Koppel (orgel)
- För andra betydelser, se Koppel
Koppel är en anordning i framförallt en orgel eller cembalo, som gör att en manual blir spelbar från en annan manual (manualkoppel) eller pedal (pedalkoppel). På detta sätt kan man få fler stämmor att klinga samtidigt än utan koppel.
Koppel i orgel
[redigera | redigera wikitext]Ett koppel är en mekanism som gör att man med en tangent kan få en annan tangents ventil att öppnas, alltså att man kan spela en annan del av orgeln än den tangent man faktiskt trycker ner. Vanligtvis öppnas samtidigt också ventilen som hör till den tangent man använder, men det finns kopplingar – särskilt mellan olika manualer – som gör att man till exempel kan spela på andra manualens ventiler med första manualens tangenter, utan att första manualens egna ventiler alls påverkas. Det betyder att koppel framför allt används för att koppla ihop olika delar i själva spelmekaniken. Det skiljer dem från kombinationer, som har en liknande funktion men i stället handlar om register, alltså vilka stämmor som är inkopplade.[1]
Oavsett vilket system som används för att styra spelet i orgeln kan kopplen delas in i två huvudtyper: manualkoppel och pedalkoppel.[1]
Manualkoppel
[redigera | redigera wikitext]Manualkoppel, som de oftast har använts, fungerar på två sätt. Antingen kopplar de ihop två manualer så att samma ton i samma oktav låter i båda samtidigt; det kallas unisonkoppel. Eller så gör de att när du trycker ner en tangent så hörs också samma ton en oktav högre eller en oktav lägre. De två senare varianterna kallas tillsammans för oktavkoppel. När man använder ett oktavkoppel kan det kännas som om en osynlig tredje hand hjälper till att spela, eftersom det låter fler toner än de man själv trycker ner. Därför kallar italienarna sådana koppel för Tertia manu, som ordagrant betyder ”den tredje handen”.[1]
Unisonkoppel
[redigera | redigera wikitext]I en orgel med två manualer innebär ett unisonkoppel att man kan spela tonerna på den övre manualen med tangenterna på den undre. Det skrivs ofta som ”manual 2 på manual 1”, alltså att manual 2 kopplas till manual 1. I en orgel med tre manualer bör man på samma sätt kunna koppla ”manual 2 på manual 1”, ”manual 3 på manual 1” och ”manual 3 på manual 2”. Det betyder att man med huvudmanualen kan styra och spela även de andra manualerna.[1]
Fyrafotskoppel
[redigera | redigera wikitext]Ett koppel som kopplar in oktaven ovanför kallas också fyrafotskoppel eller superoktavkoppel (alltså överoktavkoppel). I orglar med två eller tre manualer sitter det oftast på första manualen och verkar inom samma manual, så att du får med en oktav högre när du spelar där. Men ibland är det byggt så att första manualens tangenter i stället styr överoktaven på andra manualen, alltså att kopplingen går mellan två olika manualer. Vanligen börjar ett sådant koppel inte från manualens allra lägsta tangent, utan först från c eller g i den ostrukna oktaven.[1]
Sextonfotskoppel
[redigera | redigera wikitext]Ett koppel som kopplar in oktaven under kallas, på samma sätt som fyrfatoskoppel, för sextonfotskoppel eller suboktavkoppel (alltså underoktavkoppel). Det kan antingen verka inom samma manual – då sitter det oftast på andra eller tredje manualen – eller vara kopplat mellan två manualer så att en lägre manual kan styra underoktaven i den manual som ligger närmast ovanför. Ett vanligt exempel är att första manualens tangenter får den andra manualen att låta en oktav lägre.[1]
Pedalkoppel
[redigera | redigera wikitext]Pedalkoppel är en koppling som gör att pedalen kan använda fler pipor och därmed få mer klang. Det kan fungera på två olika sätt. Antingen gör kopplingen att när du trycker ner en ton i pedalen så hörs samma ton samtidigt från en manual, alltså i samma tonhöjd. Om orgeln har flera manualer är det dessutom bra om man kan koppla varje manual för sig till pedalen, eftersom pedalen då får mycket större möjligheter att låta på olika sätt.[1]
Det andra sättet är att pedalen, när du trycker ner en tangent, också spelar tonen en oktav högre i pedalen. Det kallas ett 4-fotskoppel i pedalen. En sådan koppling är ovanlig och finns bara i vissa orglar, till exempel i Klara kyrkas orgel i Stockholm.[1]