Hohhot
| Hohhot | |||||||||
| |||||||||
 Centraltorget i Hohhot.
| |||||||||
| |||||||||
| Provins | Inre Mongoliet (prefekturer i Inre Mongoliet) | ||||||||
| Huvudort | Xincheng | ||||||||
| |||||||||
| |||||||||
| Större kinesiska nationaliteter* |
| ||||||||
| Officiell webbplats | |||||||||
.png) Hohhots läge i Inre Mongoliet, Kina. | |||||||||
| *Källa för folkmängd: http://www.geohive.com/cntry/subs/cn-15.aspx Källa för folkmängd i stadsdistrikt: http://www.geohive.com/cntry/subs/cn-15.aspx Källa för nationaliteter: Kinas folkräkning 2000. | |||||||||
Hohhot, tidigare känd som Kweisui, är en stad på prefekturnivå och huvudstad i det autonoma området Inre Mongoliet i norra Kina.
Stadskommunen hade 1,9 miljoner invånare vid senaste folkräkningen (2010). De största etniska grupperna är mongoler (11 procent) och hankineser (89 procent).
Näringsliv[redigera | redigera wikitext]
I Hohhot är Kinas två största mejeriföretag, Mengniu and Yili, förlagda. Stadens serviceindustri utgör grunden för stadens ekonomi och Hohhot är ett finansiellt centrum för Inre Mongoliet.[1]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Hohhot, som betyder den "Blåa staden" på mongoliska, grundades 1554 av den mongoliske härskaren Altan Khan, som grundade ett rike på Ordosplatån och etablerade fredliga relationer med Mingdynastin. På 1600-talet erövrades Ordos av den manchuiska Qingdynastin och staden döptes om till Guihua (歸化) på kinesiska och fick namnet Kūke hoton på manchuiska. Staden blev nu en prefektur i Shanxi-provinsen och manchuerna etablerade också en garnison för de Åtta fänikorna intill Guihua som fick namnet Suiyuan (綏遠) på kinesiska och Goroki be elhe obuha hoton på manchuiska.[2]
Efter Qingdynastins fall slogs Guihua samman med Suiyuan till "Kweisui" (kinesiska: 歸綏?, pinyin: Guīsuī), som 1928 och blev huvudstad i den nya provinsen Suiyuan. Under det andra kinesisk-japanska kriget återfick Hohhot sitt mongoliska namn och blev huvudstad i den japanska lydstaten Mengjiang.[2]
Efter Japans nederlag 1945 återställdes Suiyuan-provinsen och staden fick tillbaka sitt kinesiska namn Kweisui. När Suiyuan införlivades med Inre Mongoliet 1954 blev Hohhot huvudstad i den nya autonoma regionen och återfick sitt mongoliska namn.[2] Den gamla staden Guihua har omorganiserats till stadsdistriktet Yuquan medan Suiyuan blivit stadsdistriktet Xincheng.
Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]
Hohhot består av fyra stadsdistrikt, fyra härad och ett mongoliskt banér:[3]
- Stadsdistriktet Huimin (回民区; "huikinesernas distrikt"), 175 km², 220 000 invånare;
- Stadsdistriktet Xincheng (新城区, "Den nya staden"), 700 km², 320 000 invånare;
- Stadsdistriktet Yuquan (玉泉区), 213 km², 190 000 invånare;
- Stadsdistriktet Saihan (赛罕区), 1 013 km², 360 000 invånare;
- Häradet Togtoh (托克托县), 1 313 km², 200 000 invånare, huvudort är köpingen Shuanghe (双河镇);
- Häradet Wuchuan (武川县), 4 885 km², 170 000 invånare, huvudort är köpingen Hoho Ereg (可可以力更镇);
- Häradet Horinger (和林格尔县), 3 401 km², 190 000 invånare, huvudort är köpingen Chengguan (城关镇);
- Häradet Qingshuihe (清水河县), 2 859 km², 140 000 invånare, huvudort är köpingen Chengguan (城关镇);
- Vänstra Tümed-banéret (土默特左旗), 2 712 km², 350 000 invånare, huvudort är köpingen Qasq (察素齐镇).
Klimat[redigera | redigera wikitext]
Genomsnittlig årsnederbörd är 602 millimeter. Den regnigaste månaden är juli, med i genomsnitt 185 mm nederbörd, och den torraste är januari, med 3 mm nederbörd.[4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ The China Perspective - Inner Mongolia Arkiverad 6 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c] Endymion Porter Wilkinson, Chinese History: A New Manual (Cambridge, MA: Harvard University Asia Center, 2012), s. 223.
- ^ GeoHive - China, Inner Mongolia Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”NASA Earth Observations: Rainfall (1 month - TRMM)”. NASA/Tropical Rainfall Monitoring Mission. Arkiverad från originalet den 11 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200511075534/https://neo.sci.gsfc.nasa.gov/view.php?datasetId=TRMM_3B43M. Läst 30 januari 2016.
- Sanders, Alan J. K. Historical Dictionary of Mongolia. 3:e upplagan. Lanham, Md.: Scarecrow Press, 2010.