John Spencer-Churchill, 11:e hertig av Marlborough

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
John Spencer-Churchill
11th Duke of Marlborough Allan Warren.jpg
Född13 april 1926[1][2][3]
Blenheim Palace, Storbritannien
Död16 oktober 2014[1][2] (88 år)
Blenheim Palace, Storbritannien
MedborgarskapStorbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidEton College Arbcom ru editing.svg
SysselsättningPolitiker[4], aristokrat, fredsdomare, landägare[5]
Befattning
Ledamot av Brittiska överhuset (1972–1999)
Politiskt parti
Konservativa partiet
MakaSusan Mary Hornby
(g. 1951–1961, skilsmässa)[6]
Athina Livanos
(g. 1961–1971, skilsmässa)[6]
Rosita Spencer-Churchill, Duchess of Marlborough
(g. 1972–2008, skilsmässa)[6]
Lily Sahni
(g. 2008–2014, hans död)[6]
BarnJohn Spencer-Churchill, Earl of Sunderland (f. 1952)[7]
Jamie Spencer-Churchill (f. 1955)[7]
Henrietta Spencer-Churchill (f. 1958)[7]
Lord Richard Spencer-Churchill (f. 1973)[7]
Lord Edward Spencer-Churchill (f. 1974)[7]
Lady Alexandra Spencer-Churchill (f. 1977)[7]
FöräldrarJohn Spencer-Churchill, 10:e hertig av Marlborough
Alexandra Cadogan[7]
SläktingarChristina Onassis
Heraldiskt vapen
Duke of Malborough COA.svg
Redigera Wikidata

John George Vanderbilt Spencer-Churchill, 11:e hertig av Marlborough, född 13 april 1926Blenheim Palace nära Woodstock i Oxfordshire, död 16 oktober 2014 i Woodstock i Oxfordshire, var en brittisk ädling. Han var son till John Spencer-Churchill, 10:e hertig av Marlborough och Alexandra Mary Cadogan.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Han ärvde hertigtiteln och godset Blenheim Palace vid faderns död 1972. Den elfte hertigen arbetade huvudsakligen - inte utan framgång - med att höja intäkterna från Blenheim så att de kunde täcka drift och underhåll av byggnader och anläggningar.

Eftersom den tilltänkte efterträdaren, sonen Jamie, markis av Blandford, hade vissa drogproblem sökte hertigen att skapa en stiftelse som skulle anförtros driften av arvegodset efter hertigens frånfälle. År 1994 kröntes dessa strävanden med framgång och en stiftelse kunde bildas. Jamie skulle få ärva titeln och en livränta.

John Spencer-Churchill var gift fyra gånger och fick sex barn.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p10635.htm#i106348, omnämnd som: John George Vanderbilt Henry Spencer-Churchill, 11th Duke of Marlborough, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, genealogics.org person-ID: I00015049, omnämnd som: John George Vanderbilt Henry Spencer-Churchill, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ UK Parliament identifier: WyukiHwy.[källa från Wikidata]
  4. ^ Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): mr-john-spencer-churchill, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  5. ^ Companies House, person-ID på Companies House: 8ZiUxTCJYM14A1uriq92ZIkpzVA, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p10635.htm#i106348, omnämnd som: John George Vanderbilt Henry Spencer-Churchill, 11th Duke of Marlborough, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c d e f g] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Adelstitlar
Företräddes av
John Spencer-Churchill
 Hertig av Marlborough
1972–2014
Efterträddes av
James Spencer-Churchill