Friargåva

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Friargåva (fästningsgåva) var i det gamla bondesamhället en vanligen egenhändigt skapad present, som en man överlämnade till en kvinna. Ofta var det en så kallad ”känning”, för att prova om hon hade intresse av att fördjupa bekantskapen. Den första gåvan var ett enkelt föremål, men visade det sig att den fallit i god jord, kunde den följas av fler, allt mer avancerade och värdefulla ting. Eftersom friaren ville visa vad han dög till var föremålen ytterst noggrant utförda och har stort kulturellt värde.

Exempel på friargåvor är träskedar, skäktknivar, klappträn, räfsor, rockhuvuden, mangelbräden och dosor.

Vid trolovningen, fästningen, utväxlades fästmans- och fästmögåvor som var juridiskt bindande. Det som skänktes bort var ofta smycken och kläder, till exempel skjorta, strumpor, skor och hatt från fästmön, som i sin tur kunde få en silkeshalsduk, en psalmbok, en silversked och även smycken som hon kunde ha i ett smyckeskrin.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin. Bd 7. Höganäs: Bra böcker. 1992. sid. 23, friargåvor. ISBN 91-7024-619-X 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]