Generalklausul

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Generalklausul är en lagregel som är allmänt hållen för att kunna täcka in förhållanden som är svåra att förutse av lagstiftaren. Domstolarna får en viss frihet att döma utifrån förhållandena i det enskilda fallet. Den faktiska tillämpningen av generalklausuler preciseras således genom rättspraxis.

Exempel på generalklausuler[redigera | redigera wikitext]

Avtalslagen (1915:218) innehåller två välkända generalklausuler, 33 § ("den lilla") och 36 § ("den stora"). Den lilla generalklausulen kan tillämpas för att ogiltigförklara ett avtal om omständigheterna var sådana vid avtalets tillkomst att det skulle anses strida mot tro och heder att åberopa avtalets giltighet med vetskap om omständigheterna. Rekvisiten i 33 § avtalslagen är högt ställda, och bestämmelsen tillämpas restriktivt. Den stora generalklausulen är mer omfattande och innebär att avtalsvillkor kan jämkas eller lämnas utan avseende om de är att se som oskäliga med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Denna formulering innebär att domstolar får göra en helhetsbedömning och fritt komma fram till en lämplig lösning i det enskilda fallet.

Marknadsföringslagen (2008:486) innehåller tre generalklausuler. 5 § anger att marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed. 7 § förbjuder aggressiv marknadsföring, och 8 § avser vilseledande markndsföring.

Generalklausuler finns även i 10 kap 27 § och 25 kap 12 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

En generalklausul finns i skatteflyktslagen (1995:575). Med skatteflykt avses vissa handlingar gjorda i syfte att undvika eller minska skatt.