Fil:Heimdal överlämnar Brisingasmycket till Freja (Nils Andersson) - Nationalmuseum - 154196.tif

Sidans innehåll stöds inte på andra språk.
Från Wikipedia

Originalfil(3 466 × 4 309 pixlar, filstorlek: 42,76 Mbyte, MIME-typ: image/tiff)

Nils Andersson: Heimdal överlämnar Brisingasmycket till Freja  wikidata:Q18602075 reasonator:Q18602075
Konstnär/skapare
image of artwork listed in title parameter on this page
Titel
Heimdal överlämnar Brisingasmycket till Freja
Objekttyp målning
object_type QS:P31,Q3305213
Beskrivning
English: New acquisition, September 2013:

Competition entry by Nils Andersson

Nils Andersson's painting Heimdal Returns Brisingamen to Freya is an evocative example of the images of ancient Swedish history painted in the mid-19th century, combining the modern and the ancient, classical antiquity and Norse mythology. The motif was chosen by the Royal Swedish Academy of Fine Arts as the theme of its subject-painting competition in 1846. The Academy chose a different theme each year for the contest, in which students competed to win a generous travel scholarship.

Nils Andersson (1817–65) is one of the hidden talents in Swedish art history. Even during his lifetime, he did not achieve star status, but he nevertheless managed to make his living from painting. Starting out as a theatrical scene-painter, Andersson obtained a place at the Academy of Fine Arts in Stockholm in the 1840s. In those days, historical subject-painting was considered the noblest calling for an artist and, as such, offered the greatest prospect of success. The prestige attached to historical subject-painting by the artistic establishment should be seen in the wider context of the drive to create a uniquely Scandinavian or Swedish type of art.

According to legend, Brisingamen was a necklace made by four dwarfs. When Freya, the goddess of fertility, set eyes on it, she could not resist its beauty. She offered the dwarfs silver and gold in exchange, but they would not part with the necklace unless she agreed to spend one night with each of them, which she did. Old Norse mythology includes numerous tales about Freya and Brisingamen. The newly acquired painting depicts the moment when Odin's son Heimdal returns the necklace to Freya, from whom Loki has stolen it. In the Edda, the epic work by the Icelandic poet Snorre Sturlasson, we read that Heimdal watches Loki steal the necklace, follows him, and grapples with him to get it back.

Andersson's depiction of the motif is interesting, not least because it shows how, in their efforts to create a national art, painters of the period had yet to find their artistic voice. The painting is in equal parts French classicism and Norse mythology. Freya and Heimdal are beautiful in the classical sense: statuesque models of perfection, their well-controlled emotions visible in their faces. As the 19th century wore on, Old Norse motifs in art became darker, more powerful, and more inquiring in a psychological sense, not unlike modern cinema.

This painting was Andersson's entry in the Academy's 1846 subject-painting competition. Comparison with the other contenders from that year offers an unusually good opportunity to identify how the individual artist has approached the motif. Like a stage or film director, the artist has, in the course of his work, had to make decisions regarding poses, gestures and facial expressions. It may be a question of how the figures are positioned in the space and in relation to each other. Another question concerns props and other figures. The entries in the subject-painting competition also have to be considered in the light of what was at stake for the young artists. An ambitious, detailed composition was one way for them to show off their skills.

Heimdal Returns Brisingamen to Freya is representative of a genre that has attracted little interest for the longest time. In future, Nationalmuseum intends to display more 19th-century historical subject-painting, which was once a major component of the Swedish art scene. This new acquisition is another important contribution to our understanding of 19th-century art.
Svenska: Månadens nyförvärv, September 2013

Prisämnesmålning av Nils Andersson

Nils Anderssons målning Heimdal överlämnar Brisingasmycket till Freja är ett talande exempel på bilden av svensk forntid vid 1800-talets mitt. Här möts samtid och forntid, klassisk antik och skandinavisk gudamyt. Motivet var Konstakademiens prisämne år 1846. Varje år valdes ett tema som tävlingsämne för eleverna och segraren vann det stora resestipendiet.

