Gyllenflög
| Gyllenflög | |
 | |
| Ursprung | Åland |
|---|---|
| Stamfar | Johan Hansson, sjömilitär, död 1669 |
| Sätesgård | Kodbolstad (Bolstaholm), Geta, Åland |
| Adlad | 30 augusti 1648 |
 Sveriges riddarhus | |
| Introducerad | 30 juli 1650 |
| Grad | Adlig ätt nr 434 |
| Länk URL | Sida på riddarhuset.se |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | mellan 1709 och 1721 |
| Svärdssidan | Carolus Gyllenflög |
Gyllenflög är en svensk adelsätt, numera utdöd, med ursprung på Åland.
Den härstammar från en sjömilitär, kaptenen vid amiralitetet, senare majoren Johan Hansson, död 1669, bosatt på säteriet Kodbolstad (numera Bolstaholm) i Geta socken på Åland. Han adlades 1648 med namnet Gyllenflög och erhöll 1650 introduktion på Riddarhuset under nummer 434.
I sitt första gifte med Kristina Karlsdotter (Ram), död ca 1654, som härstammade från äldre åländska frälsesläkter, hade han många barn, däribland sönerna Carl Gyllenflög (död 1698), gardeslöjtnant, och Johan Gyllenflög (1640–1699), artillerilöjtnant.
Ätten dog ut med Carls son Carolus Gyllenflög, född 1675, som levde 1709 men var död 1721. Hans yngre syster Elsa Beata Gyllenflög (1679–1754) var ättens sista kvinnliga medlem.
Johan Hansson var son till Hans Olofsson, död 1632, fogde på Kastelholm (Åland), som i sin tur uppges vara son till Olof Persson, fogde på Haga kungsgård (Åland) som han också arrenderade.
Namn och vapen
[redigera | redigera wikitext]
Det gyllenflögska vapnet visar en bepansrad arm och hand som håller en gyllene flög.
Blasoneringen (vapenbeskrivningen) i sköldebrevet från 1648 lyder: En blå sköld, däruti en beväpnad arm, hållandes uti handen en förgylld flög, ovanpå skölden en öppen tornerhjälm, kransen och hjälmtäcket med blått och gult fördelt, ovanpå hjälmen en förgylld flög, emellan tvänne blå fanor.[1]
En flög var en flöjel eller liten vimpel, ofta i tyg, på en stång eller i masttoppen som visade vindriktning.[2] Namnet Gyllenflög kan alltså antas anspela på stamfaderns sjömilitära bana.
I Geta kyrka hänger begravningsvapen efter två medlemmar av släkten Gyllenflög: stamfaderns son, artillerilöjtnanten Johan Gyllenflög och dennes son, kanslibetjänten Johan Gyllenflög (1671–1696).[3]
Texten under faderns vapen är sliten och kan bara med svårighet läsas: Kongl: Maij:ts Tro Tienare och Lieutnampt under Kongl. M:ts Artollerie Den Edle och Welb: Herre H: Johan Gyllenflögh Herre till Kådbolsta och Bastö född åhr 1640 och i Herranom sahl: afsomnad den 18 Julii 1699.[4]
Under sonens vapen lyder texten: Kongl. Maij:tz Troo Tiänare och Förnähme Cantzelie betiente, den Edle och Wählb:ne Herre, Sahl. Johan Gyllenflögh herre till Kådbolsta och Bastö, ähr född på desz fädernes gårdh Kådbolstad d 31 Januarij A:o 1671 och Döödhe i Stockholm, sedan han sina berömlige studir fulgiordt hafwer A:o 1696 d 5 Junij: Ecaia 38: Capitel 10 vers Jagh sade nu måste jag fara till helfwetis portar förän jag mig det förmodade och tenckte, kan länger leffua etc.
En äldre ätt Gyllenflög
[redigera | redigera wikitext]I litteraturen förekommer uppgifter om en äldre ätt Gyllenflög, som ska ha dött ut redan 1558. De härrör från Jully Ramsays verk Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden, utgivet 1909–1916.[5] Uppgifterna godtogs inte av Reinhold Hausen, statsarkivarie i Finland, som i en artikel 1930 om Bolstaholm skriver:
J. Ramsay hänför i Finlands frälsesläkter (tydligen efter Radloffs beskrivning över Åland sid. 89) hustru Kerstin Henriksdotters fader Henrik Persson till en frälsesläkt Gyllenflög, vars namn skulle hava övergått till den introducerade ätten. Ingen urkund bestyrker detta och är icke heller antagligt. Men väl bars i äldre tid detta namn av en Karl Gyllenflög, vars ”ädla och välborna fru” Elisabet såsom änka erhöll den 14 juni 1605 av Karl IX frälse på 7 gårdar i sydvästra Finland. (Riksregistr.) Något vidare om dem känner man ej.[6]
Av dokumentet den 14 juni 1605 framgår att Karl Gyllenflögs änka ägde gårdar i Finland, på Åland och i Sverige.[7] Även om den äldre släkt Gyllenflög som Jully Ramsay skapade aldrig har existerat (personerna använde inte namnet), verkar åtminstone en person med anknytning till Åland ha kallat sig Gyllenflög långt innan Johan Hansson adlades 1648 (men också långt efter att den äldre släkten ska ha dött ut 1558).
