Hoppa till innehållet

Johan Runius

Från Wikipedia
Version från den 8 augusti 2013 kl. 16.19 av HSE (Diskussion | Bidrag)
Johan Runius
Litografi av Johan Henric Strömer.
Runius gravvård.

Johan Runius, född 1 juni 1679 i Larvs socken i Västergötland, död 1 juni 1713 i Stockholm, var en svensk poet.

Biografi

Runius föddes i Larvs socken i Västergötland 1679 och var son till Arvid Runius, församlingens präst. Under några år i slutet av 1600-talet kom han att studera vid bland annat Göteborgs Gymnasium, då beläget vid Domkyrkan. 1699 tog han examen och höll då ett avslutningstal i form av en dikt, "Nimrods Skäckta Til Götheborgs Beröm". Dikten innehåller en av de tidigaste beskrivningarna av staden Göteborg och dess omgivningar samt det äldsta kända exemplet i skrift på västgötadialekt. Efter examen från Göteborgs Gymnasium flyttade Runius till Uppsala och skrev in sig vid universitetet.

Johan Runius avled av lungsot den 1 juni 1713 i Stockholm, blott 34 år gammal. Han begravdes vid Maria Magdalena kyrka, Stockholm.

Yrkesliv

Johan Runius var verksam som informator i olika adelsfamiljer fram till början av 1713 då han slutligen tog steget fullt ut och försörjde sig på sitt diktande.

Den litterära produktionen

Under sin levnad skrev Runius både dikter och visor. Han var framförallt känd för att använda sig av en rad olika versmått i sin diktning och han är sannolikt en av de skickligaste rimsmidare som den svenska litteraturen har begåvats med. Bland hans alster kan nämnas Friskens och Runii resa till Dalaröen Påskeafton 1712, Öfwer Werldens Fåfängligheter, Ämbets- och Ähre-Trappa, Ett litet infall för roskull och Rimdanz i Fastlagen. Merparten av hans produktion består av tillfällesdikter.

Ett år efter Johan Runius död gavs den första delen av diktsamlingen Dudaim ut, innehållande skaldens andliga diktning. Året därpå publicerades den andra delen med bröllops- och gravskrifterna. Efterfrågan var mycket stor och upplagan sålde snabbt slut varför man beslutade att göra en andra utgåva av verket där man även inkluderade en tredje del som innehöll blandade dikter. 1733 kom den kompletta utgåvan av Dudaim ut.

Bibliografi (urval)

Vidare läsning

  • Aldhagen, Yngve (1973). Johan Runius. Norrköping: förf. Libris 783315 
  • Andersson, Åke Isidor (1947). Omtvistad lovsång till Göteborg [av Runius].. Göteborg. Libris 2492616 
  • Bagge, Martin (2012). "Hwad är musten? Bara pusten": ett försök till upprättande av en musikalisk verkförteckning över Johan Runius andliga och världsliga visor. Göteborg: Göteborgs universitet, Inst för kulturvetenskaper. Libris 12744604 
  • Platen, Magnus von (1954). Johan Runius : en biografi. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 12767048. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-75422 
  • Swahn, Sigbrit (1974). Ryktets förvandlingar: Stiernhielm, Lucidor och Runius bedömda av 1700-talet : en studie i den litterära kritikens utveckling i Sverige = [Les tours de la renommée : Stiernhielm, Lucidor et Runius jugés par le XVIIIe siècle] : [thèse sur le développement de la critique littéraire en Suède]. Litteratur, teater, film, 0347-7770 ; 8. Lund: Gleerup. Libris 7270281. ISBN 91-40-03456-9 
  • Åkerblom, Axel (1915). Runii svenska rim: rimförteckning och språkhistoriska studier. Göteborgs kungl. vetenskaps- och vitterhets-samhälles handlingar, 99-0429189-6 ; Följd 4, 16:2. Göteborg. Libris 725205 

Externa länkar