Frost/Nixon

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Frost/Nixon
GenreDrama
Historia
RegissörRon Howard
ProducentRon Howard
Brian Grazer
Tim Bevan
Eric Fellner
ManusPeter Morgan
SkådespelareFrank Langella
Michael Sheen
Kevin Bacon
Oliver Platt
OriginalmusikHans Zimmer
FotografSalvadore Totino
Premiär2008
Speltid122 minuter
LandUSA
SpråkEngelska
IMDb SFDb

Frost/Nixon är en amerikansk film från 2008, regisserad av Ron Howard.

Frost/Nixon[redigera | redigera wikitext]

Filmen handlar om efterspelet till Watergateskandalen som tvingade president Richard Nixon att som första president i USA:s historia avgå från sitt ämbete. Filmen tar sin början då skandalen precis har uppdagats och Nixon håller sitt avskedstal till nationen. Detta tal ses av 400 miljoner människor vilket gör att den brittiske talkshowvärden David Frost får upp ögonen för Nixons attraktionskraft som intervjuoffer. 1974, tre år efter skandalen, får Nixon erbjudandet och tackar ja till att bli intervjuad av Frost av två orsaker. För det första får han 600 000 dollar för besväret. För det andra tror han inte att Frost kommer att ställa några svåra frågor vilket kommer att ge honom friheten att berätta historien från sin synvinkel och på så sätt framstå i bättre dager.

De båda parterna enas om tolv inspelningsdagar från vilka materialet ska klippas ner till fyra 90-minutersprogram där vardera ska tillägnas ett separat ämne. Inrikesärenden, utrikespolitik, Nixon-mannen och Watergate är rubrikerna.

Finansieringen av projektet blir dock ett problem eftersom inga av de stora TV-bolagen vill vara med och finansiera det. De anser att trovärdigheten är låg, eftersom Frost tidigare bara jobbat med underhållning. Frost tvingas låna pengar av vänner och gå in med eget kapital för att kunna genomföra intervjuerna. Dessutom får de lov att producera allting själva.

Frost och hans producent John Birt rekryterar två män som ska hjälpa dem med research och andra förberedelser inför intervjuerna. Männen är Bob Zelnik, politisk radioreporter med stor erfarenhet av Nixon, samt James Reston Jr., författare med fyra böcker om Nixon på sitt CV.

När intervjuerna inleds har Frost problem att göra det obekvämt och svårt för Nixon. Nixon tar sig igenom de tre första ämnena som vinnare och kontrollerar händelseutvecklingen. Det sista ämnet som ska avhandlas är dock Watergate vilket ska komma att bli betydligt tuffare. Frost och hans team jobbar stenhårt inför den sista inspelningen och lyckas överraska Nixon med nya avslöjanden. Nixon trängs in i ett hörn och tvingas till slut erkänna sina misstag och be landet om ursäkt, vilket han hittills inte hade gjort.

Watergate[redigera | redigera wikitext]

Söndagen den 18 juni 1972 publicerade Washington Post en artikel som avslöjade att fem personer gripits inne på ”The Democratic National Committee” kontor i Watergatekomplexet i Washington. Det visade sig att två män som jobbat under Richard Nixon i Vita Huset hade guidat inbrottstjuvarna genom Watergatebyggnaden via walkie-talkier. Den ene var E. Howard Hunt som var en före detta CIA-officer och den andre var Gordon Liddy som var före detta FBI-agent. Båda blev dömda för detta brott. Det visade sig också att en check, som kom från Nixons återvalskampanj, hade satts in på ett bankkonto tillhörande en av inbrottstjuvarna. På så vis kopplade man ihop Richard Nixon med inbrottet. Trots detta avslöjande åtnjöt Nixon ett stort stöd från det amerikanska folket och återvaldes som president.

Men 1973 var skandalen ett faktum och berörde inte endast Watergate-inbrottet utan även bland annat spionage och mörkläggning. Det avslöjades att Nixon hade ett avlyssningssystem inne på det Ovala rummet (Oval Office) som spelade in alla samtal som fördes i rummet. När detta avslöjades krävde åklagare Jaworski och the Senate Watergate Committee att Nixon skulle offentliggöra inspelningarna vilket han först vägrade att göra. Till slut gav han med sig, men då fattades 18 minuter av det inspelade materialet. Nixon hävdade fortfarande att han stod utan skuld, att han hade gjort misstag, men inget som var lagstridigt. När banden släpptes, visade det sig att Nixon hade haft en ledande roll i mörkläggningen kring Watergateskandalen och den 8 augusti 1974 avgick han som USA:s president.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Filmen visades i SVT i oktober 2019.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]