Fyrstegsprincipen

Fyrstegsprincipen är ett förhållningssätt för planering inom vägtransportsystemet som innebär att möjliga förbättringar i transportsystemet ska prövas stegvis. Principen lanserades ursprungligen inom Vägverket 1997 för att bättre hushålla med investeringsmedlen men idag lyfts principen upp som en metod att minska trafikens negativa effekter på exempelvis trängsel, luftkvaliteten och klimatet.

Stegen

De fyra stegen innebär att trafikåtgärder ska analyseras i följande ordning:

• Steg 1. Åtgärder som påverkar transportefterfrågan och val av transportsätt

Detta omfattar planering, styrning, reglering, påverkan och informationskampanjer för att minska transportefterfrågan eller föra över resor och transporter till effektivare transportslag.

• Steg 2. Åtgärder som ger effektivare utnyttjande av befintligt vägnät

Detta steg är insatser planering och påverkan för att använda befintligt vägnät effektivare, säkrare och miljövänligare. Bussfiler på trafikintensiva gator är exempel på åtgärder inom detta steg.

• Steg 3. Mindre vägförbättringsåtgärder

Omfattar förbättringsåtgärder och ombyggnader i befintligt sträckning till exempel trafiksäkerhetsåtgärder eller bärighetsåtgärder. Mötesfria vägar med wireräcken är exempel på åtgärder inom detta steg.

• Steg 4. Nyinvesteringar och större ombyggnadsåtgärder

Omfattar om- och nybyggnadsåtgärder som ofta tar ny mark i anspråk, till exempel nya vägsträckningar.

Steg 1 och 2 kallas i Sverige och internationellt också för Mobility management-åtgärder.

Externa länkar

• Åtgärdsanalys enligt fyrstegsprincipen
• Proposition 2008/09:35 Framtidens resor och transporter - infrastruktur för hållbar tillväxt