperspektiv, inom rättspsykiatri, neuropsykiatri, psykologi, juridik, sociologi och med relevans för socialpolitik.[10] Begreppet föräldraalienation är alltid könsneutralt, men det används ibland med olika innebörd som sociologiskt, rättsligt eller medicinskt begrepp.

Kunskapsläget

[redigera | redigera wikitext]

Enligt såväl de internationella diagnosmanualerna som världshälsoorganisationen WHO, Europarådet och FN är föräldraalienation en pseudovetenskap som används av våldsamma män för att få vårdnad om, eller umgänge med, barnen trots att våld förekommit i hemmet. Konceptets fader, Richard Gardner, myntade parental alienation syndrome och har kritiserats för sina misogyna antaganden om att mammor ofta ljuger om våld i vårdnadstvister – något som saknar vetenskapligt stöd. Gardner påstod bland annat att 90 procent av de påstådda alienatorerna (manipulatörerna) var mammor.

Exempel på föräldraalienation är dokumenterade lögner hos den ena föräldern i syfte att få barnen att ta avstånd ifrån den andra föräldern. Detta kan till exempel inbegripa att påstå att sexuella övergrepp eller våld har förekommit trots att varken barn, skola eller annan omgivning uppger att det faktiskt har skett eller att tecken på detta finns. Det kan även inbegripa psykisk misshandel av barnet genom att för barnet berätta hur den andra föräldern inte älskar hen eller vill ha hen hos sig.[11]

Beskrivningar av det som i dag kallas föräldraalienation återfinns i den psykologiska och/eller psykiatriska litteraturen från och med 1940-talet. Andra namn på det som i dag oftast och av flest kallas för föräldraalienation är till exempel Parental Alienation Disorder, PAD, och Parental Alienation Syndrome, PAS.[12][13] De olika begreppen används idag parallellt även om de flesta professionella förefaller förespråka begreppet föräldraalienation.[14] [15]

Föräldrar som utövar föräldraalienation kan (men behöver inte ha) histrioniska, paranoida eller narcissistiska personlighetsdrag, svårigheter att hantera separationer och förluster eller kan ha haft dysfunktionella familjerelationer sedan tidigare.[16][17]

Vårdnadstvister

[redigera | redigera wikitext]

Det finns en stark koppling mellan föräldraalienation och vårdnadstvister.[18][19] Trots att internationella organisationer varnar för användningen av föräldralienation i vårdnads- och umgängesmål förekommer det frekvent, ofta i fall där pappan utsatt mamman eller barnet för våld.

GREVIO (Group of Experts on Action against Violence against Women and Domestic Violence), Europarådets expertgrupp för övervakning av Istanbulkonventionen, har uttryckt stark kritik i sin rapport till Sverige på grund av användningen av PA i vårdnads- och umgängesärenden.[20]

GREVIO anser att användningen av PA i vårdnads- och umgängesmål kan leda till att mäns våld inte upptäcks eller tas på allvar. De uppmanar att medlemsstater vidtar åtgärder för att säkerställa att rättssystemet skyddar kvinnor och barn från våld och inte förlitar sig på icke-vetenskapliga begrepp som PAS/PA i sina bedömningar.

I sin rapport om Sverige (november 2024) uppmanar GREVIO den svenska regeringen att prioritera säkerställandet av att alla relevanta professioner – socialsekreterare, domare, advokater och psykologer – känner till att PA saknar vetenskaplig grund. GREVIO uppmanar även Sverige att förbjuda användningen av PA och liknande koncept i familjerättsliga tvister. Flera länder har redan följt GREVIO:s rekommendationer och infört förbud mot PA.

