Klämtning

Klämtning är det ljud som uppstår av korta, avbrutna slag med kyrkklockans kläpp.

Klämtning signalerade förr att eld brutit ut inom ett visst område. Antalet klämtningar upplyste om i vilket väderstreck branden fanns. Förfarandet har sen medeltiden också använts i kyrkans tjänst, huvudsakligen vid tre tillfällen: då brödet och vinet vid nattvarden upplyftes (den s. k. elevationen), vid gudstjänstens slut samt slutligen varje middag och afton som maning till bön. Klämtning vid nattvarden askaffades 1593 av Uppsala möte, likaledes middags- och aftonklämtningen, som emellertid återupptogs senare.

1686 års kyrkolag stadgade att "i städerna skall på alla 
söckendagar klämtas om morgonen kl. 10 och om aftonen 
kl. 4; sammaledes på landet var morgon och afton, som 
härtill varit vanligt, och folket därigenom påminnas 
att bedja om välsignelse till deras förehavande 
och att Gud ville bevara överheten, förläna frid 
och rolighet och en salig ändalykt".

1908 års kyrkomöte medgav, ”att församling 
å kyrkostämma må äga besluta, om och i vad mån sådan 
klämtning icke må äga rum”.

Källor

• Nordisk familjebok
• NE