Fédération Internationale de la Presse Cinématographique
Fédération Internationale de la Presse Cinématographique (FIPRESCI) är ett internationellt filmkritikerförbund grundat i Bryssel, Belgien 1930.[1] Sammanslutningen består av nationella sammanslutningar av filmkritiker och filmjournalister. Den har medlemmar från 50 länder världen över.
Förbundet delar ofta ut priser vid filmfestivaler, till exempel vid Toronto International Film Festival, Filmfestivalen i Cannes, Filmfestivalen i Venedig, Annecys internationella festival för animerad film, Göteborg Film Festival och Stockholms filmfestival. FIPRESCI har då en egen jury vid sidan av festivalens egna tävlingsjury.
FIPRESCI Grand Prix
[redigera | redigera wikitext]FIPRESCI delar även ut det årliga FIPRESCI Grand Prix, som tilldelas årets bästa film. Samtliga medlemmar röstar fram vinnaren bland samtliga fullängdsfilmer från föregående tolvmånadersperiod, och utdelningen sker vid Filmfestivalen i San Sebastián i september varje år.
Vinnare, sedan starten 1999:
- 1999 – Allt om min mamma, Pedro Almodóvar
- 2000 – Magnolia, Paul Thomas Anderson
- 2001 – Cirkeln, Jafar Panahi
- 2002 – Mannen utan minne, Aki Kaurismäki
- 2003 – Uzak, Nuri Bilge Ceylan
- 2004 – Vår tids musik, Jean-Luc Godard
- 2005 – Järn 3:an, Kim Ki-duk
- 2006 – Att återvända, Pedro Almodóvar
- 2007 – 4 månader, 3 veckor och 2 dagar, Cristian Mungiu
- 2008 – There Will Be Blood, Paul Thomas Anderson
- 2009 – Det vita bandet, Michael Haneke
- 2010 – The Ghost Writer, Roman Polanski
- 2011 – The Tree of Life, Terrence Malick
- 2012 – Amour, Michael Haneke
- 2013 – Blå är den varmaste färgen, Abdellatif Kechiche
- 2014 – Boyhood, Richard Linklater
- 2015 – Mad Max: Fury Road, George Miller
- 2016 – Min pappa Toni Erdmann, Maren Ade
- 2017 – Ljus i natten, Aki Kaurismäki
- 2018 – Phantom Thread, Paul Thomas Anderson
- 2019 – Roma, Alfonso Cuarón
- 2020 – Ingen utdelning[2]
- 2021 – Nomadland, Chloé Zhao[3]
- 2022 – Drive My Car, Ryusuke Hamaguchi[4]
- 2023 – Höstlöv som faller, Aki Kaurismäki[5]
- 2024 – Poor Things, Yorgos Lanthimos[6]
- 2025 – I'm Still Here, Walter Salles[7]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ↑ ”Historical background 1925-1945”. FIPRESCI. Arkiverad från originalet den 29 oktober 2010. https://web.archive.org/web/20101029105607/http://fipresci.org/about/history.htm. Läst 23 oktober 2012.
- ↑ ”FIPRESCI to Skip Grand Prix 2020” (på brittisk engelska). FIPRESCI to Skip Grand Prix 2020. https://fipresci.org/members/news-members/grand-prix-2020/.
- ↑ Roxborough, Scott (18 August 2021). ”'Nomadland' Wins International Critics Honor as Film of the Year”. The Hollywood Reporter. https://www.hollywoodreporter.com/movies/movie-news/chloe-zhaos-nomadland-wins-international-critics-film-of-the-year-fipresci-grand-prix-1234999161/. Läst 23 augusti 2022.
- ↑ Roxborough, Scott (22 August 2022). ”'Drive My Car' Wins International Critics' Prize for Film of the Year”. The Hollywood Reporter. https://www.hollywoodreporter.com/movies/movie-news/drive-my-car-fipresci-critics-prize-winner-1235203256/. Läst 23 augusti 2022.
- ↑ ”Grand Prix 2023 to Aki Kaurismäki”. Grand Prix 2023 to Aki Kaurismäki. Fipresci. https://fipresci.org/news/grand-prix-2023/.
- ↑ ”Grand Prix 2024 to Yorgos Lanthimos”. International Federation of Film Critics. https://fipresci.org/news/grand-prix-2024-lanthimos/.
- ↑ ”I’m Still Here by Walter Salles is the Winner of the FIPRESCI Grand Prix for Best Film of the Year” (på brittisk engelska). fipresci. https://fipresci.org/news/im-still-here-by-walter-salles-is-the-winner-of-the-fipresci-grand-prix-for-best-film-of-the-year/.