IOGT:s historia i Skellefteå

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

IOGT:s historia i Skellefteå tog sin början den 11 mars 1882 då den första logen bildades. IOGT har sedan länge varit en nykterhetsrörelse som har haft starkt fäste runt om i hela Sverige och världen. I Norrland har IOGT haft en stor betydelse för nykterhetsrörelsernas framfart och det nyktra samhället.

Tiden innan bildandet av den första logen i Skellefteå[redigera | redigera wikitext]

Tiden innan bildandet av godtemplarorden[redigera | redigera wikitext]

Innan bildandet av de första nykterhetsföreningarna hade majoriteten av folket i Skellefteå, men också stora delar av resterande del av landet en mycket stark kristen tro och religiös syn. De tyckte inte att förändringar i samhället skulle vara till någon nytta utan de ville bevara det gamla samhället. Människor drack sig berusade var dag på brännvin och andra drycker innehållande alkohol. Drack man några glas öl eller vin under dagen och fortsatt kunde stå på sina egna ben samt utföra sina vardagliga sysslor, ansågs man som nykter. På grund av detta var det en del som under 1840–1850-talet försökte få stopp på drickandet av rusdrycker och brännvin bland folket.[1] Under 1830–40-talet hade man i Västerbotten redan 13 olika nykterhetsföreningar med över 4000 medlemmar. Alla dessa nykterhetsföreningar ingick i det svenska nykterhetssällskapet. Redan 1840 bildades den första nykterhetsföreningen i Skellefteå av dr: Nils Nordlander. År 1843 hade de stora städerna Skellefteå och Umeå över 350 medlemmar.

När husbehovsbränningen avskaffades helt år 1860 var det under en period tystnad inom nykterhetsrörelsen i Västerbotten. Under 1860–70-talet blev det allt mer vanligt att dricka igen och det resulterade i att nya nykterhetsföreningar bildades för att ta upp kampen mot drickandet och superiet igen. Exempel på föreningar som bildades var “hoppets här-föreningar”. Dock kom många av dessa nykterhetsföreningar att gå under när Godtemplarorden sedan infördes.[2]

Godtemplarordens bildande i Skellefteå[redigera | redigera wikitext]

1881 hade man i Umeå stad fått information om att en godtemplarloge skulle bildas i staden, en rörelse som sedan också skulle komma till Skellefteå stad. Några av de första skrivelserna om Godtemplarorden i Västerbotten var år 1888 i tidningen Reformatorn. Där fick folket skriva in till tidningen om frågor gällande godtemplarorden. När det väl började skrivas i tidningar fick folket mer insyn om vad godtemplarorden var och hur deras arbete gick till. Under denna tid var det många som trodde att detta inte var något för de rika och att de som var rika ansåg att det inte var en bra idé att gå emot rusdrickandet. Tvärtom var det flera av de rika som var positiva till nykterhetsarbetet inom länet och godtemplarordens bildande.[3] Dessutom var det även många som till en början var fundersamma över detta införande då de trodde att nykterhetsanhängarna var farliga samhällsomstörtare. Till slut gav det ett försök och bildade den 11 mars 1882 den första godtemplarlogen i Skellefteå nr: 125 vid namn Adlercreutz.[4]

Vid bildandet av Godtemplarorden var det från början ett krav på att vara kristen och därmed ingå i kyrkan. Om man mot förmodan inte kunde följa detta fick man inte vara med i godtemplarorden. Detta kom dock att förändras under senare tid.[5]

De första logerna i Skellefteå stad[redigera | redigera wikitext]

Logen Adlercreutz[redigera | redigera wikitext]

Grundaren av denna loge var från början Th. Ebeling tillsammans med C. H. E. Bäckström. Th. Ebeling hade fått i uppdrag av fängelseföreståndaren C.H.E. Bäckström att resa från Umeå till Skellefteå och bilda den första logen i Skellefteå distrikt.[6] Den 11 mars 1882 bildades loge nummer 125 och fick namnet Adlercreutz från en general vid samma namn, Carl Johan Adlercreutz. Logens huvudtanke med bildandet var att de ville försöka motverka rusdrickandet och till största del utrota det helt. De trodde på att samhället skulle vara mycket bättre om rusdryckerna kunde avskaffas i den allmänna handeln och föra idéerna om den absoluta nykterheten till folket. De sökte sig även till Gud och bad om att få hjälp med att kunna nå de mål de satt upp. De första medlemmarna som intogs i logen var Emmy Thelberg, J. A Melander, N. A Nilsson, G. A Häggblom, V. Vikström, Selma Dahlqvist, Axel Sundberg, G. A. Skog, C. Ortman, K. A Nyberg, F. Linder, N. Andersson och C. H. E. Bäckström.[7] Dagen efter bilandet anslöt sig ytterligare 14 stycken medlemmar och logen blev då helt fullständig. Värdig Överste Templar blev J. A. Melander och Värdig Sekreterare F. Linder.[6]

