Gérard Marciano

Från Wikipedia
Rue du Montparnasse år 2021. Det var på Hotel Unic (synligt till vänster i mitten av kvarteret) som Gérard Marciano och hans förmodade medbrottslingar brukade mötas, så som det beskrivs i Nätternas gräs.

Gérard Marciano är en person som förekommer i två romaner av den franske författaren Patrick Modiano. Han omnämns första gången kort i En stamtavla[1] (2005, utgiven på svenska 2015 i översättning av Kristoffer Leandoer) och är en av flera återkommande bifigurer i Nätternas gräs[2] (2012, utgiven på svenska 2013 i översättning av Anna Säflund-Orstadius). Med tanke på att En stamtavla är ett självbiografiskt verk[3] är det möjligt att Marciano är en person som existerar eller har existerat. Han nämns närmast i förbigående mot slutet av berättelsen. Året är 1966 och Marciano syns på ett förbrytarfoto som visas upp för författaren under ett polisförhör.

Marciano förekommer desto oftare i Nätternas gräs. Han nämns genomgående i berättelsen, ungefär tjugofem gånger. Likväl är det ytterst lite man som läsare får veta om honom. Det rör sig om till synes ovidkommande detaljer – kortväxt, mörkhårig, ljushylt, litet ärr i ansiktet, född i Casablanca, vissa konstnärsdrömmar – och att han tycks tillhöra en grupp människor som möts på Hotel Unic i Montparnasse, ett slags kriminellt gäng som har varit inblandat i en "otäck historia" som bär vissa likheter med Mehdi Ben Barkas försvinnande i oktober 1965. Marciano är en av flera personer i både berättelsens och samhällets utkant, "gestalter som har suddats ut med tiden, vars röster har blivit ohörbara". Hans roll i handlingen förblir oklar, han är närmast att betrakta som en statist, men en statist som enligt berättaren inte ska glömmas bort, hur diffust minnet av honom än är.

Jag var egentligen inte intresserad av de där figurerna på Hotel Unic: Chastagnier, Marciano, Duwelz, mannen som kallades 'Georges' och som hette Rochard, de där människorna vars namn jag träget upprepar för att de inte helt ska raderas ur mitt minne.
Patrick Modiano, Nätternas gräs

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Modiano, Patrick (2015). En stamtavla. Stockholm: Elisabeth Grate Bokförlag. ISBN 9789186497453 
  2. ^ Modiano, Patrick (2013). Nätternas gräs. Stockholm: Elisabeth Grate Bokförlag. ISBN 9789186497309 
  3. ^ Pedersen, Daniel (10 oktober 2014). ”Med stor ömhet lyssnar han av tidens försvunna röster”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/bocker/med-stor-omhet-lyssnar-han-av-tidens-forsvunna-roster/. Läst 10 oktober 2022.