Akleja

	Akleja
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Ranunkelordningen; Ranunculales
Familj	Ranunkelväxter; Ranunculaceae
Släkte	Aklejsläktet; Aquilegia
Art	Akleja; A. vulgaris
Vetenskapligt namn
	§ Aquilegia vulgaris
Auktor	Carl von Linné, 1753

Akleja (Aquilegia vulgaris) eller akvileja är en växtart i familjen ranunkelväxter.

Förekomst

Akleja finns i nästan hela Europa samt i Kaukasien och Sibirien.

Den vilda formen av akleja är sällsynt i Sverige (den finns i södra Finland, södra och mellersta Sverige upp till Dalarna, södra och mellersta Norge upp till Trondheim). Den är som vild vanlig endast kring gamla gårdar och kloster, i parker och liknande miljöer och har då antagligen förvildat sig, eftersom den länge varit en omtyckt flerårig trädgårdsväxt och lätt självsår sig med stora massor av frön och ratas av rådjur. Däremot är den särskilt omtyckt av humlor,^[1] som är de enda som har en tillräckligt lång tunga, för att nå nektarn i den djupa sporren dit bin och andra pollinerande insekter inte når.

Munkar införde arten till Sverige från tyska klosterträdgårdar, där den odlades som medicinalväxt.

Utseende

Liksom hos smörboll är hyllets båda kransar av ungefär samma färg (mörkblå, sällan ljusröda eller vita) men däremot olika till formen, så att man kan att anse de fem yttre för foderblad, de fem inre för kronblad. De senare har var sitt nektarium i form av en lång sporre med krökt spets. I blomman kan man vidare se att de innersta ståndarna är ombildade till tunna fjäll (staminodier) som skyddande omsluter de späda fruktanlagen. Aklejans blomma ger endast fem småfrukter (fröhus), som sitter i en enkel krets. Örten igenkännes dessutom på sina dubbelt trefingrade rosettblad.

Folkmedicin

Aklejan anses inom folkmedicinen kunna användas för utvärtes sårbehandling. Dess innehåll av glykosider (blåsyra), fetter, enzymer och vitamin C, har adstringerande och antiseptisk verkan. Använda delar av växten är frö, blommor, blad och rötter.^[2] Aklejans frön får inte användas för invärtes bruk eftersom de kan avge blåsyra. Växtens blad och blommor kan användas, men endast några per dag, då större doser kan ge diarréer, yrsel och andnöd.^[3]

Språkligt

De svenska namnen akleja eller akvileja är försvenskningar av det vetenskapliga namnet för släktet, Aquilegia. Detta tolkas i sin tur av vissa källor^[vilka?] som en sammandragning av aquila legia, som är latin och betyder ungefär "en samling örnar". Blommans baksida ser ut som fem fåglar som sitter i ring med näbbarna inåt. En folklig variant av detta är duvblomma p.g.a. likhet med flygande duvor. Andra namn är "duva drar vagn" och älvahandske^[1]. Folkliga benämningar — ibland obscena — på olika språk har tydliga beröringspunkter, se nedan.

Andra^[vilka?] menar att namnet ska härledas till aqua, vatten, eller den antika staden Aquileia. Vulgaris betyder vanlig, vilket åsyftar den vanligaste sorten. Andra äldre svenska namnformer är åkerleja och tyska klockor^[4]

Några utländska folkliga namn

Engelska:^[1] Granny's bonnet (Mormors/farmors huva)
Franska:^[1] Gants de Notre Dame (Vår Frus, — d.v.s. Jungfru Marias — handskar)
Tyska:^[5] Taubenblume, Tauberln, Fünf Vögerln zusamm, Elfenhandshuh, Frauenhandschuh, Kapuzinerhütli, Pfaffenapfel, Venuswagen, Schlotterhose

Synonyma vetenskapliga namn

Aquilegia aggericola Jord.

Aquilegia arbascensis Timb.-Lagr.

Aquilegia collina Jord.

Aquilegia cornuta Gilib. nom. invalid.

