Jaktradio

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Jaktradio är ett slags kommunikationsradio som kan användas av jägare och viltvårdare, vid skogsbruk och friluftsliv m.m.

Fördelarna med kommunikationsradio (kom-radio, walkie-talkie) jämfört med mobiltelefon är att man inte behöver ha något abonnemang (inget SIM-kort) och samtalen är alltid gratis. Man ordnar kommunikationen själv, med egna apparater och antenner. Alla som pratar och lyssnar på samma kanal hör varandra (hela jaktlaget eller andra medarbetare och kompisar). Om det finns tonkodning i apparaterna (CTCSS, DCS m.m.) kan man slippa höra andra jaktlag som samtalar på samma kanal och vissa störningar, men det hindrar inte att andra kan lyssna på vad man säger via radion. Kom-radio fungerar bra överallt, också där mobiltäckningen är dålig, så länge man är inom kom-radions räckvidd från varandra. Räckvidden varierar från ett par kilometer till flera mil beroende vilket radioutrustning man har, hur antennen är placerad och hur terrängen ser ut. Om man är nära varandra kan det vara bra att koppla om till lägre sändareffekt (ger kortare räckvidd) för att spara på batterierna.

Historisk bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Behovet att kunna kommunicera övre längre avstånd i naturen har man till exempel försökt lösa med kulning, men för jakten torde jakthorn och signalskott på sin tid varit särskilt betydelsefulla.[1]

Jakthorn[redigera | redigera wikitext]

Före jaktradions tillkomst försökte jägare kommunicera med varandra med hjälp av jakthorn, metoden torde vara effektiv, men fordrade viss musikalisk skicklighet. Numera har den inget större praktiskt värde, men kan ses som ett utslag för en strävan att bevara ett kulturarv.[2] En stor del av de bleckblåsinstrument som används i västerländsk musik har sitt ursprung härur.

Signalskott[redigera | redigera wikitext]

Användandet av signalskott innebär att en skytt avlossar ett på förhand bestämt antal skott i syfte att förmedla information till övriga i jaktlaget, till exempel vilken typ av vilt som påskjutits eller fällts. I de fall signalskott används numera brukar det vara som nödlösning om en eller flera som deltar i jakten saknar jaktradio eller av annan anledning denna ej kan kommunicera med andra medel så som mobiltelefon.

Frekvensområden[redigera | redigera wikitext]

För att kunna prata med varandra via kom-radio måste man ställa in och använda samma radiofrekvens (kanal). Apparaterna är i normalt tillverkade för att fungera i ett visst frekvensområde och kanalerna kan vara förprogrammerade. OBS att alla kanaler inte är licensfria för att användas av alla. Många kanaler är begränsade för särskilda ändamål och kräver tillstånd från Post & telestyrelsen. Det är viktigt att man följer "spelreglerna" för användningen av varje kanal så att man inte stör annan viktig radiokommunikation.

De radiofrekvenser (kanaler) som används för jaktradio i Finland och i Sverige används i många fall också för annan radiokommunikation, alltså inte bara vid jakt. De licensfria frekvensområdena kring 31, 69, 155 och 444 MHz är planerade för licensfri användning inom landet. Man får därför inte ta med sådan kom-radio och använda den utomlands. Det kan störa annan radiokommunikation och ge böter.

Radiovågor med lägre frekvenser, t.ex. 31 MHz, ger längre räckvidd i kuperad terräng och tät skog, medan högre frekvenser, t.ex. 444 MHz, fungerar bättre inne i städer genom reflexer mellan husväggarna. På de lägre frekvenserna, t.ex. 31 MHz, händer det också att samtal hörs från mycket avlägsna platser, vilket beror på naturlig spridning högt uppe i atmosfären. Räckvidd och ljudkvalitet påverkas av flera faktorer, inte bara valet av frekvensområde. Valet av antenntyp och hur man håller eller placerar antennen har stor betydelse. Det kan också skilja mellan olika apparatmodeller hur ljudet låter.

Finland[redigera | redigera wikitext]

Frekvensområdet kring 69 MHz (67–72 MHz) har 26 kanaler reserverade för fritidsverksamhet och arbetsförbindelser, varav 21 kanaler får användas för jakt (kanalgrupp E, kanal 5–16 och 18–26). De 5 övriga kanalerna (kanalgrupp A) är för frivilliga räddningstjänsten, vägservice och bilsport. Högsta sändareffekt är 5 W för en del av kanalerna, 25 W för andra av kanalerna. Några av kanalerna får inte användas nära finska riksgränsen.[3] OBS! Tillstånd behövs alltid för att använda jaktradio i Finland.[4]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Inom Sverige finns flera licensfria frekvensområden att välja mellan. Här delas kanalerna med andra användare, på lika villkor. Det är bara att köpa apparaterna som ska vara CE-märkta och programmerade för användning i Sverige. För jakt används normalt två av de licensfria frekvensområdena; 31 MHz och 155 MHz, men också 69 MHz och 444 MHz är tillåtet för jakt. Källa: PTS Föreskrift om undantag från tillståndsplikt.

