Förändringens fyra rum

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Förändringens fyra rum (ibland kallad "Fyrarummaren") är en teori om förändring. Den används för att analysera hur människor och organisationer reagerar i kris och utveckling, under stress och tryck utifrån.

Forskningsbakgrund[redigera | redigera wikitext]

Teorin om Förändringens fyra rum baseras på Claes Janssens forskning vid Stockholms universitet[1]. Under åren 1964-1975 bedrev han ett forskningsprojekt kring viljan att censurera, som tillkom på uppdrag av Svenska Filminstitutet och dess dåvarande VD, Harry Schein[2]. Syftet var att undersöka varför vissa människor var för och andra emot filmcensur, med bakgrund i den hätska debatt[3] som rasade kring Ingmar Bergmans film Jungfrukällan och Vilgot Sjömans film 491 under första hälften av 1960-talet.

I sin forskning upptäckte Claes Janssen två tydliga ytterligheter bland de personer han undersökte, personlighetsvariabler som tidigare inte beskrivits i psykologin och som Janssen i sin doktorsavhandling kallar "censurvännen" respektive "outsidern". Han fann också en rörelse mellan fyra psykologiska grundtillstånd, som alla människor tycktes genomleva i kortare eller längre cykler av sina liv.

Teorin[redigera | redigera wikitext]

Doktorsavhandlingen Personlig dialektik - om självcensur, outsiderupplevelser och integration gavs ut första gången av Liber 1975.

Senare kom denna bok att utgöra grunden för teorin om Förändringens fyra rum. Kärnan i teorin är en modell i fyra delar, "fyrarummaren", som visar hur en individ eller en grupp färdas genom olika stadier i en förändringsprocess[4]. De fyra delarna är nöjdhet, censur/förnekande, förvirring och konflikt samt inspiration/förnyelse.

Sedan 1993 har teorin tillämpats i arbetslivet[5] genom en rad diagnostiska verktyg, till exempel Organisationsbarometern. IKEA använder sedan 1996 konceptet i hela koncernen[6]. Med tiden har Förändringens fyra rum också fått spridning inom bland annat skola[7] och idrott.

Senare forskning[redigera | redigera wikitext]

Förändringens fyra rum har sedan tidigt 2000-tal använts flitigt i skolor i Australien[8]. I en studie[9] vid Swinburne University of Technology visade elever som använt Förändringens fyra rum i klassrummet en större förmåga att analysera och förstå känslor, än referensgrupper som inte gjort det. Särskilt utmärkande var elever i lågstadieklasser, som tydligt visade större förmåga att förstå handlingar som baserades på andras känslor. Liknande resultat framkommer också i Gina Almegårds examensarbete från Linköpings universitet[10].

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Det har förekommit kritik[11] mot Förändringens fyra rum. Denna kritik har främst riktat in sig på att Claes Janssens forskning inte bekräftats av senare studier.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Janssen, Claes (1981) [1975]. Personlig dialektik - självcensur, outsiderupplevelser och integration (2). Stockholm: Liber 
  2. ^ ”Jag har aldrig känt mig så liten! | IHM Business School”. www.ihm.se. Arkiverad från originalet den 16 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150316225124/http://www.ihm.se/blogg/hakan-aludd/jag-har-aldrig-kant-mig-sa-liten. Läst 18 maj 2017. 
  3. ^ ”Vilgot Sjöman i Svensk Filmdatabas”. www.sfi.se. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=63953&iv=BIOGRAPHY. Läst 18 maj 2017. 
  4. ^ Janssen, Claes (1996). Förändringens fyra rum - en praktisk vardagspsykologi. Stockholm: Wahlström & Widstrand 
  5. ^ Weisbord, Marvin R. (2012). Productive Workplaces - Dignity, Meaning, and Community in the 21st Century (3). Jossey-Bass 
  6. ^ Jönsson, Susanne och Klang, Johanna: Att arbeta med förebyggande förändring på producerande företag, Linnéuniversitetet; Institutionen för teknik, 2013; s 25
  7. ^ Susanne Redebo (12 mars 2011). ”Vasaskolans pedagogik sprids över hela världen”. Strengnäs Tidning. 
  8. ^ Jewel Topsfield (13 mars 2012). ”On the board - learning emotional intelligence in class”. The Age. 
  9. ^ Lomas, Justine och Stough, Con: Improving emotional intelligence in schools - the research project, TLN Journal, volume 19 Issue 1, 2012
  10. ^ Almegård, Gina (2000). Barnens fyrarummare - utvärdering av en socioemotionell träningsmetod för låg- och mellanstadieelever. Linköpings universitet; Institutionen för Beteendevetenskap 
  11. ^ Populär konsultmetod bygger på förlegad forskning, Sveriges radio 2016-06-07

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]