Olika länder

[redigera | redigera wikitext]

Danmark

[redigera | redigera wikitext]

I Danmark är användandet av föräldraalienation sedan 2024 förbjudet i den danska familjerätten. I landet har argument kring föräldraalienation fram till hösten 2025 bidragit till förändrade beslut i flera vårdnadstvister.[5]

Sverige

[redigera | redigera wikitext]

I dagsläget (mitten av 2020-talet) saknas det metodstöd, utredningar, rapporter och statistik från den svenska Socialstyrelsen inom området, eftersom man inte haft i uppdrag att arbeta med frågan av socialdepartementet.[21] Hösten 2025 meddelade Socialstyrelsen att man varken följer forskningsläget kring förklaringsmodellen eller planerar att titta närmare på problematiken.[5]

Påverkan på barnet

[redigera | redigera wikitext]

I en studie med ungdomar i Sogn og Fjordane i Norge har det även visats att de som upplever att förlora kontakten med ena föräldern (gäller nästan uteslutande fäder), rapporterar om kraftig ökning av depressiva besvär, ångestsymtom och kroppsliga hälsobesvär.[22] Om barnet förlorar kontakten med en eller båda föräldrarna, utan att allvarliga brister och missförhållanden påvisas genom en saklig och opartisk och rättssäker utredning, betraktas detta som grovt traumatiskt övergrepp.[23]

Debatt och forskningsläge

[redigera | redigera wikitext]

Föräldraalienation har varit och är delvis fortfarande ett kontroversiellt begrepp. Synen på vad som är omtvistat skiljer sig åt mellan den professionella och den ickeprofessionella arenan. Meningsskiljaktigheterna bland de professionella har bland annat rört hur alienation ska definieras och om det är/bör vara ett medicinskt syndrom (PAS) eller inte (PA). Idag råder dock en stark önskan om samsyn.[24][25][26][27][15][28][29]

FN-utredaren Reem Alsalem menade i en rapport 2023 att argument kring föräldraalienation lätt kan missbrukas i samband med vårdnadstvister. Hon varnade i rapporten för en eventuellt växande acceptans för teorin. Professor emeritus Anders Broberg ledde 2024 ett upprop i Psykologtidningen, där ett antal yrkesfolk betecknade idén om föräldraalienation som en pseudovetenskap. Etiketteringen som pseudovetenskap delas dock inte av alla (svenska) forskare på området.[5]

Debatten på lekmannaarenan utgår från frågan om könsroller och uppvisar starkt polariserade förhållningssätt.[24][30][31][32][33][34]