Aquilegia cyclophylla Jeanb. & Timb.-Lagr.

Aquilegia glaucophylla Steud.

Aquilegia longisepala Zimmeter

Aquilegia mollis Jeanb. & Timb.-Lagr.

Aquilegia nemoralis Jord.

Aquilegia platysepala Rchb.

Aquilegia praecox Jord.

Aquilegia ruscinonensis Jeanb. & Timb.-Lagr.

Aquilegia silvestris Neck.

Aquilegia speciosa Timb.-Lagr.

Aquilegia subalpina Boreau

Aquilegia versicolor Salisb. nom. illeg.

Aquilegia vulgaris proles aggericola (Jord.) Rouy & Foucaud

Aquilegia vulgaris proles arbascensis (Timb.-Lagr.) Rouy & Foucaud

Aquilegia vulgaris proles collina (Jord.) Rouy & Foucaud

Aquilegia vulgaris proles cyclophylla (Jeanb. & Timb.-Lagr.) Rouy & Foucaud

Aquilegia vulgaris proles mollis (Jeanb. & Timb.-Lagr.) Rouy & Foucaud

Aquilegia vulgaris proles nemoralis (Jord.) Rouy & Foucaud

Aquilegia vulgaris proles praecox (Jord.) Rouy & Foucaud

Aquilegia vulgaris proles ruscinonensis (Jeanb. & Timb.-Lagr.) Rouy & Foucaud

Aquilegia vulgaris proles subalpina (Boreau) Rouy & Foucaud

Aquilegia vulgaris subsp. arbascensis (Timb.-Lagr.) Nyman

Aquilegia vulgaris subsp. hispanica (Willk.) Heywood

Aquilegia vulgaris var. cyclophylla (Jeanb. & Timb.-Lagr.) Gaut.

Aquilegia vulgaris var. nemoralis (Jord.) P.Fourn.

Aquilegia vulgaris var. platysepala (Rchb.) Steud.

Aquilegia vulgaris var. praecox (Jord.) P.Fourn.

Aquilegia vulgaris var. pratensis Kitt.

Aquilegia vulgaris var. ruscinonensis (Jeanb. & Timb.-Lagr.) Timb.-Lagr.

Aquilegia vulgaris var. speciosa W.T.Aiton

Aquilegia vulgaris var. subalpina (Boreau) Zimmeter

Aquilina vulgaris (L.) Bubani

Akleja i litteraturen

Akleja, i formen akvileja, är en av flera växter som räknas upp i folkvisan Uti vår hage.

Underarter och sorter

Hallonakleja

Hallonakleja (Aquilegia vulgaris flora plena) är en underart till akleja som är populär bland odlare för sina tätt fyllda blommor. Den finns i flera färger från vit via rosavit, rosa, ljusblå till mörkblå.

Klematisakleja

Klematisakleja (Aquilegia vulgaris 'Clematiflora') är en sort av akleja som har den speciella egenheten att dess blommor är stående, till skillnad från andra aklejor, som har hängande blommor.^[6]

Källor

^ [a b c d] Vi i villa, 2007 nr 6
^ Örtmedicin och växtmagi, Reader's Digest AB, 1983.
^ Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, Prisma 2001.
^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, andra bandet, Stockholm 1803. Tillgänglig på Archive.org
^ Tyskspråkiga Wikipedia
^ Vi i villa, 2007 nr 6.

Se även

Afrodisiakum

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Akleja.
Bilder & media
Wiktionary har ett uppslag om akleja.
Ordbok
Den virtuella floran
Akleja i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
IPNI • International Plant Names Index
Växters latinska namn (pdf) Raoul Iseborg, Botaniska sällskapet i Stockholm

[villa-1] [a b c d] Vi i villa, 2007 nr 6

[2] Örtmedicin och växtmagi, Reader's Digest AB, 1983.

[3] Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, Prisma 2001.

[4] J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, andra bandet, Stockholm 1803. Tillgänglig på Archive.org

[5] Tyskspråkiga Wikipedia

[6] Vi i villa, 2007 nr 6.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]