Gustav III:s begravning
Gustav III:s begravning ägde rum den 14 maj 1792, efter att kungen dött den 29 mars i sviterna av de skador han ådrog sig då han sköts av Jacob Johan Anckarström under maskeradbalen på Kungliga Operan i Stockholm den 16 mars.
Själva begravningen hölls i Riddarholmskyrkan, som hade dekorerats storslaget. Framför koret hade man byggt en ättehög, som krönts med en av Johan Tobias Sergel utförd byst av kungen. Över bysten hängde den lysande Polstjärnan, samtidigt som en sörjande Moder Svea och ett sorgligt utsträckt svenskt lejon låg under bysten.
Kungens kista stod nedanför ättehögen, omgiven av Riksbaneret och flankerad av två runstenar, som beskrev det som kungen utfört under sin regering. Kyrkorummet var indelat i tre huvudsakliga fält, efter väggarna längst ner var fiktiva gravvårdar över kungens stora föregångare på tronen såsom Erik den Helige och Olof Skötkonung. Ovanför detta fanns en stjärnhimmel som sträckte sig i ett band runt hela kyrkorummet, och som skulle symbolisera övergången till den översta utformningen av en vidsträckt cypresskog, som är en representant för de elyseiska fälten eller paradiset. Gustavs ättehög sträcker sig genom nutid, förbi himlarna och hans huvud befinner sig i samma höjd som de elyseiska fälten, indikerande att han redan var där. Hela kyrkan var upplyst av hundratals vaxljus.
Konungens kista var draperad i purpurfärgad sammet med kanter av hermelin. Till höger om kistan låg riksregalierna, till vänster alla de ordnar som kungen burit. Den välvda öppningen i ättehögen ledde till trappan ner till den kungliga kryptan. En samtida betraktare skrev:
| ” | det Kongl. Liket til Grafwen, företrädt av Härolderna, Regalierna och RiddarOrdnarne, beledsagadt av Rikets Herrar, såsom Bärare, samt åtföljdt af RiksBaneret, hans Kongl. Maj:t och Deras Kongl. Högheter Arffurstarna.[1] | „ |
Till akten hade Hovkapellmästaren Joseph Martin Kraus komponerat en begravningskantat till text av Carl Gustaf Leopold. Verket är starkt dramatiskt till sin karaktär och framfördes av stor orkester, operans kör och fyra sångsolister, sammanlagt 104 personer. Kraus dirigerade själv hovkapellet, operakören och solisterna Caroline Müller, Franziska Stading, Kristofer Kristian Karsten och Carl Stenborg.[2]
Referenser
- ^ Landen, Leif (2004): Gustaf III, Wahlström & Widstrand, s. 368–371.
- ^ Riksarkivet.se
Litteratur
- Alf Henrikson, Ekot av ett skott - öden kring 1792, Bra Böcker 1986, ISBN 91-7752-124-2.
- Leif Landen, Gustaf III - En Biografi, Wahlström & Widstrand 2004, ISBN 91-46-21000-8.