Nils Andersson (1817-1865) är i dag en doldis i den svenska konsthistorien. Inte heller när han levde var han en av de stora stjärnorna, men lyckades ändå försörja sig på sitt måleri. Andersson började som dekorationsmålare och blev på 1840-talet antagen vid Konstakademien i Stockholm. Vid den här tiden var historiemåleriet det finaste man kunde ägna sig åt och därmed nå störst framgång med. Konstetablissemangets prioritering av historiemåleriet kan ses som ett led i strävan att skapa en särskilt nordisk eller nationell konst.

Enligt myten om Brisingasmycket tillverkades det av fyra dvärgar. Då fruktbarhetsgudinnan Freja fick se det kunde hon inte motstå dess skönhet. Hon ville byta till sig det mot silver och guld, men dvärgarna ville inte skiljas från det med mindre än att hon tillbringade en natt med var och en av dem. Och så blev det. Den fornnordiska mytologin rymmer flera historier om Freja och Brisingasmycket. Den nyförvärvade målningen föreställer ögonblicket då Odens son Heimdal överräcker smycket till Freja, som hon blivit bestulen på av Loke. I den isländske skalden Snorre Sturlassons verk Edda kan man läsa hur Heimdal ser Loke stjäla det och hur han följer efter och kämpar mot honom för att ta tillbaka det.

Anderssons framställning av motivet är intressant inte minst eftersom den visar hur man i strävan att skapa en nationell konst ännu inte riktigt funnit ett eget bildspråk. Målningen är lika mycket fransk klassicism som fornnordisk mytologi. Freja och Heimdal är klassiska skönheter, statuariskt formfulländade med ansiktena präglade av behärskade känslouttryck. Senare under 1800-talet blir de fornnordiska motiven i måleriet kraftfullare och mörkare samt mer psykologiskt närgångna, inte olikt dagens långfilmer.

Målningen var alltså Anderssons bidrag i Konstakademiens prisämnestävling 1846. Att jämföra de målningar som tävlade under samma år ger synnerligen goda möjligheter att urskilja hur den enskilde konstnären tagit sig an ett motiv.

Likt teater- eller filmregissören har konstnären under arbetets gång gjort avvägningar i fråga om poser, gestik och ansiktsuttryck. Det kan handla om hur figurerna placerats i rummet och i förhållande till varandra. En annan fråga gäller rekvisita och övriga figurer. Vidare kan prisämnesmålningarna betraktas mot bakgrund av vad som stod på spel för den unge konstnären. Ett ambitiöst och detaljrikt måleri var ett sätt att visa på sin skicklighet.

Heimdal överlämnar Brisingasmycket till Freja representerar en genre som under lång tid inte ägnats något större intresse. I framtiden är det Nationalmuseums avsikt att visa mer av 1800-talets historiemåleri, som en gång var en viktig del av den svenska konsten. Nyförvärvet är ytterligare en viktig pusselbit i vår förståelse av 1800-talets bildvärld. Det har möjliggjorts med medel från Hedda & N.D. Qvists Minnesfond.
Originalbeskrivning
InfoField
English: New acquisition, September 2013:

Competition entry by Nils Andersson

Nils Andersson's painting Heimdal Returns Brisingamen to Freya is an evocative example of the images of ancient Swedish history painted in the mid-19th century, combining the modern and the ancient, classical antiquity and Norse mythology. The motif was chosen by the Royal Swedish Academy of Fine Arts as the theme of its subject-painting competition in 1846. The Academy chose a different theme each year for the contest, in which students competed to win a generous travel scholarship.

Nils Andersson (1817–65) is one of the hidden talents in Swedish art history. Even during his lifetime, he did not achieve star status, but he nevertheless managed to make his living from painting. Starting out as a theatrical scene-painter, Andersson obtained a place at the Academy of Fine Arts in Stockholm in the 1840s. In those days, historical subject-painting was considered the noblest calling for an artist and, as such, offered the greatest prospect of success. The prestige attached to historical subject-painting by the artistic establishment should be seen in the wider context of the drive to create a uniquely Scandinavian or Swedish type of art.

