Karin Dreijer Andersson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karin Dreijer
Fever Ray.jpg
Karin Dreijer Andersson på konsert som Fever Ray 2009.
Födelsenamn Karin Elisabeth Dreijer
Född 7 april 1975 (41 år)
Nacka, Sverige
Genre(r) Elektronisk, ambient, triphop, experimentell
År som aktiv 1994–nutid
Skivbolag Rabid, Brille, Mute, Cooperative
Artistsamarbeten Honey Is Cool, The Knife, Röyksopp
Webbplats feverray.com

Karin Elisabeth Dreijer[1] (tidigare med namnet Karin Dreijer Andersson), född 7 april 1975 i Nacka, är en svensk musiker, sångerska och producent. Hon är syster till Olof Dreijer, med vilken hon drev bandet The Knife (1999-2014).[2] Tidigare har hon spelat i banden Virginia och Honey Is Cool. Hon är sedan 2008 verksam som soloartist under namnet "Fever Ray".

Biografi[redigera | redigera wikitext]

I Göteborg 1994 bildade Karin Dreijer (sång, gitarr) indiepopbandet Honey is cool, tillsammans med Johan Hagström (trummor) och Staffan Larsson (bas). Snart anslöt sig även Anders Göthberg till gruppen. Bandet spelade in en demo, som ledde till spelningar på Emmaboda- och Hultsfredsfestivalerna. Demon ledde även till ett kontrakt med skivbolaget Sunspot Records, på vilket man 1995 släppte debut-EP:n Focky Focky No Pay. Inför denna skiva hade gruppens ursprunglige trummis Hagström ersatts av Håkan Hellström.[3] Debut-EP:n mottog goda recensioner och bandet tog därför beslutet att söka sig till ett större skivbolag. Valet föll på MVG Records som två år senare, 1997, gav ut debutalbumet Crazy Love.[3] Men snart lämnade de det skivbolaget och startade istället 1998 själva skivbolaget Rabid Records. Samma år gästade Dreijer Bear Quartet i studion och spelade in duetten "Volksblues" till albumet Personality Crisis.[4]

Honey Is Cool splittrades år 2000, samma år som Dreijer beslutade sig för att satsa på The Knife som hon bildat 1999 tillsammans med sin bror Olof Dreijer.[3] The Knife släppte sin debut The Knife 2001 på skivbolaget Rabid Records. Inspelningen av albumet påbörjades tidigt sommaren 1999 i en stuga på Tjörn. Duon fortsatte sedan arbeta med albumet i sina lägenheter i Göteborg och Stockholm.[5]2004 vann The Knife en Grammis som bästa grupp[6], men bojkottade ceremonin genom att i stället skicka de två konstnärerna Fia-Stina Sandlund och Joanna Rytel från konstnärsgruppen Unfucked Pussy.

Den 17 juni 2004 var Dreijer Sommarvärd i P1:s radioprogram Sommar .[7]

Dreijer bidrog 2005 med sången på Röyksopps låt "What Else Is There?". Hon bidrog också 2008 med sång på dEUS låt "Slow" på albumet Vantage Point. Under dEUS spelning på Debaser Slussen i maj 2008 gjorde Dreijer ett ovanligt gästspel och stod på scen med det belgiska bandet. 2009 samarbetade hon åter med Röyksopp, denna gång på "This Must Be It" från gruppens album Junior[8].

Vid den här tiden drev syskonen Dreijer skivbolaget Rabid Records tillsammans.[9]

I slutet av 2008 lanserades soloprojektet Fever Ray med singeln "If I Had a Heart". Denna komposition användes även som ledmotiv i tv-serien Vikings som hade premiär i mars 2013. Dessutom spelas den i ytterligare ett antal tv-serier som exempelvis Breaking Bad.[10] Albumet Fever Ray släpptes 2009 och innehöll tio spår.

