Ingeborg Björklund
| Ingeborg Björklund | |
 | |
| Född | 1897 |
|---|---|
| Död | 1974 |
| Yrke | Författare, lärarinna |
| Nationalitet | Svenska |
| Språk | Svenska |
| Verksam | 1926-1974 |
| Genrer | Lyrik, romaner, debattlitteratur |
Ingeborg Fredrika Björklund, född 18 september 1897 i Göteborg[1], död 2 april 1974[2], var en svensk författare. Hon studerade i Lund 1919–1920 och tog lärarexamen[förtydliga] 1924. Hon var åren 1926–1931 gift med författaren Arnold Ljungdal.
Ingeborg Björklund skrev kärlekslyrik och romaner med kvinnopolitiskt och socialt innehåll. Hon gav även ut debattböcker, bland andra Hur blir kvinnorna lyckligare? (1932), och senare historiska texter. Hon debuterade med En kvinna på väg 1926 och väckte uppseende med den erotiskt öppenhjärtiga trilogin om en kvinnas utveckling i Våren (1930), Månen över Lund (1931) och Han som sjöng (1935).
Bibliografi i urval
- En kvinna på väg, roman 1926
- Den spända strängen, dikter 1927
- Ropet efter lycka: dikt och dramatik, 1928
- Våren, roman 1930
- Månen över Lund, roman 1931
- Äktenskapsidyller: fyra små romaner, 1932
- Kärleksdikt: en symfoni, 1932
- Hur blir kvinnorna lyckligare?, debattbok 1932
- Famn, dikter 1934
- Han som sjöng, roman 1935
- Den blå lyktan, roman 1936
- Hemligt budskap, dikter 1938
- Den vilda dansen, roman 1940
- Eroticon: valda dikter, 1945
- Örfilen i Kungahälla, roman 1950
- Adrienne, roman 1950
- Nyköpings gästabud skildrat av en som var med, roman 1964
- Belägringen, roman 1967
Källor
Noter
- ^ Björklund, Ingeborg i Svenskt författarlexikon 1. 1900–1940 (1942)
- ^ Döda 1970-1976 i Vem är det 1977