Ordenshuset i Skellefteå 1906

Efter att de ansökt till skattemästaren om att få ingå i folkrörelsestyrelsen fick de hålla sina möten i folkskolerummen. Mötena bestämdes att hållas varje söndag afton klockan sex. Mötena innefattade bland annat sång och dans, intagande av nya medlemmar samt att de alltid hade en bönestund någon gång under mötet.[8] År 1883 köptes en tomt för att kunna bygga ett eget godtemplarhus i Skellefteå istället för att använda sig av folkrörelsestyrelsens lokaler. Kostnaden av tomten uppgick till 100 kronor. Tre år senare närmare bestämt i oktober 1886 var huset färdigbyggt och klart men bara ett år senare brann det ner. De tog ett flertal år innan det år 1911 helt färdigställdes.[9]  

Två månader efter att logen bildades, kom det att bildas fyra kommittéer. Finans, sjuk, visitation och slutligen festkommittén. Kommittéerna skulle göra det lättare för logen att strukturera upp de olika områdena i föreningen. Festkommittén skapades för att logen dels behövde få in pengar till kassan samt försöka värva in fler medlemmar i föreningen.[10] De utförde då ett antal fester vid namn Thé-fester där folk fick komma och bli nya medlemmar samt att även de som var medlemmar var med på det. Inträdet låg på runt 50 öre som gick till deras kassa samt hölls det även möte direkt efteråt där de som ville kunde bli medlemmar i föreningen.[11]

Den 10 januari 1883 ungefär ett år efter bildandet av logen Adlercreutz hade medlemsantalet stigit till över 100 medlemmar i föreningen. Efter att de fått en så pass stor ökning av medlemmar lyftes det upp förslag om att bilda en till loge i Skellefteå. Men det dröjde några år innan detta skedde.[12]

Logen Cardell[redigera | redigera wikitext]

Den 7 maj 1887 hölls möte innehavande gamla medlemmar från logen Adlercreutz bland annat var C.H.E. Bäckström en av de som var närvarande på mötet. De samlades för att se över vad som kunde göras rent praktiskt sett för att värna och upprätthålla ordens anseende, hur de skulle kunna fortsätta sin verksamhet samt hur den skulle kunna utvecklas och växa i Skellefteå. Svaret blev att de skulle starta en till ny loge. Samma dag som beslutet togs genomfördes det och en ny loge i Skellefteå stad hade då bildats. Logen nr. 1327 fick namnet Cardell.[13] De första medlemmarna som intogs i den nya logen var alla före detta medlemmar i logen Adlercreutz, dessa var: A.J Dahlqvist, E Lindholm, C. J Björk, Carolina Bäckström, Axel Lundberg, Carin Dahlqvist, Selma Lundberg, Carin Risberg, Caroline Lundqvist, Johanna Charlotta Björk samt C.H.E. Bäckström. För de nya medlemmarna som anslöt sig till logen kom det att kosta samma summa för dem som ingick i logen Adlercreutz det vill säga 50 öre för varje medlem.[14] För att folket i staden skulle få veta om att en ny loge hade bildats bestämde de sig för att skriva i tidningen där de berättade om orsaken till bildandet, vilken ställning de skulle ha i deras arbetssätt och vilken tid och dag det skulle hållas möten. Meddelandet i tidningen löd enligt följande:[15]

“med logens bildande söka med orden förena nya krafter. Logen Cardells nuvarande medlemmar ämnas vidhålla ett i allo konstitutionsenligt och moraliskt arbetssätt och icke med sig förena andra personer än sådana som med alvar vilja gagna vår sak”.[15]

Andra loger[redigera | redigera wikitext]

