Ferapontovklostret

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Världsarv
Ferrapontovklostret
Difficulty of access helped preserve the monastery intact since the 17th century
Geografiskt läge
Koordinater
PlatsVologda oblast
LandRyssland Ryssland
Region*Europa och Nordamerika
Data
TypKulturarv
Kriterieri, iv
Referens982
Historik
Världsarv sedan2000  (24:e mötet)
* Enligt Unescos indelning.
Sankt Nicholas, ryska köpmännens skyddshelgon. Fresk av Dionisius från Ferapontovklostret.

Ferapontovklostret (ryska: Ферапонтов монастырь), i Vologda oblast, Ryssland, är ett klostermuseum som anses vara ett av de vackraste exemplen på rysk medeltida arkitektur, motivationen given av världsarvskommittén för dess inskrivning på världsarvslistan.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Klostret grundades av Sankt Ferapont år 1398 i det ogästvänliga norra Ryssland, öster om Kirillo-Belozerskyklostret, och har fått sitt namn efter hans följeslagare munken Sankt Kirill av Beloozero. Klostrets ryktbarhet började spridas under Kirills lärjunge, Sankt Martinian, som sedermera blev abbot i Troitse-Sergiyeva Lavra 1447.

Även efter Martinians död skyddades och favoriserades klostret av Ivan III:s familj. Den äldsta byggnaden, Cathedral of Nativity of the Virgin (1490), byggdes i tegel av Rostovmästarna. Detta ståtliga byggnadsverk är det bäst bevarade av tre systerkatedraler resta på 1490-talet i norra Ryssland. Alla interiörväggarna är täckta med ovärderliga fresker av den stora medeltida målaren Dionisius.

Under 1530-talet tillkom en skattkammare, ett refektorium och en unik Marie Bebådelse-kyrka krönt med en beffroi. Vid den tiden åtnjöt klostret särskilda privilegier tilldelade av Ivan IV, och innehadde omkring 60 byar i omgivningarna. Tsaren själv besökte ofta klostret som pilgrim.

Under Stora oredan hemsöktes klostret av polackerna. Under dess återhämtning tillkom de sista byggnaderna: den tältlika Saint Martinians kyrka (1641), en försvarskyrka (1650) och en klockstapel (1680). Beffroin från 1638 sägs vara den äldsta i Ryssland.

Då klostret gradvis förlorade sin religiösa betydelse blev det en plats för framstående präster i exil, såsom patriark Nikon. Klostret lades ned av kejsar Paul I av Ryssland 1798. 1904 blev det återinrättat som ett konvent men stängdes 20 år sedan av boljevikerna och förvandlades till ett museum 1975.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]