Karin Lannby

Från Wikipedia
Karin Lannby
FöddKarin Tekla Maria Lannby
13 april 1916
Linköping
Död19 november 2007 (91 år)
Paris
Andra namnMaria Cyliakus
IMDb SFDb

Karin Tekla Maria Lannby, född 13 april 1916 i Linköping, död 19 november 2007 i Paris[1], var en svensk skådespelare, översättare och journalist.

Biografi

Karin Lannby växte, efter fadern journalisten Gunnar Lannbys bortgång 1919, upp i Ålsten i Bromma tillsammans med syskonen och sin mor Lilly Lannby. Modern blev på 1920-talet chef för det amerikanska filmbolaget Metro Goldwyn Mayer:s svenska agentur, och var dessutom delägare till Hotel Carlton i Stockholm. Genom henne blev Karin Lannby tidigt varse huvudstadens mondäna värld, och hon åtföljde henne på lyxkryssningar och utlandsvistelser.

Under gymnasietiden i början av 1930-talet väcktes Karin Lannbys politiska intresse. Trots sin bakgrund gick hon som femtonåring och övertygad antifascist med i den socialistiska studentföreningen Clarté samt strax därefter i Sveriges kommunistiska ungdomsförbund. Hennes engagemang förde till att hon, blott tjugo år gammal, under spanska inbördeskriget deltog som frivillig tolk och sekreterare vid ett sjukhus i Alcoy, i det "röda" Valencia, drivet av de svensk-norska hjälpkommittéerna.[2] Under ett års tid vistades hon även i Barcelona, där hon också slöt kontakter med Komintern. Vid denna tid författade hon det som skulle bli diktsamlingen Cante Jondo, utgiven av Norstedts förlag 1937.

Efter ett misslyckat uppdrag i Sydfrankrike i syfte att inflitrera Francotrogna grupper föll Lannby i onåd i den kommunistiska rörelsen och hon återvände till Sverige. Tack vare sina erfarenheter och internationella kontaktnät värvades hon efter andra världskrigets utbrott 1939 till den svenska försvarsstaben, och under kodnamnet 'Annette' rapporterade hon återkommande om sina iakttagelser från Stockholms nöjes- och diplomatkretsar. Hennes dossier kom till slut att samla mer än 1.300 maskinskrivna sidor.

Som skådespelerska medverkade Karin Lannby i flera filmer under de första krigsåren, bland annat i Rune Carlstens filmatisering av Hjalmar Söderberg Doktor Glas, tillsammans med Georg Rydeberg, 1942. Under en kort tid, 1940-1941, levde hon tillsammans med den två år yngre aspirerande regissören och manusförfattaren Ingmar Bergman. I sin självbiografi Laterna Magica kallar Bergman henne "Maria", och hon lär ha varit förebilden till "Ruth Köhler" i filmen Kvinna utan ansikte (1947).[2]

Efter andra världskrigets slut bytte Karin Lannby namn till Maria Cyliakus[2] och utvandrade 1952 till Frankrike, där hon gjorde några filmroller och arbetade som översättare och journalist.

Filmografi

1940Romans 1940Hanna i societén 1942Ta hand om Ulla 1942Gula kliniken 1942Doktor Glas 1943Fångad av en röst 1950Les enfants terribles

Teater

Roller

År Roll Produktion Regi Teater
1940 Modren Pelikanen
August Strindberg
Ingmar Bergman Stockholms studentteater[3]
1941 Häxan Elddonet
H.C. Andersen
Ingmar Bergman Sagoteatern[4]
Fästmön En spöksonat
August Strindberg
Ingmar Bergman Medborgarteatern[5]
Prinsessan Forella Fågel blå
Zacharias Topelius
Ingmar Bergman Sagoteatern[6]
1942 Grevinnan Kometstjärna Sniggel snuggel
Torun Munthe
Ingmar Bergman Sagoteatern[7]
Anna De tre dumheterna
Torun Munthe
Ingmar Bergman Sagoteatern[7]
Modern Rödluvan
Robert Bürkner
Ingmar Bergman Sagoteatern[8]
Sabrina Väninnor
John Van Druten
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[9]
1943 Åttonde kvinnan U39
Rudolf Värnlund
Ingmar Bergman Dramatikerstudion[10]

Källor

Noter

  1. ^ Bokia – Karin Lannby
  2. ^ [a b c] Anders Thunberg, no:Tore Pryser (15 november 2007). ”"En sfinx, en gåta"”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=715624. 
  3. ^ ”Pelikanen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/pelikanen. Läst 16 oktober 2015. 
  4. ^ ”Elddonet”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/elddonet. Läst 16 oktober 2015. 
  5. ^ ”En spöksonat”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/en-sp%C3%B6ksonat. Läst 15 oktober 2015. 
  6. ^ ”Fågel blå”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/fågel-blå. Läst 16 oktober 2015. 
  7. ^ [a b] ”Sniggel snuggel/De tre dumheterna”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sniggel-snuggelde-tre-dumheterna. Läst 16 oktober 2015. 
  8. ^ ”Rödluvan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/rödluvan-sagospel-i-tre-akter. Läst 16 oktober 2015. 
  9. ^ ”Väninnor”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22216&pos=120. Läst 22 april 2016. 
  10. ^ ”U39”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/u39. Läst 16 oktober 2015. 
Tryckta källor
  • Anders Thunberg: Karin Lannby: Ingmar Bergmans Mata Hari (2009)

Externa länkar