Karl Lindström
Karl Fredrik Robert Lindström, född 4 januari 1859 i Stockholm, död 15 mars 1892 i Helsingfors,[1] var en finländsk språkvetare.
Vid 13 års ålder flyttade Lindström med sina föräldrar, grosshandlaren Lindström och modern f. Ehrensvärd, till Helsingfors, där fadern gjorde affärer i timmer. Han blev student 1877 vid Bööks lyceum, filosofie kandidat 1884 vid Helsingfors universitet och promoverades till magister 1886. 1890 blev han lektor i svenska språket vid universitetet i Helsingfors.[2]
Bland hans publikationer kan särskilt nämnas den tvådelade artikeln Studier på svensk språkbotten i Finland publicerad i Finsk Tidskrift 1885. Lindströms artiklar om finlandismer har utgjort en viktig grund för senare forskning kring finlandismer.[3] Karl Lindström ansåg att alla finlandismer inte automatiskt var fel utan skilde mellan två olika typer av särdrag i svenskan i Finland. Det finns dels direkta fel som borde motarbetas så att de inte får fäste i skriftspråket. Lindström definierade också särdrag där svenskan i Finland var ”lika berättigad” eller stod på minst lika god språkhistorisk grund som svenskan i Sverige.[4]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Nya Pressen 16 mars 1892, sid. 2
- ^ Fredrikshamns tidning 16.3.1892
- ^ ”Utrensning av barbarismer från Gutenberg till Bergroth – Svensk språkvård i Finland från 1900-talet till i dag (del 1) - Språkbruk”. www.sprakbruk.fi. https://www.sprakbruk.fi/-/utrensning-av-barbarismer-fran-gutenberg-till-bergroth-svensk-sprakvard-i-finland-fran-1900-talet-till-i-dag-del-1-. Läst 28 oktober 2020.
- ^ Svenskan i Finland--i dag och i går.. ISBN 978-951-583-336-5. OCLC 923732269. https://www.worldcat.org/oclc/923732269. Läst 28 oktober 2020