Garbage can-modellen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Garbage can-modellen är en beslutsmodell inom organisationsteori som är framtagen av Michael D. Cohen, James G. March och Johan Olsen (1972). Med hjälp av modellen kan man förklara och förstå hur olika organisationer fattar beslut. Beslutsprocessen är inte välplanerad utan är sammansatt av fyra olika strömmar, vilka är beslutstillfälle, problem-, lösnings-, och deltagarflödet. Varje flöde har sitt eget liv, alltså är flödena relativt oberoende av varandra[1]. Detta gör att sammansättningen av dessa strömmar inte behöver vara stabila. "Garbage can"-modellens beslutsprocessen är mer öppen, flytande och oförutsägbar[1][2]. Enligt Cohen et al (1972) kan man tyda organisationer som ”En samling av val söker problem, frågor och känslor som söker beslutssituationer där de kan luftats, klargöras genom den lösningen den söker. Frågor som kan vara lösningar och beslutsfattare som söker arbete”[2].

Anledningen till att den kallas "garbage can"-modellen är att alla problem och lösningar man kommer fram till kastas ner i en tunna medan de skapas[3]. I den här tunnan blir det en mix av olika lösningar som man sedan plockar av för att lösa olika problem. Mixen varierar beroende på hur många som är med och kommer på lösningar.

Den här teorin gör det möjligt att ta sig an problem samt att göra det lättare att göra olika val i beslutsprocessen, det behöver dock inte vara en rationell process. Problemen och lösningarna kan man ta in och ut ur tunnan hur man vill beroende på situationen man befinner sig i[4].

Historia[redigera | redigera wikitext]

Michael D. Cohen arbetade år 1972 tillsammans med James G. MarchStanford University och Johan Olsen från Bergens universitet och tillsammans skrev de artikeln A Garbage Can-Model of Organizational Choice[5].

Beslutsprocess[redigera | redigera wikitext]

Modellen visar en beslutsprocess som är sammansatt av fyra olika strömmar:

1 En ström av beslutsmöjligheter: (situationer uppstår som kräver ett beslut). Dvs. anledningar eller situationer där organisationen förväntas ta ställning till ett problem, att fatta ett beslut.

2 En ström av problem: Ett problem kan vara vad som helst som engagerar, irriterar eller inspirerar en eller flera av organisationens medlemmar, eventuellt något som kommer utifrån.

3 En ström av lösningar: Lösningar framstår normalt som svar på ”problem” och kan vara nya tekniker, personer med nya utbildningar, intryck från massmedia eller helt enkelt tillgängliga resurser, till exempel lediga lokaler eller likvida medel veckorna före budgetårets gång.

4 En ström av deltagare: Deltagarna har olika egenskaper som är av betydelse för beslutsprocesserna. De kan till exempel bidra med olika intressen (personliga mål och/eller gruppmål, kunskaper, energi och kontakter (interna/externa))[3].

En viktig egenskap för "garbage can"-modellen är att den är öppen för många olika typer av input i beslutsprocesserna. Sammankopplingen av strömmarna och även utfallet av själva besluten kan uppkomma på tre olika sätt[6]:

  • En sammankoppling som är anarkisk, den är alltså tillfällig, oorganiserad och högst osäker.
  • En sammankoppling som är baseras på erfarenhet från tidigare tillfällen
  • En sammankoppling som baserad strukturella och administrativa förhållanden (såsom kultur, hierarki, arbetsdelning osv.)

Modellen spräcker många av de förutsättningar som ligger i grund för den rationella beslutsprocessen. Modellen förutsätter att beslutstillfällen kommer strömmande som en rad tunnor på ett löpande band, vari deltagarna placerar problem, energi och lösningar. Beteckningen ”garbage can” (soptunna) behöver inte betyda att det är dåliga problem eller lösningar (”sopor”) dom ingår i beslutssituationen. Men tanken är dels att deltagarna ska försöker göra sig kvitt vissa problem och lösningar, dels beslutsledningen – som kan symboliseras av ”tunnan”- kommer att innehålla helt skilda element[4].

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Forskare i statsvetenskap studerar hur industriell förnyelse hanteras av det politiska systemet. Detta inkluderar relationen mellan staten och särintressen såsom organisationer som företräder privata företag och fackliga organisationer. Framför allt har processer rörande avbolagisering i Sverige samt det politiska beslutsfattandet under ekonomiska kriser i Sverige studerats. Dessa studier har belysts av teorin om korporativism såväl som olika teorier om beslutsfattandet, där man använt sig av Garbage can-modellen[5].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”GUPEA: Home”. gupea.ub.gu.se. https://gupea.ub.gu.se. Läst 4 november 2016. 
  2. ^ ”GUPEA: Home”. gupea.ub.gu.se. https://gupea.ub.gu.se. Läst 4 november 2016. 
  3. ^ Lindkvist, Lars et al (2014). Organisationsteori - struktur, kultur, processer 
  4. ^ Lindkvist, Lars et al (2014). Organisationsteori - struktur kultur processer 
  5. ^ ”Statsvetenskap | Mälardalens högskola”. www.mdh.se. http://www.mdh.se/forskning/inriktningar/ieo/statsvetenskap-1.55435. Läst 4 november 2016. 

Jan KiraKarr Jeni 20 m/ 710 j