Kapacitetsfaktor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kapacitetsfaktor eller Utnyttjandegrad är ett nyckeltal som används för att jämföra olika kraftverks verkliga produktion under ett helt år jämfört med dess teoretiska. Det vill säga verklig produktion per år dividerad med produktion per år vid 100% kapacitetsutnyttjande under alla dagar i ett helt år, 24 timmar per dygn. Kapacitetsfaktorn för ett år beräknas alltså genom följande formel:


 \ \mathrm{Kapacitetsfaktorn\ i\ %} = \ \dfrac{\mathrm{Elproduktion}} {\mathrm{Installerad\ effekt \times 8766}} {\mathrm{\times 100}}


Siffran 8766 = 365,25*24.

Typiska kapacitetsfaktorer[redigera | redigera wikitext]

  • Vindkraft 20-40%. Generellt kan man säga att havsbaserade vindkraftverk normalt har högre kapacitetsfaktor än landbaserad vindkraftverk. Högsta kapacitetsfaktor var år 2007, 36,8 %, hade dock ett landbaserat vindkraftverk, Aapua 7 som står på ett cirka 400 meter högt berg i Aapua i Övertorneå kommun i Norrbottens inland.[1] Nya optimerade vindkraftverk har under år 2013 nått en kapacitetsfaktor som ligger över 40%.[2].
  • Kärnkraft 60-95%, lägre för gamla reaktorer på grund av driftstopp för underhåll, så kallade revisioner.
  • Kolkraft (som baskraft) 70-90%
  • Personbil 1%.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Grattis, Aapua 7- du är bäst i Sverige, Ny Teknik, 13 februari 2008
  2. ^ Produktionsstatistik för Dalavind, Hedemora Energi AB