According to legend, Brisingamen was a necklace made by four dwarfs. When Freya, the goddess of fertility, set eyes on it, she could not resist its beauty. She offered the dwarfs silver and gold in exchange, but they would not part with the necklace unless she agreed to spend one night with each of them, which she did. Old Norse mythology includes numerous tales about Freya and Brisingamen. The newly acquired painting depicts the moment when Odin's son Heimdal returns the necklace to Freya, from whom Loki has stolen it. In the Edda, the epic work by the Icelandic poet Snorre Sturlasson, we read that Heimdal watches Loki steal the necklace, follows him, and grapples with him to get it back.

Andersson's depiction of the motif is interesting, not least because it shows how, in their efforts to create a national art, painters of the period had yet to find their artistic voice. The painting is in equal parts French classicism and Norse mythology. Freya and Heimdal are beautiful in the classical sense: statuesque models of perfection, their well-controlled emotions visible in their faces. As the 19th century wore on, Old Norse motifs in art became darker, more powerful, and more inquiring in a psychological sense, not unlike modern cinema.

This painting was Andersson's entry in the Academy's 1846 subject-painting competition. Comparison with the other contenders from that year offers an unusually good opportunity to identify how the individual artist has approached the motif. Like a stage or film director, the artist has, in the course of his work, had to make decisions regarding poses, gestures and facial expressions. It may be a question of how the figures are positioned in the space and in relation to each other. Another question concerns props and other figures. The entries in the subject-painting competition also have to be considered in the light of what was at stake for the young artists. An ambitious, detailed composition was one way for them to show off their skills.

Heimdal Returns Brisingamen to Freya is representative of a genre that has attracted little interest for the longest time. In future, Nationalmuseum intends to display more 19th-century historical subject-painting, which was once a major component of the Swedish art scene. This new acquisition is another important contribution to our understanding of 19th-century art.
Svenska: Månadens nyförvärv, September 2013

Prisämnesmålning av Nils Andersson

Nils Anderssons målning Heimdal överlämnar Brisingasmycket till Freja är ett talande exempel på bilden av svensk forntid vid 1800-talets mitt. Här möts samtid och forntid, klassisk antik och skandinavisk gudamyt. Motivet var Konstakademiens prisämne år 1846. Varje år valdes ett tema som tävlingsämne för eleverna och segraren vann det stora resestipendiet.

Nils Andersson (1817-1865) är i dag en doldis i den svenska konsthistorien. Inte heller när han levde var han en av de stora stjärnorna, men lyckades ändå försörja sig på sitt måleri. Andersson började som dekorationsmålare och blev på 1840-talet antagen vid Konstakademien i Stockholm. Vid den här tiden var historiemåleriet det finaste man kunde ägna sig åt och därmed nå störst framgång med. Konstetablissemangets prioritering av historiemåleriet kan ses som ett led i strävan att skapa en särskilt nordisk eller nationell konst.

Enligt myten om Brisingasmycket tillverkades det av fyra dvärgar. Då fruktbarhetsgudinnan Freja fick se det kunde hon inte motstå dess skönhet. Hon ville byta till sig det mot silver och guld, men dvärgarna ville inte skiljas från det med mindre än att hon tillbringade en natt med var och en av dem. Och så blev det. Den fornnordiska mytologin rymmer flera historier om Freja och Brisingasmycket. Den nyförvärvade målningen föreställer ögonblicket då Odens son Heimdal överräcker smycket till Freja, som hon blivit bestulen på av Loke. I den isländske skalden Snorre Sturlassons verk Edda kan man läsa hur Heimdal ser Loke stjäla det och hur han följer efter och kämpar mot honom för att ta tillbaka det.

Anderssons framställning av motivet är intressant inte minst eftersom den visar hur man i strävan att skapa en nationell konst ännu inte riktigt funnit ett eget bildspråk. Målningen är lika mycket fransk klassicism som fornnordisk mytologi. Freja och Heimdal är klassiska skönheter, statuariskt formfulländade med ansiktena präglade av behärskade känslouttryck. Senare under 1800-talet blir de fornnordiska motiven i måleriet kraftfullare och mörkare samt mer psykologiskt närgångna, inte olikt dagens långfilmer.

Målningen var alltså Anderssons bidrag i Konstakademiens prisämnestävling 1846. Att jämföra de målningar som tävlade under samma år ger synnerligen goda möjligheter att urskilja hur den enskilde konstnären tagit sig an ett motiv.