Sköldebrevet från 1420
[redigera | redigera wikitext]Sveriges äldsta sköldebrev, daterat 1 september 1420, har viss anknytning till ätten Gyllenflög. Det är endast känt genom en avskrift från 1600-talet som påträffades 1858 i kammarkollegiets arkiv i Stockholm av den åländske historikern Karl Bomansson (1827–1906), senare statsarkivarie i Finland. Han rapporterade fyndet 1866 i Historiallinen arkisto.[8]
Brevets sakliga innehåll är kortfattat. En Björn Pålsson skulle för sin trohet och sina tjänster få "vapen, sköld och hjälm" samt evig skattefrihet på de gårdar han ägde. Det som gör brevet anmärkningsvärt är det nämnda vapnet och att detta också ska ha funnits avbildat (målat). Tyvärr saknas avbildningen i avskriften, hur vapnet såg ut vet vi inte. Originalbrevet är sedan länge förkommet.
I brevet sägs inget om var Björn Pålssons gårdar låg, var han bodde eller vilken ställning han hade. Också i övrigt är han helt okänd. Att brevet kopplats till ätten Gyllenflög beror på att det ska ha lämnats in till kammarkollegiet av Johan Hansson Gyllenflög, släktens stamfar.
Av detta har långtgående slutsatser dragits. Bomansson menade att det är sannolikt att Björn Pålsson var innehavare av Kodbolstad, antagligen för att det var Gyllenflögs sätesgård. Jully Ramsay gick ett steg längre och nämner Björn Pålsson som innehavare av Kodbolstad. Hon menade också att vapnet i brevet kan ha varit detsamma som senare användes av ätten Gyllenflög.[9] [10] Dessa påståenden har fått viss spridning, men något stöd i källorna finns inte, vilket Gustaf Elgenstierna insåg redan på 1920-talet och valde att inte upprepa Ramsays uppgifter.[11] Johan Hansson Gyllenflög ägde många gårdar, såväl på Åland som i Finland. Varifrån brevet ursprungligen härrör är oklart.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Gustaf Elgenstierna. ”Den introducerade svenska adelns ättartavlor, del III (1927), sid. 256 f”. https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/ElgenstiernaG/titlar/%C3%84ttartavlor3/sida/274/faksimil. Läst 27 juli 2024 (via Litteraturbanken).
- ”Minerva (databas)”. Riddarhuset. https://minerva.riddarhuset.se/att/gyllenflog/. Läst 27 juli 2024.
- Jully Ramsay. ”Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden (1909-1916), sid. 165 f”. https://runeberg.org/frfinl/0172.html. Läst 27 juli 2024 (via Projekt Runeberg).
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Riddarhuset, Stockholm: Sköldebrevsavskrifter, volym 2, nr 164 (originalurkund).
- ^ ”Svenska akademiens ordbok (SAOB)”. https://www.saob.se/. Läst 28 juli 2024. Uppslagsorden flög, flöjel och styrflög.
- ^ I Elgenstiernas ättartavlor kallas sonen Johan Adam och sägs även ha varit musketerare vid livgardet. Uppgifterna är av allt att döma felaktiga och har sannolikt uppkommit genom sammanblandning med en Johan Adam Gyllenflycht.
- ^ Viss hjälp vid läsningen har varit den avskrift som gjordes 1832 i samband med en inventering av Geta kyrkas egendom och som återfinns i kyrkoarkivet och kan läsas här: ”Astia”. Riksarkivet, Helsingfors. https://astia.narc.fi/uusiastia/viewer/?fileId=5879984657&aineistoId=1251629380. Läst 28 juli 2024.
- ^ ”Gyllenflög”. Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden. https://runeberg.org/frfinl/0171.html. Läst 28 juli 2024.
- ^ Reinhold Hausen, Bolstaholms säteri och dess ägare. Åland, del IX, sid. 17. Helsingfors 1930.
- ^ ”Riksregistraturet 14 juni 1605”. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0038594_00115. Läst 28 juli 2024.
- ^ ”Historiallinen arkisto. I.”. 1866. https://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/167577/HA001_opt.pdf?sequence=1&isAllowed=y. Läst 28 juli 2024.
- ^ ”Kodbolstad-släkten”. Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden. https://runeberg.org/frfinl/0250.html. Läst 28 juli 2024.
- ^ ”Gyllenflög”. Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden. https://runeberg.org/frfinl/0172.html. Läst 28 juli 2024.
- ^ ”Gyllenflög”. Den introducerade svenska adelns ättartavlor, del III. https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/ElgenstiernaG/titlar/%C3%84ttartavlor3/sida/274/faksimil. Läst 28 juli 2024.