Intrinsic factor

Från Wikipedia
Protein GIF PDB 2CKT

Intrinsic factor, IF, kobalaminbindande intrinsic factor,[1] även känd som gastric intrinsic factor (GIF), är ett glykoprotein som produceras i parietalceller belägna i magsäckens funduskörtlar. Det är nödvändigt för absorption av vitamin B12 senare i tunntarmens distala ileum.[2] Hos människor kodas det gastriska intrinsic factor-proteinet av CBLIF-genen.[1] Haptocorrin (transkobalamin I) är ett annat glykoprotein som utsöndras av spottkörtlarna som binder till vitamin B12. Vitamin B12 är syrakänsligt och när det binder till haptocorrin kan det passera säkert genom den sura magen till tolvfingertarmen.[3]

I den mindre sura miljön i tunntarmen smälter pankreasenzymer glykoproteinbäraren och vitamin B12 kan sedan binda till intrinsic factor.[3] Detta nya komplex absorberas sedan av epitelcellerna (enterocyterna) i ileum.[3] Inuti cellerna dissocierar vitamin B12 igen och binder till ett annat protein, transkobalamin II. Det nya komplexet kan sedan lämna epitelcellerna för att transporteras till levern.[4]

Utsöndringsställe[redigera | redigera wikitext]

Intrinsic factor utsöndras av magsäcken och finns såväl i magsaften som i magslemhinnan.[5] Det optimala pH-värdet för dess verkan är cirka 7.[6] Dess koncentration korrelerar inte med mängden HCl eller pepsin i magsaften, till exempel kan intrinsic factor förekomma även när pepsin i stort sett saknas.[7] Platsen för bildandet av intrinsic factor varierar mellan olika arter. Hos grisar erhålls den från pylorus och början av tolvfingertarmen,[8] och hos människor finns det i överdelen och kroppen av magsäcken.[9]

Den begränsade mängden normal human gastrisk intrinsic faktor begränsar normal effektiv absorption av B12 till cirka 2 μg per måltid, ett nominellt rekommenderat intag av B12.[10]

Insuffiens[redigera | redigera wikitext]

Vid perniciös anemi, som vanligtvis är en autoimmun sjukdom, leder autoantikroppar riktade mot intrinsic factor eller parietalceller själva till en intrinsic factor-brist, malabsorption av vitamin B12 och efterföljande megaloblastisk anemi.[11] Atrofisk gastrit kan också orsaka brist på intrinsic factor och anemi genom skador på parietalcellerna i magväggen.[12] Exokrin insufficiens i bukspottkörteln kan störa normal dissociation av vitamin B12 från dess bindande proteiner i tunntarmen, vilket förhindrar dess absorption via intrinsic factorkomplexet.[13] Andra riskfaktorer som bidrar till perniciös anemi är allt som skadar eller tar bort en del av magens parietalceller, inklusive bariatrisk kirurgi, magtumörer, magsår och överdriven konsumtion av alkohol.

Mutationer i GIF-genen kan orsaka för en sällsynt ärftlig sjukdom som kallas intrinsic factor deficiency[14] som resulterar i malabsorption av vitamin B12.[15]

Behandling[redigera | redigera wikitext]

