Knud Karl Krogh-Tonning

Knud Karl Krogh-Tonning, född den 31 december 1842, död den 19 februari 1911, var en norsk teologisk författare.

Krogh-Tonning, som blev cand. theol. 1867, beklädde flera prästerliga befattningar och var sist kyrkoherde i Gamle Akers församling (1886-1900). Krogh-Tonning utövade ett omfattande och högst betydande dogmatiskt författarskap, som inleddes med Den christelige troeslære i dens grundtrak (1870; 5:e upplagan 1893) och vars huvudverk är Den christelige dogmatik (4 band, 1885-94), det första norska arbetet av detta slag.

I "Theologisk tidsskrift" var han en flitig medarbetare och erhöll 1883 teologie doktorsgraden för avhandlingen Om den ældste kirkelige apologi overfor det græsk-romerske hedenskabs tænkning. Krogh-Tonnings åskådning fjärmades under 1890-talet alltmer från den lutherska läran (se Die Gnadenlehre und die stille Reformation, 1894), och han övergick 1899 till katolicismen.

Av självbiografiskt innehåll är hans arbete En konvertits erindringer (1906); av hans sista verk är flertalet på tyska; Hugo Grotius und die religiösen Bewegungen (1904), Der letzte Scholastiker (samma år), Katholisches Christentum (1906), Essays (samma år), Die heilige Birgitta von Schweden (1907) med flera.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Krogh-Tonning, Knud Karl, 1904–1926.