Georg Claes Schröder
| Biskop Georg Claes Schröder | |
 Litografi. 1847. | |
| Kyrka | Svenska kyrkan |
|---|---|
| Stift | Karlstads stift, superintendent från 1772 biskop |
| Period | 1770-1773 |
| Företrädare | Nils Lagerlöf |
| Efterträdare | Daniel Henrik Herweghr |
| Prästvigd | 16 augusti 1701 |
| Akademisk titel | Teologie doktor 1752 |
Persondetaljer | |
| Född | 9 augusti 1714 Göteborg |
| Död | 12 januari 1773 Karlstad |
| Barn | Elis Schröderheim (f. 1747) Herman Schröderheim (f. 1749) Göran Schröderheim (f. 1752) |
Georg (Göran/Jöran) Claes (Klas) Schröder, född 9 augusti 1713 i Göteborg, död 12 januari 1773 i Karlstad, var en svensk biskop i Karlstads stift. Han var bror till biskopen i Kalmar stift Karl Gustav Schröder (1717–1789).
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Georg Claes Schröder föddes 1714 i Göteborg. Han var son till biskopen Herman Schröder (1676–1744) i Kalmar stift och Anna Catharina Schröder. Schröder blev 1728 student vid Uppsala universitet och 1735 vid Lunds universitet. Han avlade 1738 magistergraden vid Lunds universitet och blev 1739 lektor i grekiska vid Kalmar gymnasium. Schröder prästvigdes 1740 och blev 1741 extraordinarie hovpredikant, från 28 maj 1742 ordinarie hovpredikant. Han förordnades 20 december 1748 till överhovpredikant och kung Fredrik I:s biktfader.[1]
Befordrades 31 augusti 1751 till pastor primarius (kyrkoherde) i Sankt Nikolai församling, Stockholm och var preses i Stockholms stads konsistorium. Samma år blev han kronprinsens och 1753 arvprinsarnas (Gustav Adolf och Karl Gustav) lärare i teologi. Schröder blev teologie doktor 1751 och promoverade 1752. Han var även ordenspredikant och 1756 entledigades han från sin befattning som överhovpredikant och ordenspredikant. Schröder utnämndes 2 juli 1770 till superintendent i Karlstads stift och 1 oktober 1772 till biskop där. Han avled 1773 och begravdes i Kils kyrka.[1]
Från 1752 var han vid riksdagarna ledamot av prästeståndet, i vars överläggningar han ivrigt deltog. Dessutom användes han mycket i kommunala värv. Schröder blev 1752 teologie doktor. Ledamot av Samfundet Pro Fide et Christianismo.
Hans barn adlades 10 oktober 1759 (för faderns förtjänster) med namnet Schröderheim och introducerades 1776 i Sveriges Riddarhus som nummer 2046.[1] Detta (ofta förekommande) förfarande syftade till att hedra fadern, men möjliggöra för honom att fortsätta att vara ledamot av prästeståndet.
Familj
[redigera | redigera wikitext]Schröder gifte sig första gången 1746 med Margareta Elis (1722–1770), dotter till överdirektören Peter Elis vid Stora sjötullen i Stockholm och Margareta Ekebom. De fick tillsammans barnen statssekreteraren Elis Schröderheim (1747–1795), biskopen Herman Schröderheim (1749–1802) i Karlstads stift, hovrättsrådet Göran Schröderheim (1752–1815), Anna Margareta Schröderheim (född 1754) och Ulrika Sofia Schröderheim (1755–1812) som var gift med biskopen Johan Gustaf Flodin i Västerås stift.[1]
Han gifte sig andra gången 16 maj 1771 på Hjälmarsberg i Almby församling med Ulrika Christina Åkerhielm (1744–1795), dotter till kammarrevisionsrådet Gillis Åkerhielm och Eva Juliana Hacker.[1]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Svenska män och kvinnor, band 6, 1949. Albert Bonniers Förlag.
- 427 porträtter af namnkunniga svenske män och fruntimmer. Stockholm. 1847. Libris 1579474. https://runeberg.org/portr427/0117.html
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Elgenstierna Gustaf, red (1932). Den introducerade svenska adelns ättartavlor 7 Schildt-Sture. Stockholm: Norstedt. sid. 54-55. Libris 10076761. https://runeberg.org/elgenst/7/0070.html