31 MHz[redigera | redigera wikitext]

Det fria frekvensområdet i Sverige på 31 MHz är uppdelat på 40 kanaler med sändareffekt max. 5 W ERP (ERP = effekt inklusive antennvinst / antennförstärkning). 31 MHz är planerat för licensfri "landmobil trafik"[5] vilket innebär att det är fritt för alla ändamål på land; företag, föreningar, friluftsliv och jakt. Det är tillåtet att ansluta 31 MHz-apparater, via en antennkabel, till yttre antenner. Det kan t.ex. vara en 31 MHz-antenn placerad på biltaket eller en 31 MHz-antenn placerad på hustaket, på klubbhuset, hemma på gården eller på jaktstugan. Sådana yttre antenner kan vara bra eftersom de flerdubblar räckvidden jämfört med det enkla sprötet som sitter direkt på radion. Fråga i handeln efter 31 MHz bilantenner och 31 MHz basantenner och lämpliga antennkablar. För en bärbar apparat (walkie-talkie) på 31 MHz, t.ex. på jaktpasset, kan räckvidden flerdubblas om man ansluter en s.k. kastantenn, en tråd med anpassad längd och tillbehör, som slängs upp i ett träd. Antennernas utformning och placering har alltid stor betydelse för räckvidden.

Äldre apparater för 31 MHz har ett mindre antal kanaler inprogrammerade och kan också ha någon kanal som inte längre får användas fritt. Kanalnumrering kan skilja sig åt mellan olika apparater, så det är säkrare att ha koll på exakta frekvenser.

Frekvens (MHz)
30,930 30,940 30,950 30,960 30,970 31,030 31,040 31,050 31,060 31,070
31,080 31,090 31,100 31,110 31,120 31,130 31,140 31,150 31,160 31,170
31,180 31,190 31,200 31,210 31,220 31,230 31,240 31,250 31,260 31,270
31,280 31,290 31,300 31,310 31,320 31,330 31,340 31,350 31,360 31,370

69 MHz[redigera | redigera wikitext]

Det fria frekvensområdet i Sverige på 69 MHz (nytt från 2016) är uppdelat på 8 licensfria kanaler med sändareffekt max. 25 W ERP (ERP = effekt inklusive antennvinst / antennförstärkning). 69 MHz är planerat för "landmobil trafik" och kan liknas vid en licensfri variant av åkeriradio (lastbilar, budbilar, taxi), som nu får användas fritt av alla, på samma sätt som 31 MHz i stycket ovan. En skillnad mot 31 MHz är att 69 MHz behöver något kortare antenner eftersom våglängden är kortare. En annan skillnad är att 69 MHz är något mindre utsatt för brus-störningar från elapparater i närheten som är vanligt i stadsmiljöer. För 69 MHz finns både bärbara apparater (walkie-talkie), och fordonsapparater (för montering i fordon). Fordonsapparater kan utan problem placeras hemma eller på kontoret och anslutas till yttre antenn på hustaket för utökad räckvidd. Det är tillåtet. 69 MHz passar bra för småföretag, föreningar, husbilsklubbar och andra fritidsaktiviteter. God räckvidd mellan fordon längs vägarna, förutsatt att yttre antenner på fordonens tak används. Som vanligt har antennernas utformning och placering stor betydelse för räckvidden. Radioteknik-intresserade personer brukar träffas på 69,1875 MHz (kanal 8).

Frekvens (MHz)
69,0125 69,0375 69,0625 69,0875
69,1125 69,1375 69,1625 69,1875

155 MHz[redigera | redigera wikitext]

Det fria frekvensområdet i Sverige på 155 MHz i Sverige är uppdelat på 6 kanaler med sändareffekt max. 5 W ERP (ERP = effekt inklusive antennvinst / antennförstärkning). OBS! 155 MHz är endast fritt för för samordning och säkerhet vid "jordbruk, skogsbruk och jakt". Det är inte tillåtet att använda stationära apparater med yttre antenner på hustak eftersom räckvidden ska vara relativt kort. Den som behöver längre räckvidd med radion kan välja 31 MHz eller 69 MHz där stationära apparater med yttre antenner på hustak är tillåtet. Se styckena ovan.

