Insinger-papyrusen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Insinger- papyrusen förvaras idag på Rijksmuseum van Oudheden.

Insinger-papyrusen (Papyrus Insinger) är ett papyrusfynd från Antikens Egypten och innehåller en av de äldsta bevarade skrifter kring egyptiska visdomsläror (Sebayt). Manuskriptet dateras till cirka 100-talet e.Kr. och huvuddelen förvaras idag på Rijksmuseum van Oudheden i Leiden.[1][2][3][4]

Manuskriptet[redigera | redigera wikitext]

Insinger-papyrusen är en fragmenterad papyrusrulle där början och slutet av rullen saknas, rullens storlek är cirka 612 × 27,5 cm. Texten är skriven på rectosidan.[1][2]

Texten är ett exempel på den fornegyptiska litteraturgenren visdomslära (Sebayt) och visar att de egyptiska traditionerna levde kvar även under det romerska styret och hur de anpassades till tidens krav.[1][5]

Manuskriptet är en samlingsskrift och omfattar 25 bevarade kapitel.[1][3][4]

Skriften är uppdelad efter olika tema med numererade kapitel och innehåller över 800 maximer.[4][5] Lärdomarna är skrivna i 1 raders texter liknande ordspråk, till exempel[6][7]

  • "En orms väsnande är effektivare än en åsnas bräkande"
  • "En liten orm bär på gift"
  • "Ormen du trampar på sprutar ett starkt gift"
  • "En krokodil dör inte av bekymmer, den dör av svält"
  • "Det är gud som skänker välstånd, det är den vise som bevarar det"

Texten är skriven i demotisk skrift och manuskriptet dateras till mellan år 0 och 100 e.Kr. kring den grekiska perioden och den romerska perioden under Antikens Egypten.[1][2][3] Troligen rör det sig om en avskrift av ett äldre manuskript.[5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det är inte känd när papyrusrullen upptäcktes. 1895 såldes större delen av rullen i Akhmim [2] av franske affärsmannen Frenay till nederländske fotografen och antikhandlaren Jan Herman Insinger.[1][4][5] Insinger bodde i Luxor där han bl.a. samarbetade med Gaston Maspero.[8]

Manuskriptet är det mest omfattande och betydelsefulla av de bevarade texterna i genren Visdomslära, en av de äldsta genrer bland Den egyptiska antikens litteratur.[4] I motsats till andra bevarade visdomsläror som poängterar korrekt socialt beteende lägger Insinger-papyrusen betoningen på ett etiskt korrekt beteende.[1][5]

1925 publicerade nederländske Pieter Adriaan Aart Boeser den första transkription i artikeln "Transkription und Übersetzung des Papyrus Insinger" med översättning i tidskriften "Internationales Archiv für Ethnographie" (vol 26).

1926 publicerade franske François Lexa en transkription med kommentarer och tolkningar i boken "Papyrus Insinger".

I slutet på 1970-talet upptäckte Karl-Theodor Zauzich (föreståndaren för University of Pennsylvania Museum of Archaeology and Anthropology - Penn Museum) ytterligare 3 fragment i museets samlingar som tillhörde Insinger-papyrusen. Dessa hade inköpts för museet 1910 i Egypten.[4]

Manuskriptets arkivnummer på Rijksmuseum van Oudheden är F 95 / 5.1 och på Penn museet E 16333 A-C.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] MuseumKennis (läst 25 april 2010)
  2. ^ [a b c d] Rijksmuseum van Oudheden (läst 25 april 2010)
  3. ^ [a b c] Trismegistos.org (läst 25 april 2010)
  4. ^ [a b c d e f] University of Pennsylvania Museum of Archaeology and Anthropology (läst 25 april 2010)
  5. ^ [a b c d e] Online Encyclopedia (läst 25 april 2010)
  6. ^ Reshafim.org (läst 25 april 2010)
  7. ^ Universität Hildesheim (tyska) (läst 25 april 2010)
  8. ^ Association for the Study of Travel in Egypt and the Near East (ASTENE) (läst 25 april 2010)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]