Italiensk neorealism

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Italiensk neorealism var en filmrörelse i Italien med början mitt under andra världskriget. Neorealismen hade ibland en politisk dimension och en stil präglad av ett verklighetstroget uttryck, inspelning i hög grad i befintliga miljöer, och sympati för de lågtstående i samhället.

Exempel på kända neorealistiska filmer är Luchino Viscontis Köttets lust (1943), en tolkning av James M. Cains roman The Postman Always Rings Twice, Roberto Rossellinis Rom – öppen stad (1945) och Vittorio De Sicas Cykeltjuven (1948).

Rörelsen växte fram i det fascistiska Italiens filmstudiokomplex Cinecittà, och har ett särskilt arv till Alessandro Blasettis filmer, som Fyra steg i det blå från 1942.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Alessandro Blasetti: Biografia” (på italienska). MyMovies.it. http://www.mymovies.it/biografia/?r=584. Läst 27 november 2012. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lena Israel, Filmdramaturgi och vardagstänkande: en kunskapssociologisk studie, Daidalos 1991.