Icke-angreppspakt
Icke-angreppspakt, även kallad nonaggressionspakt (från engelskans non-aggression), är en sorts fördrag mellan stater som förbjuder våldsamma lösningar på dispyter sinsemellan och istället påtvingar parterna rent diplomatisk konfliktlösning.[1] De förekom huvudsakligen under mellankrigstiden då man försökte hitta sätt att förhindra nya krig i Europa men har idag helt ersatts av andra typer av säkerhetsarrangemang. Icke-angreppspakter ska ej blandas ihop med militärallianser som inbegriper helt andra åtaganden för de ingående staterna.
Ingen internationellt erkänd definition eller standard för icke-angreppspakter finns och alla som skrevs berodde helt på parternas goda vilja. I regel var de bilaterala men försök till multilaterala icke-angreppspakter förekom också, t ex genom Nationernas förbund. Den historiskt mest kända icke-angreppspakten undertecknades 1939 av Nazityskland och Sovjetunionen och är känd under namnet Molotov–Ribbentroppakten.
Historiska exempel
- Estland ingick en liknande pakt med Tyskland och Sovjetunionen före andra världskriget.
- Frankrike ingick en liknande pakt med Sovjetunionen före andra världskriget
- Finland ingick en liknande pakt med Sovjetunionen före andra världskriget.
- Polen ingick en liknande pakt med Tyskland före andra världskriget.
- Storbritannien ingick en liknande pakt med Tyskland före andra världskriget.