Gustaf Johansson (biskop)
Ärkebiskop Gustaf Johansson (biskop) | |
Gustaf Johansson (1844%E2%80%931930), verkade som Finlands ärkebiskop 1899%E2%80%931930.jpg | |
Kyrka | Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland |
---|---|
Stift | Kuopio stift, biskop |
Period | 1885–1897 |
Företrädare | Robert Frosterus |
Efterträdare | Otto Immanuel Colliander |
Stift | Nyslotts stift, biskop |
Period | 1897–1899 |
Efterträdare | Otto Immanuel Colliander |
Stift | Åbo stift, ärkebiskop |
Period | 1899–1930 |
Företrädare | Torsten Thure Renvall |
Efterträdare | Lauri Ingman |
Akademisk titel | Teologie doktor 1881 |
Född | 10 januari 1844 Ylivieska |
Död | 24 juli 1930 Nyslott |
Gustaf Johansson, född 10 januari 1844 i Ylivieska, död 24 juli 1930, var en finländsk teolog och ärkebiskop. Han var farbror till Erkki och Elieser Kaila.
Johansson prästvigdes 1871 och han blev teologie kandidat 1874.
Han påverkades tidigt av den pietistiska väckelsen och under studieåren i Tübingen av Johann Tobias Beck. Johansson blev professor i dogmatik och etik i Helsingfors 1877 och utövade genom sin kraftfulla religiösa personlighet stor inflytande på studenterna. 1885 blev Johansson biskop i Kuopio stift 1896 den förste biskopen i Nyslotts stift och ärkebiskop i Åbo 1899. 1884–94 var han vice talman och 1876–1906 talman i prästeståndet. Med sin självständiga natur gick Johansson mången gång sia egna vägar men uppträdde inte alltid med nödvändig kraft i kampen mot förryskningen. För friare strömningar inom teologin stod Johansson främmande och ogillade skarpt alla ekumeniska strävanden.
Källor
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 523–524