Karin Lannby
| Karin Lannby | |
| Född | Karin Tekla Maria Lannby 13 april 1916 Linköping |
|---|---|
| Död | 19 november 2007 (91 år) Paris |
| Andra namn | Maria Cyliakus, Maria Bouyer Annette (täcknamn) |
| Make | Rotislav Cyliakus, Louis "Loulou" Bouyer |
| Partner | Ingmar Bergman. |
| Betydande roller | |
| Agnes Holm, fabrikör Holms dotter i filmen Doktor Glas (1942) | |
| IMDb SFDb | |
Karin Tekla Maria Lannby, född 13 april 1916 i Linköping, död 19 november 2007 i Paris[1], var en svensk skådespelare, översättare, journalist och hemlig agent.[2]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Karin Lannby växte, efter fadern journalisten Gunnar Lannbys bortgång 1919, upp i Ålsten i Bromma tillsammans med sin mor Lilly Lannby och sin bror. Modern blev på 1920-talet chef för det amerikanska filmbolaget Metro Goldwyn Mayer:s svenska agentur, och var dessutom delägare till Hotel Carlton i Stockholm. Genom henne blev Karin Lannby tidigt varse huvudstadens mondäna värld och hon åtföljde modern på lyxkryssningar och utlandsvistelser.
Under gymnasietiden i början av 1930-talet väcktes Karin Lannbys politiska intresse. Trots sin bakgrund gick hon som femtonåring och övertygad antifascist med i den socialistiska studentföreningen Clarté samt strax därefter i Sveriges kommunistiska ungdomsförbund. Hennes engagemang förde till att hon, blott tjugo år gammal, under spanska inbördeskriget deltog som frivillig tolk och sekreterare vid ett sjukhus i Alcoy, i det "röda" Valencia, drivet av de svensk-norska hjälpkommittéerna.[3] Under ett års tid vistades hon även i Barcelona, där hon också slöt kontakter med Komintern. Vid denna tid författade hon det som skulle bli diktsamlingen Cante Jondo, utgiven av Norstedts förlag 1937.
Hemlig agent[redigera | redigera wikitext]
Efter ett misslyckat uppdrag i Sydfrankrike i syfte att inflitrera Francotrogna grupper föll Lannby i onåd i den kommunistiska rörelsen och hon återvände till Sverige. Tack vare sina erfarenheter och internationella kontaktnät värvades hon efter andra världskrigets utbrott 1939 till den svenska försvarsstaben, och under kodnamnet 'Annette' rapporterade hon återkommande om sina iakttagelser från Stockholms nöjes- och diplomatkretsar. Hennes dossier kom till slut att samla mer än 1 300 maskinskrivna sidor med rapporter över 17 000 personer.
Skådespelerska[redigera | redigera wikitext]
Som skådespelerska medverkade Karin Lannby i flera filmer under de första krigsåren, bland annat i Rune Carlstens filmatisering av Hjalmar Söderbergs Doktor Glas från 1942, tillsammans med Georg Rydeberg. Under några år, 1940-1941, levde hon tillsammans med den två år yngre regissören och manusförfattaren Ingmar Bergman. I sin självbiografi Laterna Magica kallar Bergman henne "Maria" och hon lär ha varit förebilden till "Ruth Köhler" i filmen Kvinna utan ansikte (1947).[3]
Efter 2:a världskriget slut gifte hon sig i Sverige med en sjöman Rotislav Cyliakus (möjligen sovjetisk agent), men skilde sig efter tre år. Karin Lannby konverterade senare till katolicismen, gifte sig med en "arbetarpräst", Louis (Loulou) Bouyer, och bytte namn till Maria Boyer.[3] Hon utvandrade formellt 1952 till Paris i Frankrike, där hon gjorde några filmroller och arbetade som översättare på en bilfabrik och som journalist.
Filmografi[redigera | redigera wikitext]
- 1940 – Romans
- 1940 – Hanna i societén
- 1942 – Ta hand om Ulla
- 1942 – Gula kliniken
- 1942 – Doktor Glas
- 1943 – Fångad av en röst
- 1950 – Les enfants terribles
Teater[redigera | redigera wikitext]
Roller[redigera | redigera wikitext]
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1940 | Modren | Pelikanen August Strindberg |
Ingmar Bergman | Stockholms studentteater[4] |
| 1941 | Häxan | Elddonet H.C. Andersen |
Ingmar Bergman | Sagoteatern[5] |
| Fästmön | En spöksonat August Strindberg |
Ingmar Bergman | Medborgarteatern[6] | |
| Prinsessan Forella | Fågel blå Zacharias Topelius |
Ingmar Bergman | Sagoteatern[7] | |
| 1942 | Grevinnan Kometstjärna | Sniggel snuggel Torun Munthe |
Ingmar Bergman | Sagoteatern[8] |
| Anna | De tre dumheterna Torun Munthe |
Ingmar Bergman | Sagoteatern[8] | |
| Modern | Rödluvan Robert Bürkner |
Ingmar Bergman | Sagoteatern[9] | |
| Sabrina | Väninnor John Van Druten |
Harry Roeck-Hansen | Blancheteatern[10] | |
| 1943 | Åttonde kvinnan | U39 Rudolf Värnlund |
Ingmar Bergman | Dramatikerstudion[11] |
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Bokia – Karin Lannby[död länk]
- ^ Stockholm - The Casablanca of the North - Radio Sweden |Sveriges Radio
- ^ [a b c] Anders Thunberg, no:Tore Pryser (15 november 2007). ”"En sfinx, en gåta"”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304003351/https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/en-sfinx-en-gata/.
- ^ ”Pelikanen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/pelikanen. Läst 16 oktober 2015.
- ^ ”Elddonet”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/elddonet. Läst 16 oktober 2015.
- ^ ”En spöksonat”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/en-sp%C3%B6ksonat. Läst 15 oktober 2015.
- ^ ”Fågel blå”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/fågel-blå. Läst 16 oktober 2015.
- ^ [a b] ”Sniggel snuggel/De tre dumheterna”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/sniggel-snuggelde-tre-dumheterna. Läst 16 oktober 2015.
- ^ ”Rödluvan”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/rödluvan-sagospel-i-tre-akter. Läst 16 oktober 2015.
- ^ ”Väninnor”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22216&pos=120. Läst 22 april 2016.
- ^ ”U39”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/u39. Läst 16 oktober 2015.
- Tryckta källor
- Thunberg, Anders (2009). Karin Lannby: Ingmar Bergmans Mata Hari (1. utg.). Stockholm: Natur & kultur. Libris 10968061. ISBN 9789127118041
- Anders Thunberg, no:Tore Pryser (15 november 2007). ”"En sfinx, en gåta"”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=715624.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Hagerfors, Lennart (2023). Ingen väg tillbaka. En roman om Karin Lannby: Rebell, Poet, Spion. Stockholm: Weyler förlag. Libris
- Pryser, Tore; Gyllenhak Ulf (2009). Kvinnliga spioner: agenter i Norden under andra världskriget. Stockholm: Natur & kultur. sid. 193-199. Libris 10919500. ISBN 978-91-27-11741-9
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Karin Lannby på Internet Movie Database (engelska)
- Maria Cyliakus på Internet Movie Database (engelska)
- Karin Lannby på Svensk Filmdatabas
- Karin Lannby i Libris