Under 2010 släppte Karin Dreijer under sitt alias Fever Ray singlarna "Stranger Than Kindness" och "Here Before, hämtade från skivan Here Before. Hon släppte även en singel kallad "Mercy Street" som är en cover av Peter Gabriels låt med samma namn.[11]

I april 2013 släppte The Knife Shaking the Habitual, sitt första självständiga studioalbum sedan 2006 och albumet Silent Shout. 2014 tilldelades the Knife Nordic Music Prize för 2013 års bästa album.[12] Den 21 augusti 2014 meddelade syskonen att duon skulle upplösas efter "Shaking Habitual Show Tour" som avslutades 8 november 2014.[13]

Inspiration[redigera | redigera wikitext]

Dreijer har nämnt Miami Vice, David Lynch och Fugazi som stora intressen och/eller inspirationskällor.[2]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • 2004 - P3 Guld, Årets grupp[14]
  • 2007 - P3 Guld, Årets dans[15]
  • 2007 - P3 Guld, Årets grupp[15]
  • 2010 – P3 Guld, Årets bästa dansmusik[16]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Honey Is Cool[redigera | redigera wikitext]

The Knife[redigera | redigera wikitext]

Fever Ray[redigera | redigera wikitext]

Karin Dreijer Andersson[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Karin Dreijer medverkar på:

Källor[redigera | redigera wikitext]

noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "Karin Dreijer". Ratsit.se. Läst 2 juli 2014.
  2. ^ [a b] Evers, Derek (2009-02-03): " The Mystery Of Fever Ray: An Interview With Karin Dreijer Andersson". Thefader.com. Läst 2 juli 2014. (engelska)
  3. ^ [a b c] Lovén, Lars. ”Honey Is Cool”. Allmusic.com. http://www.allmusic.com/artist/honey-is-cool-p511356/biography. Läst 15 januari 2012. 
  4. ^ ”The Bear Quartet – Personality Crisis” (på engelska). Discogs. http://www.discogs.com/Bear-Quartet-Personality-Crisis/release/1308537. Läst 31 maj 2015. 
  5. ^ The Knife (CD liner notes). The Knife. Rabid Records. 2001. RABID 008.
  6. ^ ”Alla vinnare och nominerade artister 2004”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3964&artikel=4946296. Läst 17 januari 2015. 
  7. ^ ”Karin Dreijer 2004”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/373915?programid=2071. Läst 31 maj 2015. 
  8. ^ "Röyksopp – This Must Be It". Discogs.com. Läst 2 juli 2014. (engelska)
  9. ^ Malin Dahlberg/TT Spektra (2011-01-17) ”Syskonen Dreijer följer upp hyllade "Deep cuts"”. Folkbladet.se. Läst 2 juli 2014.
  10. ^ ”Fever Ray” (på engelska). Imdb. http://www.imdb.com/name/nm3974786/. Läst 31 maj 2015. 
  11. ^ ”Fever Ray – Mercy Street” (på engelska). Discogs. http://www.discogs.com/Fever-Ray-Mercy-Street/release/2439250. Läst 31 maj 2015. 
  12. ^ The Knife vinner Nordic Music Prize”. Dagens Nyheter. 3 mars 2014. http://www.dn.se/kultur-noje/musik/the-knife-vinner-nordic-music-prize/. Läst 12 mars 2014. 
  13. ^ ”Syskonduon The Knife splittras”. Gefle Dagblad. http://www.gd.se/noje/musik/syskonduon-the-knife-splittras. Läst 15 november 2014. 
  14. ^ ”Alla vinnare och nominerade artister 2004”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3964&artikel=4946296. Läst 17 januari 2015. 
  15. ^ [a b] ”Alla vinnare och nominerade 2007”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3964&artikel=4933889. Läst 17 januari 2015. 
  16. ^ Curman, Sofia (2010-01-20): "P3 Guld-galan: Winnerbäck störst, igen". DN.se. Läst 2 juli 2014.

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]