Fritiof Andersson (sång)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Fritiof Andersson
OriginalspråkSvenska
KompositörEvert Taube
TextförfattareEvert Taube
ÖvrigtPublicerad 1919

Fritiof Andersson med inledningsorden "En sjöman ifrån Sverige han for sig till fjärran land på skeppet Ann-Charlott från Hellvikstrand." är den första visan av Evert Taube som handlar om sjömatrosen Fritiof Andersson. Den publicerades 1919 i vissamlingen Sju sjömansvisor och Byssan Lull.[1]

Enligt Evert Taube skrevs sången på en restriktionskrog i Stockholm. Senare sjöng han den för sina vänner på krogen Den Gyldene Freden. Där befann sig även Svenska Akademiens ständige sekreterare Erik Axel Karlfeldt som lär ha utbrustit: "Sådana visor kan man inte dikta – de uppstår ur folkdjupet."[2]

Karlfeldt hade själv prövat på genren i sin dikt om en av Fritiof Anderssons föregångare, sjömannen Svarta Rudolf. I sången om Fritiof Anderssons äventyr har Taube i fem verser komprimerat en skröna med ett myller av personer och osannolika händelser i Buenos Aires.[2] Berättelsen får 1929 en fortsättning i visan Jag är fri, jag har sonat.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Taube, Evert; Jungstedt Kurt (1919). Sju sjömansvisor och Byssan Lull. Stockholm: Bonnier. Libris 1659646 
  2. ^ [a b] Taube, Evert; Palm Anders, Stenström Johan (2009). Sångboken. Stockholm: Bonnier fakta. sid. 41. Libris 11367437. ISBN 978-91-7424-031-3 (inb.)