Kvinnohistoriskt museum
| Kvinnohistoriskt museum | |
| Typ av museum | Kvinnohistoriskt museum |
|---|---|
| Plats | Kulturhuset Väven, Umeå, Sverige |
| Etablerat | 22 november 2014 |
| Besökare per år | 36 757 (2017)[1] |
| Webbplats | |
| kvinnohistoriskt.se | |
Kvinnohistoriskt museum är ett museum i Umeå specialiserat på kvinnohistoria och är det första i Sverige i sitt slag.[2] Museet invigdes 22 november 2014 i kulturhuset Väven. Kvinnohistoriskt museum är tänkt att ta upp frågor som kön och makt, identitet och historia.[3][4][5]
Museets logotyp var tidigare XX som står för kromosomuppsättningen hos kvinnor.[6]
Historia[redigera | redigera wikitext]
År 2010 lämnade vänsterpartisten Tamara Spiric in en motion i Umeå kommunfullmäktige med förslag om att inrätta ett kvinnohistoriskt museum[7] och Fullmäktige beslutade i enlighet med motionen 29 november 2010. Tamara Spiric blev sammankallande i styrgruppen för inrättandet av museet och invigningstalade vid dess invigning 22 november 2014.[8][9]
I september 2013 offentliggjordes att Maria Perstedt blir museichef. Perstedt är kulturhistoriker och har tidigare arbetat som utställningschef vid Dunkers kulturhus i Helsingborg, vid Sörmlands museum, Medicinhistoriska museet och Historiska museet.[3][10]
Vision[redigera | redigera wikitext]
Museet uppgift är att "samla på och gestalta tidigare osynliggjorda berättelser, erfarenheter och minnen, och visa på maktrelationer mellan kvinnor och män förr och nu." Ambitionen är att skildra både historia och samtid och att lyfta fram förändringar i kvinnors situation, både globalt och lokalt.[4]
Det Kvinnohistoriska museet skriver att deras vision är "att samla och lyfta fram okänd historia, förmedla ny kunskap och visa på alternativa perspektiv möjliggöra nya insikter och uppmuntra till handling." Målet sätts till att "bryta de normer och strukturer som begränsar kvinnors och mäns livsval och möjligheter".[11]
Första utställningar[redigera | redigera wikitext]
Under museets invigning visades två utställningar. En ropande tystnad som enligt museet ska berätta om "idéer, normer och ideal kring kvinnors åldrande"[12] och Rötter - en trasslig historia. En svart saga om makt & kön, historia & identitet.[13]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Riksförbundet Sveriges museer (11 januari 2018). ”Svenska museibesök i topp”. Pressmeddelande. Läst 28 januari 2018. Arkiverad från originalet den 29 januari 2018.
- ^ Umeå kommuns sida om det Kvinnohistoriska museet. Läst: 23 november 2014.
- ^ [a b] ”Kvinnohistoriska har fått sin chef”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/kvinnohistoriska-har-fatt-sin-chef_8509362.svd. Läst 11 september 2013.
- ^ [a b] ”Smygpremiär för Sveriges första kvinnohistoriska museum”. Umeå kommun. Arkiverad från originalet den 25 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130825161642/http://umea.se/umeakommun/kommunochpolitik/planerochstyrdokument/utvecklingochplanering/stadsplaneringochbyggande/projekt/stadenmellanbroarna/kulturvavenpakajen/kvinnohistorisktmuseum.4.132ee0e113ac21ad5038ef0.html. Läst 11 september 2013.
- ^ Kvinnohistoriskt museums webbplats. Läst 28 november 2014
- ^ Enligt en äldre version av museets webbplats.
- ^ Motionen som lades fram i fullmäktige Arkiverad 3 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine. Läst: 23 november 2014.
- ^ Umeå kommuns hemsida om styrgruppen. Läst: 23 november 2014.
- ^ SR P4: Kvinnohistoriska museet invigt med pompa och ståt. Läst: 23 november 2014.
- ^ "Museichef rekryterad för Kvinnohistoriska museet" Arkiverad 15 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine.. Umeå kommun. Läst 4 september 2014.
- ^ Kvinnohistoriskt museum. Läst: 23 november 2014.
- ^ En ropande tystnad. Läst: 23 november 2014.
- ^ ”Kvinnohistoriskt.se”. http://kvinnohistoriskt.se/4.20c92392148f96bd89f14d30.html. Läst 8 april 2024.