Fenomenet har kommit att inta en viktig punkt i krav som framställts av organisationer för mäns och pappors rättigheter.[5] I gengäld har feministiska företrädare kritiserat förekomsten av föräldralienation i form av det tidigare använda begreppet parentalt alienationssyndrom.[34]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Baker, Amy J. L.; Fine, Paul R. (2014). Surviving Parental Alienation: A Journey of Hope and Healing. Lanham MD: Rowman & Littlefield Publishers. sid. 5 
  2. ^ Baker, Amy J. L.; Sauber, S. Richard (2013). Working with Alienated Children and Families: A Clinical Guidebook. New York NY: Routledge. sid. wii och 1 
  3. ^ Fidler, Barbara Jo; Bala, Nicholas; Saini, Michael A. (2013). Children Who Resist Postseparation Parental Contact: A Differential Approach for Legal and mental Health Professionals. New York NY: Oxford University Press. sid. xii 
  4. ^ Lorandos, Demosthenes; Bernet, William; Sauber, S. Richard (2013). Parental Alienation: The Handbook for Mental Health and Legal Professionals. Springfield IL: Charles C Thomas. sid. 5 
  5. ^ [a b c d e] Thorén, Magnus. ””Kvinnolobbyn” anklagas för att skapa rädsla – Kvartal”. kvartal.se. https://kvartal.se/magnusthoren/artiklar/kvinnolobbyn-anklagas-for-att-skapa-radsla/cG9zdDozMDI5OQ. Läst 7 december 2025. 
  6. ^ Baker, Amy J. L.; Sauber, S. Richard (2013). S. Richard Sauber. red. Working with Alienated Children and Families: A Clinical Guidebook. New York NY: Routledge. sid. 2 och 8-46 
  7. ^ Bernet, W.; Gregory, N.; Reay, K.M.; Rohner, R.P. (August 2017). ”An Objective Measure of Splitting in Parental Alienation: The Parental Acceptance-Rejection Questionnare”. Journal of Forensic Sciences: sid. 1-8. 
  8. ^ Fidler, Barbara Jo; Bala, Nicholas; Saini, Michael A. (2013). Children Who Resist Postseparation Parental Contact: A Differential Approach for Legal and mental Health Professionals. New York NY: Oxford University Press. sid. 30-38 
  9. ^ Woodall, Karen; Woodall, Nick (2017). Understanding Parental Alienation: Learning to Cope, Helping to Heal. Springfield IL: Charles C Thomas. sid. 27-30 
  10. ^ Robert Christopher Barden (2002) Building Multi-Disciplinary Legal-Scientific Teams in PAS and Child Custody Cases, i: The Parental Alienation Syndrome (PAS) - An Interdisciplinary Challenge for Professionals Involved in Divorce, International Conference, Frankfurt (Main), 18.-19. October 2002, sidorna 373-381.
  11. ^ Dahlberg, Paula. ”Föräldralienering vs. ”föräldraalienering””. Vetenskap och Folkbildning. https://www.vof.se/wp-content/uploads/2020/06/4-Paula-Dahlberg_F%C3%B6r%C3%A4ldralienering-vs-f%C3%B6r%C3%A4ldraalienering.pdf. Läst 20 januari 2024. 
  12. ^ Fidler, Barbara Jo; Bala, Nicholas; Saini, Michael A. (2013). Children Who Resist Postseparation Parental Contact: A Differential Approach for Legal and mental Health Professionals. New York NY: Oxford University Press. sid. 13-14 och 45 
  13. ^ Lorandos, Demosthenes; Bernet, William; Sauber, S. Richard (2013). Demosthenes Lorandos, William Bernet, S. Richard Sauber. red. Parental Alienation: The Handbook for Mental Health and Legal Professionals. Springfield IL: Charles C Thomas. sid. 5-9 och 294 
  14. ^ Bernet, W.; Gregory, N.; Reay, K.M.; Rohner, R.P. (augusti 2017). ”An Objective Measure of Splitting in Parental Alienation: The Parental Acceptance-Rejection Questionnare”. Journal of Forensic Sciences: sid. 1-8. 
  15. ^ [a b] Fidler, Barbara Jo; Bala, Nicholas; Saini, Michael A. (2013). Children Who Resist Postseparation Parental Contact: A Differential Approach for Legal and mental Health Professionals. New York NY: Oxford University Press. sid. 41-50 
  16. ^ Verhaar, Suzanne; Matthewson, Mandy Louise; Bentley, Caitlin (2022-03-30). ”The Impact of Parental Alienating Behaviours on the Mental Health of Adults Alienated in Childhood”. Children 9 (4): sid. 475. doi:10.3390/children9040475. ISSN 2227-9067. http://dx.doi.org/10.3390/children9040475. Läst 12 juli 2024. 
