Förlovning

Ett nyförlovat par poserar hos fotograf i Ludvika år 1905.

Förlovning är ett tillkännagivande av, man eklaterar, att en parrelation avser att leda till äktenskap eller registrerat partnerskap. Efter att ena partnern friat till den andre, och denne svarat ja, är paret förlovade fram till dess att vigseln eller registreringen har fullbordats. Av tradition växlar man vid förlovning förlovningsringar. Förlovning kan firas som en familjehögtid.

I en förlovningsannons i en tidning skrivs enligt tradition kvinnans namn före mannens (medan det omvända är det sedvanliga vid vigsel). När paret har förlovat sig kallas kvinnor fästmö, en förlovad man kallas fästman. Paret kallades förr ofta för fästfolk. Dialektala varianter av dessa beteckningar har funnits, till exempel havett från västra Blekinge för fästman.

Förlovning hette i äldre tid trolovningen, då den tidigare inte hade funktion som försteg till äktenskapet. Namnet trolovning är det som användes i juridiska texter om förlovningar så länge dessa hade juridisk bäring. I skrift förekommer ordet förlovning första gången 1739, kort efter att trolovningen förlorat sin status som alternativ till giftermål.

Då förlovning är inofficiellt till skillnad från äktenskap så finns det inga regler eller åldersgränser för förlovning.