Johannes Laurentii Barchius

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Johannes Laurentii Barchius, född 8 juli 1651 i Söderbärke, död 3 februari 1701 i Västerås, var en svensk kyrkoman och riksdagsman.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Johannes Laurentii Barchius var son till Laurentius Petri Ferneboensis och Anna Blackstadia, dotter till Laurentius Nicolai Blackstadius, och bror till riksrådet Samuel Barck. Han inskrevs med sina bröder vid Uppsala universitet 1669 och undervisades av Benzelius den äldre. Sedan han blivit prästvigd tillträdde han 1682 posten som pastor vid Västmanlands infanteriregemente och blev samma år magister. Två år senare hamnade han vid Stockholms Storkyrkoförsamling som förste komminister, för att 1691 utses av kungen till domprost i Västerås stift.

Han var riksdagsman 1697.

Första hustrun, Schultz, kom från Reval, och deras enda barn gifte sig med en prost i Risinge. Andra hustrun tillhörde adelsätten Nordenhielm, men deras enda barn avled mycket ung.

Källor[redigera | redigera wikitext]