  17. ^ Haines J., Matthewson M., Turnbull M. Understanding and Managing Parental Alienation: A guide to Assessment and Intervention. Routledge; London, UK: 2020. [Google Scholar]
  18. ^ Föräldraalienation, Wikidata Q124325314, https://vardnad.se/2021/10/foraldraalienation/ 
  19. ^ ”Barn som tvingas välja bort en förälder. Föräldraalienation i Sverige.”. 1 november 2023. https://www.nj.se/nyheter/foraldraalienation-i-sverige-aktuell-bok-i-ny-upplaga. Läst 20 januari 2024. ”Familjer där föräldraalienation förekommer utgör en delgrupp bland dem som befinner sig i svåra vårdnadstvister.” 
  20. ^ [https://rm.coe.int/first-thematic-evaluation-report-on-building-trust-by-delivering-suppo/1680b29c62 ”Building trust by delivering support, protection and justice”]. https://rm.coe.int/first-thematic-evaluation-report-on-building-trust-by-delivering-suppo/1680b29c62. Läst 11 juni 2025. 
  21. ^ ”Handlingar om föräldraalienation”. 16 januari 2024. https://handlingar.se/request/handlingar_om_foraldraalienation#incoming-3584. Läst 20 januari 2024. ”Socialstyrelsen har inte/har inte haft några uppdrag som handlar om föräldraalienation. Socialstyrelsen har därför inte publierat några utredningar, handböcker, föreskrifter eller statistik om begreppet.” 
  22. ^ Simone Frizell Reiter; Stefán Hjörleifsson; Hans-Johan Breidablik; Eivind Meland (4 januari 2013). ”Impact of divorce and loss of parental contact on health complaints among adolescents” (på engelska). Journal of Public Health 35 (2): sid. 278-285. doi:10.1093/PUBMED/FDS101. Wikidata Q50728962. ISSN 1741-3842. PMID 23292092. https://academic.oup.com/jpubhealth/article-pdf/35/2/278/4418683/fds101.pdf. 
  23. ^ Eivind Meland (13 september 2016). ”När barn skadas med de bästa avsikterna” (på norskt bokmål). Journal of the Norwegian Medical Association. doi:10.4045/TIDSSKR.16.0500. Wikidata Q124324969. ISSN 0029-2001. https://tidsskriftet.no/2016/09/kommentar-og-debatt/nar-barn-skades-med-de-beste-hensikter. 
  24. ^ [a b] Baker, Amy J. L.; Fine, Paul R. (2014). Surviving Parental Alienation: A Journey of Hope and Healing. Lanham MD: Rowman & Littlefield Publishers. sid. 5-6 
  25. ^ Baker, Amy J. L.; Sauber, S. Richard (2013). S. Richard Sauber. red. Working with Alienated Children and Families: A Clinical Guidebook. New York NY: Routledge. sid. 1 
  26. ^ Bernet, William (2010). William Bernet. red. Parental alienation DSM-5, and ICD-11. Springfield IL: Charles C Thomas 
  27. ^ Bernet, W.; Gregory, N.; Reay, K.M.; Rohner, R.P. (August 2017). ”An Objective Measure of Splitting in Parental Alienation: The Parental Acceptance-Rejection Questionnare”. Journal of Forensic Sciences: sid. 1-8. 
  28. ^ Lorandos, Demosthenes; Bernet, William; Sauber, S. Richard (2013). Demosthenes Lorandos, William Bernet, S. Richard Sauber. red. Parental Alienation: The Handbook for Mental Health and Legal Professionals. Springfield IL: Charles C Thomas. sid. 26 och 291-292 
  29. ^ ”Parental Alienation Not A Mental Disorder, American Psychiatric Association Says”. Huffington Post. 21 september 2012. Läst 17 juni 2014. 
  30. ^ Fidler, Barbara Jo; Bala, Nicholas; Saini, Michael A. (2013). Children Who Resist Postseparation Parental Contact: A Differential Approach for Legal and mental Health Professionals. New York NY: Oxford University Press. sid. 2-4 och 41-49 
  31. ^ Gottlieb, Linda J. (2012). The Parental Alienation Syndrome: A Family Therapy and Colloborative Systems Approach to Amelioration. Springfield IL: Charles C Thomas. sid. x 
  32. ^ Lorandos, Demosthenes; Bernet, William; Sauber, S. Richard (2013). Demosthenes Lorandos, William Bernet, S. Richard Sauber. red. Parental Alienation: The Handbook for Mental Health and Legal Professionals. Springfield IL: Charles C Thomas. sid. 26 
  33. ^ Warshak, Richard A. (2010). Divorce Poison: How to Protect Your Family from Bad-mouthing and Brainwashing. New York NY: Harper Collins Publishers. sid. 231 
  34. ^ [a b] ”Barnets bästa har blivit det motsatta”. SvD Brännpunkt. 10 november 2012. Läst 17 juni 2014. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Föräldraalienation&oldid=58677059”