Faedrus

För andra betydelser, se Faidros.

Faedrus eller Phaedrus, romersk fabelförfattare under det första halvseklet e.Kr. Född cirka 15 f.Kr., död cirka 50 e.Kr.

Han var född i Makedonien, men synes ha kommit helt ung till Rom. Enligt en gängse sägen skall han ha varit Augustus' frigivne slav. Hans skriftställarverksamhet var i Rom på mer än ett håll misshaglig och ådrog honom under Tiberius förföljelser, möjligen på grund av alltför fria yttranden med hänsyftning på högtställda män (Sejanus). Under Claudius synes han ha fått mera ostörd ägna sig åt sin uppgift, och varken missödena eller de oblida omdömena om hans skaldskap avskräckte honom från att fullfölja det. Han sökte nu emellertid publik och gynnare i högre stående kretsar.

Efter hand utkom av honom fem böcker s. k. esopiska fabler (Fabulae aesopiae). Hans verk, ett förstlingsförsök att omplantera fabeldikten i romersk jordmån, står långt efter den grekiska förebilden, särskilt i enkelhet och livfull åskådlighet, varjämte den moral, som är inflätad i före- och eftertal, är något flack och oklar. Hans djurtyper är icke heller jämförliga med de grekiska. Framställningssättet är dock ledigt, språket vårdat och i det hela rent, ehuru något ojämnt, samt versbildningen god. Den samling, som vi har i behåll, är ofullständig. Dess äkthet har varit föremål för tvivel, dock, såvitt man kan döma, utan tillräckliga grunder.

Hans fabler har översatts till svenska av Gerhard Bendz i Phaedrus fabler (1962). Äldre svenska översättningar är Phædri Fabler, i swenske rijm öfwersatte, och med några moraliske anmärckningar förklarade (översättning Erik Wrangel, 1736), Phædri Aug. liberti Fabularum Æsopiarum libri V. Eller Phædri fabler, med swänska anmärkningar (anonym översättning, 1781) och Phædri æsopiska Fabler (översättning, Magnus Boman, 1788).

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Phædrus 2., 1904–1926.