Under denna tid uppstod även fler loger utanför Skellefteå stad. Bland annat bildades det loger i Burträsk, Lövånger och Byske. Dessutom bildades det även två till loger i tätorten Ursviken som ligger en bit utanför Skellefteå stad. Logen Stålhandske i området Klemensnäs och logen Duncker i Ursviken. Logen kom att bildas i september år 1882 och fick namnet Duncker (samma år som logen Adlercreutz bildades). Innan bildandet av denna logen var Ursviken en plats där det förekom en mängd sprit- och ölkrogar. I och med detta uppstod det mycket fylleri, bråk och stora uppståndelser i samband med folkets superi. Folket kände då att de behöves göra någonting åt detta och därför bestämde de sig för att bilda en godtemplarloge.[16]

Pionjärer[redigera | redigera wikitext]

C. H. E. Bäckström, pionjär Skellefteå Godtemplarorden

C. H. E. Bäckström[redigera | redigera wikitext]

C. H. E. (Carl Herman Engelbrekt Bäckström)[17] var en av de främsta pionjärerna för IOGT:s historia i Skellefteå. Han var inte bara en viktig pionjär i Skellefteå utan för hela Västerbotten.[18] Bäckström levde mellan åren 1843 och 1930. Han föddes den 13 april 1843 i Umeå. Som ung ägnade han sig åt att vara ute till havs och vara sjöman. Han gjorde bland annat två stycken världsomseglingar. År 1871 lämnade han sjömansyrket och blev istället föreståndare på kronohäktet på Sunnanå i Skellefteå. Tio år senare väckte hans idéer om ett nyktert samhälle.[19] Hans arbete inom Godtemplarorden tog sin början den 11 mars 1882 då han tillsammans med några till bildade den första logen i Skellefteå.[18] När distriktslogen bildades i Skellefteå år 1888 fick Bäckström sekreterarposten och var den som var huvudman i verksamhetens huvudarbete. Detta kom han att hålla på i tjugo år framåt då han sedan år 1909 avgick från posten men hans arbete för IOGT fortsatte. Han jobbade för IOGT tills han avled den 8 mars 1930 då han blev 87 år gammal. Efter hans död har han varit hyllad av alla inom IOGT:s rörelse i Skellefteå och han kom att bli en stor förebild för många. Dessutom var han även delaktig i det offentliga livet där han bland annat var ledamot för taxeringsnämnden, prästlöneombudsman, överförmyndare i landsförsamlingen, kommunalrevisor, revisor i vägstyrelsen och granskningsman av sockens kommunalutskylder.

Även om Bäckström till en början fick mottaga en mängd hot och sabotage för sitt arbete fortsatte han med sitt arbete för absolutismen utan att bry sig om vad alla andra tyckte.[19] Han var en av dem under denna tid som var en absolut nykterist och jobbade mycket för sina tankar, idéer och åsikter. Genom detta gav han sig ut bland folket, gamla som unga och spred sina idéer för att väcka deras syn och engagemang till absolutismen och godtemplarorden.[18]

Emil Öster[redigera | redigera wikitext]

En annan viktig pionjär för godtemplarorden i Västerbotten var Emil Öster. Emil Öster var en viktig del av missioneringsarbetet i hela Västerbotten och därmed i Skellefteå. Han blev anställd som talare för nykterhetsarbete i Västerbotten i slutet av 1899 till en början av 6 månader. Efter att ha varit anställd i sex månader bosatte han sig på Sunnanå i Skellefteå. Hans arbete som missionär skulle inte sluta där, eftersom han tyckte så mycket om att resa runt och ägna sig åt detta jobb fick han fortsatt anställning. Totalt sett ägnade han sig som talare för nykterhetsarbetet inom IOGT i 10 år. Han reste totalt 3 620 mil, höll 2445 föredrag, sammanlagt hade 171 400 personer lyssnat på hans talande. Han hade dessutom bildat 99 nya loger (varav 13 ungdomsloger) samt värvade han 2 486 nya medlemmar.[20]