På 155 MHz sänder också de tillåtna versionerna av hundpejlar (GPS-data från hundens halsband). Det hörs som ett återkommande surrande ljud i jaktradion och kan verka störande på samtal via radion. Två av jakt-kanalerna på 155 MHz, 155.500 och 155.525 MHz, är dessutom samma som de nordiska fritidsbåtskanalerna L1 och L2 så det kan också höras båt-samtal. Vid trängselproblem på 155 MHz rekommenderas byte till 31 MHz-apparater för radiosamtal. På 31 MHz finns betydligt fler fria kanaler.

Frekvens (MHz)
155,400 155,425 155,450
155,475 155,500 155,525

OBS Amerika-varianten av hundpejlar som sänder på andra frekvenser får inte användas i Europa eftersom det stör annan viktig radiokommunikation. Hundpejlar kan höras (och störa) flera mil bort om terrängförhållanden m.m. är gynnsamma.

156 MHz[redigera | redigera wikitext]

I flera modeller av jaktradioapparater på 155 MHz finns en extra 7:e kanal med frekvensen 156,000 MHz. Det är en allmän walkie-talkie kanal som i Sverige fritt får användas för alla ändamål, t.ex. på byggarbetsplatser och vid olika slags evenemang. På 156.000 MHz gäller sändareffekt max. 5 W ERP och endast bärbara apparater (walkie-talkie). Om den kanalen används vid jakt får man räkna med att det kan höras andra slags samtal där. Det är tillåtet.

444 MHz[redigera | redigera wikitext]

Det fria frekvensområdet i Sverige på 444 MHz är uppdelat på 8 kanaler med sändareffekt max. 2 W ERP. Räckvidden är relativt kort p.g.a. den högre frekvensen. 444 MHz kan rekommenderas för användning inom stadsmiljöer p.g.a. att högre frekvenser är nästan fria från brus-störningar från elektriska apparater i närheten. 444 MHz används vanligtvis på lastterminaler, byggarbetsplatser, vid kabeldragning och vid olika slags evenemang. 444 MHz ger kort räckvidd ute i skogen, men kan användas för jakt-kommunikation över korta avstånd. Förväxla inte 444 MHz med 446 MHz. 446 MHz är en Europa-standard för fri användning som endast tillåter sändareffekt max. 0,5 W ERP och som bland annat används i små plastiga leksaks-walkie-talkies.

Frekvens (MHz)
444,600 444,650 444,800 444,825
444,850 444,875 444,925 444,975

Egen frekvens

För mer kvalificerad radiokommunikation, där man vill ha en egen frekvens, kan ansökan göras hos Post och telestyrelsen (PTS). Då blir man, efter egna önskemål, tilldelad en frekvens som normalt får användas på en geografisk plats med 40 km radie. Samma frekvens återanvänds på andra platser i landet, dock utom hörhåll. En egen frekvens är förenad med en årlig tillståndsavgift som beror på antalet apparater som man har. Om man endast har 2-3 apparater kan man eventuellt få dela frekvens med någon annan i närheten.

Den som har tillstånd för en egen frekvens kan få gratis pejlhjälp från PTS om det dyker upp främmande, störande signaler på samma frekvens. Däremot får man själv ordna med och bekosta felsökning vid egna apparatfel eller egen olämplig antennplacering.

Läs mer på www.pts.se

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hardouin de Fontaines-Guérin skrev ett verk under senare delen av 1300-talet som gör det möjligt att, inte minst genom en tidig form av notskrift gör det möjligt att få en uppfattning om hur jakthorn då användes, men förmodligen även lät. Hardouin, Trésoire de Vénerie, tryckt upplaga Henri-Victor Michelant, 1856.
  2. ^ Detta torde inte minst vara fallet i Tyskland, där det alltjämt anses att en jägare bör kunna känna igen några av de vanligaste jakthornsignalerna. Jagdschule Rheinhessen, Jagdhornsignale Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine., noter och ljudfiler.
  3. ^ RHA68 för fritidsbruk och arbetsförbindelser reserverade kanaler inom frekvensbandet 67 - 72 MHz 23.03.2012
  4. ^ Ficora: Tillstånd behövs för jaktradio, 20.9.2011
  5. ^ Post- och telestyrelsens föreskrifter om undantag från tillståndsplikt för användning av vissa radiosändare, PTSFS 2015:4