I de flesta länder används intramuskulära injektioner av vitamin B12 för att behandla perniciös anemi.[16] Oralt administrerat vitamin B12 absorberas utan intrinsic factor, men i nivåer på mindre än en procent än om intrinsic faktor är närvarande.[17] Trots de låga mängderna som absorberas är oral vitamin B12-terapi effektiv för att minska symtom på perniciös anemi.[18] Vitamin B12 kan också ges sublingualt, men det finns inga bevis för att denna medicinering är överlägsen den orala vägen,[19] och endast Kanada och Sverige föreskriver rutinmässigt denna medicineringsväg.[16]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Intrinsic factor, 22 mars 2022.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”CBLIF - Cobalamin binding intrinsic factor precursor - Homo sapiens (Human) - CBLIF gene & protein” (på engelska). www.uniprot.org. https://www.uniprot.org/uniprot/P27352. 
  2. ^ Human Physiology: The Basis of Medicine (3rd). Oxford University Press. 2006. Sid. 230. ISBN 978-019-856878-0. 
  3. ^ [a b c] ”Physiological and molecular aspects of cobalamin transport”. Water Soluble Vitamins. Subcellular Biochemistry. "56". 2012. Sid. 347–67. doi:10.1007/978-94-007-2199-9_18. ISBN 978-94-007-2198-2. 
  4. ^ ”Gastric intrinsic factor: the gastric and small intestinal stages of cobalamin absorption. A personal journey”. Biochimie 95 (5): sid. 989–94. May 2013. doi:10.1016/j.biochi.2012.12.006. PMID 23274574. 
  5. ^ Sharma, K.N. (2016). ”Gastrointestinal System”. Textbook Of Biochemistry, Biotechnology, Allied And Molecular Medicine (4th). PHI Learning Private Limited. Sid. 632. ISBN 978-81-203-5125-7. 
  6. ^ ”Effect of pH changes on the binding of vitamin B12 by intrinsic factor”. Journal of Clinical Pathology 24 (3): sid. 239–43. 1971. doi:10.1136/jcp.24.3.239. PMID 5103294. 
  7. ^ ”The independent secretion of acid, pepsin, and intrinsic factor by the human stomach”. Gastroenterology 34 (2): sid. 196–209. 1958. doi:10.1016/S0016-5085(58)80102-X. PMID 13512593. 
  8. ^ ”Intrinsic factor in the pyloric and duodenal secretions of the pig”. Lancet 267 (6838): sid. 578–80. 1954. doi:10.1016/S0140-6736(54)90355-4. PMID 13193076. 
  9. ^ ”Human gastric intrinsic factor expression is not restricted to parietal cells”. Journal of Anatomy 189 (Pt 2): sid. 303–13. 1996. PMID 8886952. 
  10. ^ ”Vitamin B12 sources and bioavailability”. Experimental Biology and Medicine 232 (10): sid. 1266–74. Nov 2007. doi:10.3181/0703-MR-67. PMID 17959839. 
  11. ^ ”Autoimmune mechanisms in pernicious anaemia & thyroid disease”. Autoimmunity Reviews 14 (9): sid. 763–8. 2015. doi:10.1016/j.autrev.2015.04.011. PMID 25936607. 
  12. ^ ”Autoimmune atrophic gastritis--pathogenesis, pathology and management”. Nature Reviews. Gastroenterology & Hepatology 10 (9): sid. 529–41. 2013. doi:10.1038/nrgastro.2013.101. PMID 23774773. 
  13. ^ ”Malabsorption of vitamin B12 in pancreatic insufficiency of the adult and of the child”. Pancreas 5 (5): sid. 559–67. 1990. doi:10.1097/00006676-199009000-00011. PMID 2235967. 
  14. ^ ”Intrinsic factor deficiency | Genetic and Rare Diseases Information Center (GARD) – an NCATS Program”. rarediseases.info.nih.gov. https://rarediseases.info.nih.gov/diseases/3024/intrinsic-factor-deficiency.  Arkiverad 27 maj 2022 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ ”Vitamin B12 absorption: mammalian physiology and acquired and inherited disorders”. Biochimie 95 (5): sid. 1002–7. 2013. doi:10.1016/j.biochi.2012.11.004. PMID 23178706. 
  16. ^ [a b] ”Vitamin B12 deficiency - A 21st century perspective”. Clinical Medicine 15 (2): sid. 145–50. 2015. doi:10.7861/clinmedicine.15-2-145. PMID 25824066. 
  17. ^ ”What is new in vitamin B(12)?”. Current Opinion in Gastroenterology 21 (2): sid. 183–6. Mar 2005. doi:10.1097/01.mog.0000148331.96932.44. PMID 15711210. 
  18. ^ ”Efficacy of oral cobalamin (vitamin B12) therapy”. Expert Opinion on Pharmacotherapy 11 (2): sid. 249–56. 2010. doi:10.1517/14656560903456053. PMID 20088746. 
  19. ^ ”Replacement therapy for vitamin B12 deficiency: comparison between the sublingual and oral route”. British Journal of Clinical Pharmacology 56 (6): sid. 635–8. 2003. doi:10.1046/j.1365-2125.2003.01907.x. PMID 14616423. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]



Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Intrinsic_factor&oldid=54029311”