Formatic Press

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Formatic Press / Dennis förlag / Peos förlag
TypSerieförlag
HuvudkontorSverige Sverige
Produkterserietidningar
Historia
Grundat1957
Upplöst1981

Formatic Press – senare känt som Dennis Förlag och Peos Förlag – var ett svenskt serieförlag. Det existerade mellan 1957 och 1981.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Höken, Serie-Nytt och Dennis[redigera | redigera wikitext]

Formatic Press startade i Stuvsta 1957 med den veckoutgivna serietidningen Höken,[1] vars namn syftade på huvudserien med samma namn – en översatt version av amerikanska serien "Blackhawk". Redan från början åtföljdes serien av tävlingar och medlemsklubben Hökenklubben, där läsarna kunde få medlemskort, klubbnål och chiffernyckel. Tidningen innehöll även indianserien Uncas, undervattensserien Rex – havets fantom, samt "Veckans flygserie", där episoder ur olika amerikanska krigsserietidningar alternerade. Efter några nummer byttes därför namnet till Höken med Uncas för att tydligare markera att den innehöll mer än en serie.

Senare samma år startade man Serie-Nytt, som en direkt konkurrent till Seriemagasinet. Den innehöll bland annat västernserien Red Ryder, indianserien Ensamma Örnen och Tarzan-kopian Jim – djungelns konung.

Sommaren 1958 kom förlagets storsäljare: Dennis, med buspojken som amerikanen Hank Ketcham hade skapat 1951 och som två år senare blev en populär serietidning i USA. Precis som Höken kompletterades 'Dennis även med en klubb och tävlingar. Eventuellt som en följd av den stora satsningen på Dennis lade förlaget ned Höken-tidningen ett par månader senare, men det mesta av Hökens innehåll, inklusive medlemsklubben, överfördes till Serie-Nytt.

Unga Hjärtan, Hoppy och storformat[redigera | redigera wikitext]

1960 började man ge ut kärleksserietidningen Unga Hjärtan, med serier hämtade från amerikanska romantikmagasin. Materialet fungerade dock inte så bra på den svenska marknaden, så tidningen försvann efter ungefär ett år.

1962 introducerade Formatic Press varannveckastidningen Hoppy, där huvudserien handlade om sheriffen Hopalong Cassidy. Även den tidningen fick en egen klubb, där medlemmarna blev vicesheriffer. Tidningen utfylldes med diverse andra västernserier, bland annat Uncas.

Senare samma år introducerade förlaget en serie tidningar i storformat. Det normala formatet var A5 (148x210 mm), men de nya "stortidningarna" höll formatet 210x310 mm, det vill säga 2 cm högre än en normal A4. De var tryckta med tjockare omslag, utkom en gång i kvartalet och bestod i huvudsak av ommonterade seriestrippar avsedda för dagspress, med figurer som Blixt Gordon och Mandrake, samt mindre kända serier som Peter Falk (svenska namnet på amerikanska serien Rip Kirby) och Buzz Cooper (vars originalnamn var Buz Sawyer). Detta tillsammans med bristande marknadsföring gjorde att storformatstidningarna försvann efter mindre än två år.

Dennis Förlag, Peos Förlag[redigera | redigera wikitext]

Eugen Semitjovs serie Allan Kämpe, som ingick i stortidningssatsningen, gjorde även gästspel i Serie-Nytt. Dessutom fanns den i en egen tidning 1962-63, innan båda tidningarna lades ner 1963.[2][3] Som en direkt följd av Serie-Nytts nedläggning köpte konkurrenten Centerförlaget distributionsrätten till Blackhawks och lanserade sin egen tidning Höken 1964.

Med Höken, Serie-Nytt och storformatstidningarna nedlagda, återstod bara Dennis. Formatic Press bytte namn till Dennis Förlag och koncentrerade sig på utgivningen av den titeln under resten av 1960-talet.

1969 övergick dock rättigheterna till Dennis-serien till konkurrenten Semic Press. Dennis Förlag lanserade då en ny liknande serie, Peo, tecknad av Kiki Olsen, en studiotecknare som tidigare arbetat med Dennis. Efter ett par år ändrades därför förlagets namn till Peos Förlag.

Tidningen Peo lades ned 1981.[4] Därmed försvann även förlaget.

Formatic Press II[redigera | redigera wikitext]

1993 återupplivades dock namnet Formatic Press av serieentusiasten Roger Schaeder, som under det namnet återstartade tidningen Serie-Pressen. Den lades dock ned ett år senare efter 11 nummer, och därmed lades även förlagsnamnet Formatic Press på nytt i malpåse.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Höken". Seriesam.com. Läst 22 november 2013.
  2. ^ "Allan Kämpe". Seriesam.com. Läst 22 november 2013.
  3. ^ "Serienytt". Seriesam.com. Läst 22 november 2013.
  4. ^ "Peo". Seriesam.com. Läst 22 november 2013.