Hans personliga åsikter om ett absolut nyktert samhälle gjorde en stor inverkan på befolkningen och han kom att bli en stor förespråkare och talare inom detta. När han sedan avslutade sitt arbete inom godtemplarorden lämnade han efter sig ett stort avtryck.[21]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bäckström, C.H.E. (1906). Historik öfver 25-årig nykterhetsverksamhet inom Västerbottens län 1881-1906. sid. 1-2 
  2. ^ Bergling, Birger (1932). Efter femtio år. Hur godtemplarorden utvecklats i Västerbotten. Västerbottens distriktsloge av I.O.G.T. sid. 10-12 
  3. ^ ”Sök bland svenska dagstidningar”. tidningar.kb.se. https://tidningar.kb.se/2523004/1888-02-02/edition/147469/part/2/page/1/?q=godtemplarorden%20v%C3%A4sterbotten&from=1888-01-01&to=1888-12-31. Läst 11 januari 2021. 
  4. ^ Bergling, Birger (1932). Efter femtio år. Hur godtemplarorden utvecklats i Västerbotten. Västerbottens distriktsloge av I.O.G.T. sid. 16 
  5. ^ ”Sök bland svenska dagstidningar”. tidningar.kb.se. https://tidningar.kb.se/2656721/1904-07-21/edition/156102/part/1/page/2/?q=godtemplarorden%20v%C3%A4sterbotten&from=1904-01-01&to=1904-12-31. Läst 11 januari 2021. 
  6. ^ [a b] Bäckström, C.H.E. (1906). Historik öfver 25-årig nykterhetsverksamhet inom Västerbottens län 1881-1906. sid. 32 
  7. ^ Logen 125 Adlercreutz Skellefteå protokoll 1882-1900. 11 mars 1882.  Folkrörelsearkivet i Västerbotten.
  8. ^ Logen 125 Adlercreutz Skellefteå protokoll 1882-1900. 13 mars 1882.  Folkrörelsearkivet i Västerbotten.
  9. ^ Andersen, Eeva (2003-01-01). Teaterspridningen till Skellefteå 1852-1911. sid. 49-50 
  10. ^ Logen 125 Adlercreutz Skellefteå protokoll 1882-1900. 7 maj-14 mars 1882.  Folkrörelsearkivet i Västerbotten
  11. ^ ”Sök bland svenska dagstidningar”. tidningar.kb.se. https://tidningar.kb.se/2808211/1882-12-13/edition/154938/part/1/page/1/?q=%22logen%20adlercreutz%22&from=1882-01-01&to=1882-12-31. Läst 11 januari 2021. 
  12. ^ ”Sök bland svenska dagstidningar”. tidningar.kb.se. https://tidningar.kb.se/2808211/1883-01-10/edition/154938/part/1/page/2/?q=%22logen%20adlercreutz%22&from=1883-01-01&to=1883-12-31. Läst 19 januari 2021. 
  13. ^ Logen 1327 Cardell Skellefteå protokoll 1887-1889. 7 maj 1887. Folkrörelsearkivet i Västerbotten.
  14. ^ Logen 1327 Cardell Skellefteå protokoll 1 1887-1889. 7 maj 1887. Folkrörelsearkivet i Västerbotten. (Rapport till H.V. Sekreterare i Sveriges storloge om ny loges bildande)
  15. ^ [a b] Logen 1327 Cardell Skellefteå protokoll 1 1887-1889. 6 juni 1887. Folkrörelsearkivet i Västerbotten.
  16. ^ Bäckström, C.H.E. (1906). Historik öfver 25-årig nykterhetsverksamhet inom Västerbottens län 1881–1906. 
  17. ^ ”Samlingar Skellefteå museum · Medalj”. Samlingar Skellefteå museum. https://samlingar.skellefteamuseum.se/items/show/25443. Läst 12 januari 2021. 
  18. ^ [a b c] Bergling, Birger (1932). Efter femtio år. Hur godtemplarorden utvecklats i Västerbotten.. Västerbottens distriktsloge av I.O.G.T. sid. 176-177 
  19. ^ [a b] ”No: 29. Skellefteå 1930”. Norra Västerbotten frisinnadlänstidning: s. 1, 8. 11 mars 1930. 
  20. ^ Öster, Emil (1909). 10 års vandringar i Västerbotten i godtemplarordens tjänst. 1899-1909. sid. 12, 53, 236 
  21. ^ Bergling, Birger (1932). Efter femtio år. Hur godtemplarorden utvecklats i Västerbotten.. Västerbottens distriktsloge av I.O.G.T. sid. 179