Inkasso
Inkasso är ett hot om åtgärd från en borgenär (exempelvis den som lånat ut pengar) mot en gäldenär (i exemplet den som lånat pengar) för att driva in en obetald skuld. Skulle gäldenären vägra betala fordringskravet kan borgenären vända sig till exempelvis kronofogden för att på så sätt med rättsliga åtgärder driva in sin skuld. svensk författningstext definieras indrivning som den handläggning som sker hos Kronofogdemyndigheten av allmänna mål om verkställighet enligt utsökningsbalken, dvs. endast indrivning av allmänna fordringar såsom skatt och böter. Termen har dock vanligen en bredare betydelse och används i allmänt juridiskt språkbruk för att beteckna såväl inkassoverksamhet som kronofogdemyndighetens verksamhet. Även den olagliga inkassoverksamhet som så kallade torpeder kan ägna sig åt betecknas normalt som olaglig indrivning, med brottsrubriceringen brott mot inkassolagen.
Ränta och avgifter
Om en borgenär använder sig av inkasso för att försöka få betalt av gäldenär är denne skyldig att betala den lagstadgade inkassoavgiften på f.n. 180 kr (regleras i inkassolagen (1974:182). Oftast skall även gäldenären ersätta borgenären för dröjsmålsränta. Om någon ränta inte har avtalats kan borgenären kräva ränta enligt räntelagen (1975:635), vilket är gällande referensränta + 8%. Referensräntan har ersatt den tidigare räntebegreppet diskonto. Referensräntan fastställs den 1/1 och den 1/7 varje år av Riksbanken. Referensräntan ska återspegla det allmänna ränteläget.
Bestridan och tvist
Om ett inkassokrav av gäldenären anses vara felaktigt kan det bestridas, det vill säga man informerar fordringsägaren om felaktigheten. Inkassobolaget har då ingen rätt att utan domstolsbeslut driva in pengarna via Kronofogden, utan måste då välja mellan att avskriva skulden eller låta en domstol avgöra målet (varvid såklart extra kostnader i form av rättegångskostnader uppstår för den förlorande parten om det rör sig om ett vanligt mål. Rör det ett så kallat småmål, d.v.s. under ett halvt prisbasbelopp betalar parterna för de kostnader part har själva i saken med vissa undantag).
Har en gäldenär några invändningar mot kravet bör man vända sig direkt till den som utfärdat inkassokravet med sitt bestridande.
Att invända mot inkassokravet för att man inte kan betala är inte en invändning i sak, ett så kallat bestridande. Då är det bättre för gäldenären att lämna sitt förslag till uppgörelse (amorteringsplan) så att inkassoföretaget/borgenären kan ta ställning till detta. På så sätt undviker gäldenären att ett rättegångsförfarande inleds med onödiga kostnader som följd, som motparten kan ha svårt at betala.
Träffas uppgörelse/amorteringsplan undviker man även risken att få en betalningsanmärkning, detta under förutsättning att planen fullföljes/betalas, på det sätt man avtalat om. Inkassoföretaget har rätt att debitera en uppläggningsavgift vid upprättande av amorteringsplan (även denna avgift regleras i Inkassolagen).
Tillstånd från Datainspektionen
Det förekommer med jämna mellanrum företag som utövar inkasso för sina klienters fordringar utan att ha tillstånd för det från Datainspektionen i enlighet med att utöva verksamheten. Kontrollera vilka företag som har tillstånd för inkasso i Sverige: Datainspektionens gällande inkassotillstånd/. Företag får dock handha sina egna inkassoärenden utan tillstånd, under förutsättning att bestämmelserna i inkassolagen följs.