Gunghäst
 Klassiska gunghästar. | |
| Typ/System | Gunga |
|---|---|
| Material | Trä |
Gunghäst är en leksakshäst med medar, gjord att gunga på.[1] Gunghästar tillverkas ofta av trä.
En modernare variant av gungleksak brukar finnas utomhus på lekplatser, och står på en grov spiralfjäder. Under 1900-talet utvecklades en form av gunghästar, bilar och andra fordon, som rörde sig om man stoppade i mynt. Sådana blev vanliga i köpcentrum.
Ordet "gunghäst" finns i svenskan sedan 1845.[1]
I populärkultur
[redigera | redigera wikitext]Julsången Raska fötter innehåller textraden gungehäst får lillebror.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Den moderna gunghästen dök först upp i början av 1600-talet i Europa och utvecklades från tidigare leksakshästar och övningsutrustning för tornerspel. Den fick stor popularitet som barnleksak under 1800-talet.
Föregångare
[redigera | redigera wikitext]Leksakshästarnas historia går tillbaka till forntida civilisationer, med enkla hjulförsedda eller käppmonterade leksakshästar som existerat i årtusenden. Under medeltiden användes lutbara säten för tornerspelsövning, vilket kan ha bidragit till idén om en gungleksak. Under 1500-talet blev en häst populär som bestod av en stock på fyra ben med ett hästhuvud, vilket var en mer stabil konstruktion.
Utveckling och popularitet
[redigera | redigera wikitext]Tillägget av böjda medar till leksakshästens kropp i början av 1600-talet skapade den första moderna gunghästen. Det tidigaste kända bevarade exemplet, daterat till 1610,[2] tros ha tillhört kung Karl I av England[3] och finns på Young V&A (tidigare V&A Museum of Childhood].[4]
Under 1700-talet började gunghästar tillverkas för hand med mer detaljer. De var främst leksaker för barn till rika och aristokratiska familjer, vilket hjälpte dem att öva balans och förbereda sig för riktig ridning. Gunghästens popularitet ökade kraftigt under 1800-talet, designen blev mer förfinad, med snidade träramar, ögon av glas och manar och svansar av äkta hästhår. Den industriella revolutionen och massproduktion gjorde gunghästar mer prisvärda och allmänt tillgängliga.[5]
En amerikansk uppfinnare, Philip Marqua, patenterade "säkerhetsstativet" (eller "swinger") år 1878, vilket hängde upp hästen på en statisk ram och tillät den att gunga utan risk för att välta, vilket var en betydande förbättring jämfört med de traditionella gunghästarna.[4][a]
Nedgång och nyvaknad intresse
[redigera | redigera wikitext]Populariteten för gunghästen i trä minskade avsevärt under 1900-talet på grund av materialbrist under världskrigen och den stora depressionen, samt förändrad leksakssmak. Hantverket hade dock ett nyvaknad intresse på 1960-talet och framåt, med hantverkare som restaurerade antika hästar och skapade nya, designer. Antika gunghästar är eftertraktade samlarobjekt.[4]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”gunghäst - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/gungh%C3%A4st. Läst 12 mars 2020. [inloggning kan krävas]
- ^ Rocking horse 1610
- ^ Rockinghorse.pdf
- ^ [a b c] History of the rocking horse
- ^ The history of rocking horses
- ^ US 208531A
- ^ Classic Rocking Horses