Likt teater- eller filmregissören har konstnären under arbetets gång gjort avvägningar i fråga om poser, gestik och ansiktsuttryck. Det kan handla om hur figurerna placerats i rummet och i förhållande till varandra. En annan fråga gäller rekvisita och övriga figurer. Vidare kan prisämnesmålningarna betraktas mot bakgrund av vad som stod på spel för den unge konstnären. Ett ambitiöst och detaljrikt måleri var ett sätt att visa på sin skicklighet.

Heimdal överlämnar Brisingasmycket till Freja representerar en genre som under lång tid inte ägnats något större intresse. I framtiden är det Nationalmuseums avsikt att visa mer av 1800-talets historiemåleri, som en gång var en viktig del av den svenska konsten. Nyförvärvet är ytterligare en viktig pusselbit i vår förståelse av 1800-talets bildvärld. Det har möjliggjorts med medel från Hedda & N.D. Qvists Minnesfond.
Datum 1846
date QS:P571,+1846-00-00T00:00:00Z/9
Teknik/material olja på duk
medium QS:P186,Q296955;P186,Q12321255,P518,Q861259
Mått höjd: 84 cm; bredd: 67 cm
dimensions QS:P2048,84U174728
dimensions QS:P2049,67U174728
institution QS:P195,Q842858
Inventarienummer
NM 7138
Referenser
Källa/fotograf Per-Åke Persson / Nationalmuseum
Tillstånd
(Återanvändning av denna fil)

This is a faithful photographic reproduction of an original two-dimensional work of art. The work of art itself is in the public domain for the following reason:

Public domain

Upphovsmannen dog 1865, så detta verk är också upphovsrättsfritt i länder och områden där upphovsrätten förfaller 100 år eller färre efter upphovsmannens död.


Du måste även inkludera en tagg för allmän egendom i USA för att indikera varför detta verk är allmän egendom i USA.

This digital reproduction has been released under the following licenses:

Public domain Nationalmuseum har placerat de bilder i Public Domain som skapas genom uteslutande digital avfotografering eller reproduktion av sådana bildkonstverk som inte längre är skyddade av upphovsrätt. Nationalmuseum anser inte att ny upphovsrätt uppstår för dessa reproduktioner.

Nationalmuseum har nedan formulerat några råd som vi anser som god sed vid användning av Nationalmuseums bilder i Public Domain. Handledningen är baserad på Europeanas Public Domain Usage Guidelines. Det finns dock inget krav på dig att följa dem.

  • Var vänlig och namnge konstnären till originalverket när du använder en bild i Public Domain.
  • Ange gärna även Nationalmuseum och fotografen, som har tillverkat den digitala reproduktionen och ställt den till förfogande.
  • När du använder eller förändrar en bild i Public Domain, ska du inte låta konstnären, fotografen eller museet stå som utgivare för de ändringar du har gjort.

Du får gärna länka till föremålet som källhänvisning, eller så föreslår vi följande formulering:

Konstnär: Verkets titel, Datering (årtal), Nationalmuseum (Foto: fotografens namn), public domain

Nationalmuseum

In many jurisdictions, faithful reproductions of two-dimensional public domain works of art are not copyrightable. The Wikimedia Foundation's position is that these works are not copyrightable in the United States (see Commons:Reuse of PD-Art photographs). In these jurisdictions, this work is actually in the public domain and the requirements of the digital reproduction's license are not compulsory.

Bildtexter

Ingen bildtext har definierats

Objekt som porträtteras i den här filen

motiv

Filhistorik

Klicka på ett datum/klockslag för att se filen som den såg ut då.

Datum/TidMiniatyrbildDimensionerAnvändareKommentar
nuvarande15 november 2017 kl. 22.03Miniatyrbild för versionen från den 15 november 2017 kl. 22.033 466 × 4 309 (42,76 Mbyte)AliciaFagervingWMSE-bot{{Artwork |other_fields_1 = |artist = Nils Andersson |title = Heimdal överlämnar Brisingasmycket till Freja |wikidata = Q18602075 |object_type = painting |description...

Global filanvändning

Följande andra wikier använder denna fil:

Metadata