Gyllenkrook

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Gyllenkrok)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Gyllenkrook eller Gyllenkrok är en svensk adelsätt.

Stamfader för ätten är herr Petrus, som var kyrkoherde. Han eller hans son upptog namnet Krook, Gudmundus Petri Krookius som undertecknade beslutet från Uppsala möte 1593. Han var gift med en Ingjerd och de fick sex söner som blev kyrkoherdar, varav en blev biskop i Växjö stift.

Biskopen, Nicolaus Krokius, var första gången gift med Anna Abrahamsdotter, vars far var ärkebiskop Abraham Angermannus och morfar var ärkebiskop Laurentius Petri Nericius. Han gifte om sig och fick sammanlagt 22 barn. En son i andra äktenskapet, Anders Krok, var häradshövding i Kymmenegårds län. Han adlades 1674 med namnet Gyllenkrook, men skrev sig själv Gyllenkrok. Ätten introducerades året därefter på nummer 862. Ätten är fortlevande.

Anders Gyllenkrok var gift med Maria Mums från Viborg och fick flera barn som förde ätten vidare. Dottern Sigrid blev stammoder till ätten Leijonberg, dottern Anna gifte sig Gyllenbögel och dottern Maria blev stammoder till ätten Gripenhem. Sonen Nils efterträdde fadern som häradshövding men avled barnlös. Den adliga ätten fördes vidare av sönerna revisionssekreteraren Johan och assessorn Anders. Den fortlevande adliga ätten härstammar från Johan Gyllenkrok, gift med Catharina von Berchner.

Sonen Axel Gyllenkrok upphöjdes till friherre 1727 och introducerades på nummer 195. Axel Gyllenkrok var gift med dottern till malmörådmannen Peter Hegardt, Maria Hegardt, som var besläktad med den adliga ätten Hegardt men inte tillhörde den. Hennes mor var Margareta Faxe. Även den friherrliga ätten är fortlevande. Den fortlevande friherrliga ätten stammar från Axel Thure Gyllenkrok som var gift med grevinnan Christina Charlotta Mörner af Morlanda, dotter till överstelöjtnant greve Gustaf Mörner och Sofia Elisabeth Steuch, och syster till Axel Otto Mörner.

Släkten har givit namn till äppelsorten Gyllenkroks astrakan.

Personer ur släkten[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gabriel Anrep, Svenska adelns Ättar-taflor, volym 2
  • Riddarhusets ätt- och vapendatabas