Folke Henschen
Folke Henschen, född 7 november 1881 Uppsala, död 22 december 1977 i Stockholm, var en svensk läkare och professor i patologisk anatomi. Henschen var son till medicinprofessorn Salomon Eberhard Henschen. Folke Henschen var första gången gift med Signe Henschen och tillsammans fick de barnen Gerda, Lars, Helga, Astri och Anders Henschen. I det andra äktenskapet med Irmgard Leux föddes Agnes Henschen.
Henschen blev medicine doktor och laborator i patologisk anatomi vid Karolinska institutet 1910 och var tillförordnad professor vid Veterinärhögskolan 1916-20.[1]
Henschen var professor i patologisk anatomi vid Karolinska institutet 1920-46. Han hade ett omfattande verksamhetsfält både i Sverige och i Kairo och var den i Sverige som initierade forskning i geriatri, i åldrandet och dess sjukdomar. Han var också den som genomförde att en annan berömd svensk, Emanuel Swedenborg, återfick sin "rätta" skalle. I samband med Swedenborgs död i London stals nämligen hans skalle och ersattes med en "falsk". Swedenborg hade en ovanlig form på sitt kranium, då det var extremt långt, något som samtida avbildningar visar. Detta hjälpte till att avslöja falsariet, men också till att spåra den ursprungliga skallen.[2]
Han författade kapitlen om urinorganen (1923) och de blodbildande organen (1928) i E. Joests Handbuch der speziellen pathologischen Anatomie der Haustiere.[1]
Han blev 1942 medlem av Riksföreningen Sverige-Tyskland[3] och utgav 1957 sin självbiografi Min långa väg till Salamanca. Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
Referenser
Noter
- ^ [a b] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 1094.
- ^ Ebba During, Osteologi. Benens vittnesbörd. Arkeo-förlaget: Gamleby 1992, s. 18
- ^ Professor Hugo Odebergs arkiv, Lunds universitetsbibliotek.
Källor
- Sveriges dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund