Hoppa till innehållet

Kokosnötreligionen

Från Wikipedia
Kokosnötreligionens flytande pagod (1975).

Kokosnötreligionen (på vietnamesiska Tinh Do Cu Si)[1] var en religion eller sekt, som inte har aktiva efterföljare idag. Kokosnötsreligionen utövades i det så kallade Kokosnötsriket i södra Vietnam där religionen grundades 1963. Riket låg på den tidigare obebodda ön Phung utanför Mytho i Mekongdeltat.

Religionen baseras till stor del på buddistiska och kristna inslag som kombinerats med grundarens, den lärde vietnamesen Nguyễn Thành Nam, lära. Religionen förbjöds av vietnamesiska myndigheter 1975. När den var som störst hade den omkring 4 000 bekännare.

Religionen förespråkar en diet bestående enbart av kokosnötter och kokosmjölk.[2] Religionens munkar tilläts gifta sig med upp till nio fruar.[3]

”Kokosnötmunken”

[redigera | redigera wikitext]

Religionen grundades 1963 av den vietnamesiske akademikern Nguyễn Thành Nam (1909–1990),[2][1] även känd som ”Kokosnötmunken”,[4][5] ”Hans kokosnötskap”, ”Harmonins profet” och ”Farbror Hai”.[6] Nam, som studerade vid ett franskt universitet,[2] etablerade en flytande pagod i ”Kokosnötsriket” i den sydvietnamesiska provinsen Ben Tre.[6][2]

Det hävdas att Nam enbart åt kokosnötter i tre år.[1] Under den perioden mediterade han även på en stenbädd.[3] Han ställde upp i 1971 års presidentval i Sydvietnam men förlorade och återvände till Kokosnötsriket.[2] Trots sitt excentriska beteende åtnjöt han respekt av regeringen i Saigon och han kallades för en ”religionens man”.[7] Vanligtvis bar han ett krucifix ovanpå en traditionell buddistisk munkdräkt.[8]

Demografi och utveckling

[redigera | redigera wikitext]

Antalet anhängare beräknas ha uppgått till 4 000 som högst. En känd anhängare var John Steinbecks son John Steinbeck IV. Religionen sågs som en kult och förbjöds 1975 av vietnamesiska myndigheter efter Sydvietnams fall.[2]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ [a b c] Dodd, Jan (2003). The Rough guide to Vietnam (4). Rough Guides. sid. 142. ISBN 9781843530954. http://books.google.com.sg/books?id=7WvOSgCHrOoC&pg=PA142 
  2. ^ [a b c d e f] ”Coconut religion”. Vinhthong. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131022095309/http://vinhthong.info/FAQ/faq_luomlat_CoconutReligion_ConPhung.html. Läst 25 maj 2013. 
  3. ^ [a b] Hoskin, John; Howland, Carol (2006). Vietnam (4). New Holland Publishers. sid. 115. ISBN 9781845375515. http://books.google.com.sg/books?id=ZHn_8ihziN8C&pg=PA115  Arkiverad 22 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Pillow, Tracy (2004). Bringing Our Angel Home. iUniverse. sid. 106. ISBN 9781469714011. http://books.google.com.sg/books?id=FcfzUpnPTfQC&pg=PA106 
  5. ^ Ehrhart, William Daniel (1987). Going back: an ex-marine returns to Vietnam. McFarland. ISBN 9780899502786. http://books.google.com.sg/books?id=aLoLAAAAIAAJ 
  6. ^ [a b] Vu Trinh (1974). ”The Coconut Monk”. Vietspring. Arkiverad från originalet den 1 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130501105410/http://www.vietspring.org/religion/daodua.html. 
  7. ^ Ellithorpe, Harold (2 november 1970). ”South Vietnam: The Coconut Monk”. Far Eastern Economic Review: s. 15. http://books.google.com.sg/books?id=VVFOAQAAIAAJ. 
  8. ^ ”THE OTHER SIDE OF EDEN: LIFE WITH JOHN STEINBECK”. American Buddha. Arkiverad från originalet den 24 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130624202524/http://www.american-buddha.com/cult.othersideeden.17-20.htm. Läst 26 maj 2013.